Helsvensk hygienhysteri

Häromveckan blev Lars Borssén förbannad. Han och hans grabbgäng har i 21 år hyrt in sig i skolköket i Sjötofta för att laga mat tillsammans. Efter årsskiftet är det finito. Tranemo kommun har meddelat uthyrningsstopp, med hänvisning till EU:s livsmedelsförordning (852/2004).

– Jag blev vansinnigt arg. De tar dina rättigheter. De sitter där i Bryssel med sina feta löner och sin byråkrati, kommenterade Lars Borssén i Borås Tidning.

I Marks kommun kommer enstaka kök att vara tillgängliga för allmänheten. Men bara om matlaget utöver hyran också betalar för att en person från kommunen är närvarande och övervakar hygienen.

Liknande regler finns på många håll. I Skellefteå till exempel. Fast där fick Gunnar Nygren ett undantag från reglerna för sin matlagningsgrupp i Hjoggböle, som haft sleven i grytan i 20 år. Eftersom det fanns en branschkunnig i gänget kunde herrarna få nyttja faciliteterna – om de först tog kontakt med måltidsansvariga Anki Marklund för genomgång av egenkontrollsreglerna.

Malmö har deklarerat att små skol- och förskolekök måste stängas och ersättas av uppvärmningskök på grund av EU-direktivet. Kungsholmens stadsdelsnämnd i Stockholm tillsatte i april en utredning om matförsörjningen för att:

“De nya EU-regler som gäller offentliga kök gör att flertalet av förskolornas kök inte kommer att godkännas när miljöförvaltningen framöver ska inspektera köken.”

På många förskolor och skolor får ungarna mat som kommer varm, eller fesjonken. Förr var det av ekonomiska skäl. Nu skyller tjänstemän och politiker på EU:s hygienpaket. Och tillägger att barnen inte får servera varandra maten, på grund av samma union.

Mellanmål får dock produceras. I Varberg går 725 personer på kurs för att lära sig hur det ska vara. Om personalen ska fixa mackor till alla får barnen inte hjälpa till. Om bröd, smör, och pålägg står på borden så att kidsen brer själva (vilket ofta framhålls som pedagogiskt viktigt på förskolors hemsidor) ska överblivna råvaror kastas och inte åka in i kylen igen. Alla trasor ska vara av engångsslag.

I Hallands Nyheter suckar barnskötaren Annette Andersson över reglerna, som sägs vara EU:s:

– Måste vi ha ett certifikat för att dela ut smörgåsar, räcker det inte med lite sunt förnuft? Det har ju fungerat utmärkt i 20 år. Jag tycker man kunde lägga de här pengarna på barnen i stället!”

I Linköping blev det ett ramaskri efter Correns artikel med rubriken “Barnens bullbak hotas av nya EU-regler”. Miljökontoret ansåg sig orättvist behandlat, det handlade ju om faran med mjöldamm som gör att degberedning måste ske i ett separat utrymme.

Åsa Westerlund, socialdemokratisk Europaparlamentariker, kände inte till alla dessa fall – flera av dem hade inte inträffat än – när hon fick ett utbrott på sin blogg i juli:

“I dag kom EU-kommissionens experter till socialistgruppen för att diskutera frågan med oss. Det blev då tydligare än någonsin att de nya reglerna INTE innehåller några nya krav på skolkök. Dessutom sa kommissionen att det bara är i Sverige som den här diskussionen har uppstått.”

“Något måste alltså vara fel någonstans just i Sverige. Begriper bara inte vad”, skriver Åsa Westerlund.

Vad stavas nollvision.

Det började med Vägverket och sedan har det spritt sig. Inget obehagligt ska någonsin kunna skyllas på offentliga tjänstemän. Eftersom den centrala akronymen i EU:s livsmedelsförordning är HACCP, Hazard Analysis Critical Control Point, vilket innebär att den som hanterar mat ska göra en farobedömning – sitter miljö- och hälsoskyddsanställda runt om i Sverige och ser stora faror överallt. Kostchefen i Tranemo, där matlagsherrarna får nobben i skolköket, exemplifierar i Borås tidning: hyrarna kan ju laga mat med jordnötter (mot lokala regler), även om de diskar kan rester finnas kvar och det är livsfarligt för en person med jordnötsallergi.

Dödligheten i jordnötsallergi i Sverige är en person vartannat år. Inget dödsfall har någonsin kopplats till skolkök.

MALIN SIWE

malin.siwe@affarsvarlden.se