I boomens mitt

<p>Den som behöver råd när det gäller Kinas alla affärsmöjligheter har hjälpen nära till hands. Minst ett trettiotal konsultföretag är medlemmar i de svenska handelskamrarna i Peking och Shanghai. Men mörkertalet är mycket stort. Kina är hett och många vill ha en del av kakan. Bland dem finns åtskilliga nyanlända lycksökare.</p> <p>Till dem hör inte Johan Björkstén, grundare av och ägare till Eastwei Relations, ett kommunikationskonsultbolag med ett hundratal anställda. Bland kunderna finns bolag som Absolut Vodka, Ikea och Sony. Björkstén talar flytande kinesiska och har tillbringat decennier i landet. </p> <p>- Jag kom hit första gången för att plugga på Pekings universitet i slutet av 1980-talet. Under den tid som gått sedan dess har förstås nästan allt förändrats. Samtidigt är det mycket som är eftersatt. I näringslivet ligger fokus fortfarande mer på relationer än på kunskap. </p> <p>Han menar att pr-konsulter på kinesiska byråer ofta saknar djupare förståelse för kundens verksamhet och dess omvärld. Därför har Eastwei utformat sitt budskap på temat “kunskapsdrivna medierelationer”.</p> <p>- Till bilden hör också att medierna traditionellt har varit statsägda och censurerade. Kinesiska journalister har inte särskilt högt anseende, de kan inte engelska och de kan sällan göra egen research om de företag som de skriver om. Men det här håller på att ändras. Vi har fått fler oberoende medier. Undersökande journalistik börjar komma och det finns inga restriktioner så länge man håller sig till konsument- och företagsfrågor. </p> <p>Expansionen i ekonomin är den avgörande faktorn som driver medie- och kommunikationssektorn. Efterfrågan på kvalificerad information och analyser ökar hela tiden.</p> <p>- Det växer fram en massa nya branscher. Ta till exempel hyrbilsföretagen – för bara tre år sedan fanns inga sådana över huvud taget i Kina. När så mycket är nytt och så många människor är nya på sina jobb blir kunskap det viktigaste. Personliga kontakter och tjänster och gentjänster har inte alls samma betydelse som förr.</p> <p></p> <p><b>Hur ser den typiske kunden ut?</p> <p></b>- De flesta företagsledare har ingen formell utbildning och i de små och medelstora bolagen är de unga, 30-40 år som mest. I de riktigt stora företagen är cheferna ofta äldre, men det är undantag. Det är inte bara en manlig värld, även om många tror det om Kina. Kring en tredjedel av de vd:ar jag träffar är kvinnor.</p> <p>Johan Björkstén säger att hans största utmaning är att behålla kvalificerade medarbetare.</p> <p>- Det här är ett bekymmer för de flesta företag i Kina. Människorna i den här branschen är i regel unga och oerfarna och bildningsnivån är låg. Vi tackar väl nej till minst en upphandling i månaden för att vi inte har tillräckligt med erfarna konsulter. Å andra sidan är det en sådan otrolig konkurrens om de få platserna på universiteten att de som lyckats ta sig fram också är extremt duktiga och drivna. </p> <p>Inget samtal om Kina våren 2008 är komplett utan en diskussion om huruvida boomen kan hålla i sig, eller om en inbromsning väntar när nu temperaturen i världsekonomin går ned. Eastwei har för sin del inte märkt någon minskning i orderingången. Den bilden har också de flesta andra utländska företag som är på plats. Det är full fart framåt.</p> <p>- Jag är på sätt och vis part i målet men jag är väldigt optimistisk. Här finns skriande behov. Tiotals miljoner flyttar in till städerna varje år. Det innebär förstås en anspänning när det gäller att få vatten och annat att räcka till, men generellt är förstås den här omvandlingen på gott. Positivt är också att man har en så stark tro på kunskap. Här finns inget kastväsende som i Indien…</p> <p></p> <p><b>Och ingen demokrati heller.</p> <p></b>- Nej, inte ännu, inte i vår mening. Men det finns en stor social rörlighet och meritokrati som går tillbaka till Konfucius dagar. De flesta kineser vet att deras land en gång var världens rikaste nation. De hade lite otur i den meningen att västerlandets industrialisering skedde när de hade sin stora nedgångsperiod, men nu är de på väg upp igen. Kineserna ska bli bäst i världen och de är villiga att lära och arbeta hårt. De är på god väg. </p>