I Karlssons skugga

Jan Andersson svarade i telefonen en av de första höstdagarna. Det var i månadsskiftet mellan augusti och september i år. Han kunde inte undvika att höja en smula på ögonbrynen. Arne Karlsson, ordförande i Ratos sedan fyra år och dessförinnan geniförklarad vd i riskkapitalkonglomeratet, brukade normalt inte ringa och kallprata, inte ens med ordföranden i valberedningen.

Arne Karlsson frågade artigt hur sommaren varit och hur valberedningsarbetet fortlöpte men kom snart till saken: han ville lämna ordförandeposten vid årsstämman, om valberedningen kunde hitta en ny ordförande. Om inte var Arne Karlsson beredd att sitta ytterligare ett år.

– Detta var uppenbarligen något som Arne hade diskuterat med Ratos huvudägare under våren, säger Jan Andersson som tidigare bland annat varit chef på Deutsche Bank och chefredaktör för Affärsvärlden.

Drygt två månader efter det oväntade samtalet, den 12 november, kom det officiella beskedet. I ett pressmeddelande skrev Ratos valberedning att Arne Karlsson lämnar sitt uppdrag samtidigt som teknikkonsultföretaget ÅF:s vd Jonas Wiström föreslogs bli ny ordförande. I ett mejl till Affärsvärlden skriver Arne Karlsson att det var ett stort beslut att lämna Ratos. Men han hade bestämt sig långt i förväg.

– Det här fanns med i min långsiktiga plan redan när jag tackade ja till ordförandeskapet, jag såg det redan då som en lösning fram till dess att Sanna [Ratos nuvarande vd Susanna Campbell, reds anm] och hennes team skapat en stabil plattform att stå på. Den finns nu på plats och man har alla möjligheter att fortsätta utveckla bolaget, skriver Arne Karlsson.

Ordförandebytet sker vid Ratos stämma den 16 april i vår, som hålls på konferensanläggningen Waterfront i centrala Stockholm. Stämman hålls bara en månad före bolagets 150-årsjubileum och betyder i praktiken slutet för en nästan två decennier lång epok.

***

När den långa, smärta och smarta ekonomen Arne Karlsson tillträdde som vd år 1998 gick det gamla Ratos i graven. Före vaktavlösningen var Ratos ett trött investmentbolag som inte speciellt framgångsrikt investerade i ett halvdussin börsbolag.

Arne Karlsson gillade inte vad han såg. Han menade att det i teorin är omöjligt att undvika att det uppstår en rabatt i investmentbolag som äger aktier i noterade bolag. I och med att Ratos, Industrivärden, Investor och andra investmentbolag oundvikligen har förvaltningskostnader uppstår per automatik en så kallad substansrabatt, summan av delarna är högre än helheten. Det blir alltså billigare för utomstående investerare att köpa aktier i portföljbolagen direkt över börsen än att lägga slantarna på investmentbolaget. Investeringsmodellen gick under namnet Den svarta lådan.

Karlsson började därför köpa onoterade bolag att stoppa i lådan. Den svarta lådan blev en dundersuccé. Kursen i Ratos steg över 1 000 procent på sju år.

Våren 2011 var Ratosaktien på topp. Aktien har sedan dess rasat från 132 kronor i januari 2011 till 50 kronor häromveckan, en nedgång med cirka 60 procent. Samtidigt har Affärsvärldens generalindex klättrat 40 procent. Under vart och ett av de senaste fem åren har Ratosaktien utvecklats sämre än börsen som helhet (se tabell sidan 17). Bolaget värderades som mest till över 40 miljarder kronor, i dag har marknadsvärdet smält ihop till 16 miljarder. Och den som ställer börskursen mot bolagets egna kapital finner att premiumvärderingen halverats på fem år (se diagram sidan 17).

I takt med den trista börsutvecklingen har hyllningskörerna tystnat och fler och fler undrar om inte Arne Karlssons svarta låda är tom.

***

Långvägaren och investeringschefen Susanna Campbell blev vd för Ratos på årsstämman den 18 april 2012. Samtidigt tog Arne Karlsson över som ordförande efter OMX-grundaren Olof Stenhammar. Redan då hade aktiekursen börjat falla snabbt.

I årsredovisningen från i våras skriver Susanna Campbell i vd-anförandet att den svaga utvecklingen i Ratos aktiekurs har skapat en revanschlust.

”Jag är personligen övertygad om att det goda arbete som de facto genomförts kommer visa sig i aktiekursen, bara vi har lite tålamod […]”

Hittills i år har Ratosaktien stigit 9 procent om utdelningen räknas in, jämfört med 12 procent för börsen som helhet.

– I år har vi haft en hygglig totalavkastning. Innan dess hade vi några år som var jättesvaga och det är naturligtvis jätte­tråkigt, säger Susanna Campbell till Affärsvärlden.

Vd:ns analys av orsakerna bakom den negativa börskursutvecklingen, som alltså i stora drag överensstämmer med hennes tid vid rodret, är enklast tänkbara.

– Generellt sett är det väl så att levererar man inte på de förväntningar som man har så går kursen ned. Så det är väl min slutsats att det har vi inte gjort.

Trots det förespråkar Susanna Campbell inga stora ändringar av strategin.

– Som bolag måste man alltid utvecklas. Det handlar om att fortsätta förändra bolaget. Det jag syftar på är löpande förbättringar.

Den svarta lådan blir kvar och ska trimmas, alltså.

***

Kursraset som drabbade Ratos kunde ensamt vara argument att byta ut styrelseordföranden i vilket börsbolag som helst. Så när beskedet blev officiellt, att styrelseordföranden verkligen skulle bytas ut, tog förstås spekulationerna fart om att Karlsson hade fått sparken.

Också en annan faktor bidrog till tankegångarna, nämligen att tiden på ordförandeposten blir relativt kort, bara fyra år. Företrädaren Olof Stenhammar satt 14 år på posten. Dennes företrädare Sven Söderberg satt i styrelsen i 27 år.

– Jag arbetar nästan lika mycket som när jag var operativ. Jag vill nu börja trappa ner. Och i vår, efter närmare 18 år på Ratos, är det dags att gå vidare, kommenterar Arne Karlsson.

Spekulationerna om en pågående utrensning späddes på ytterligare av beskedet att också industriveteranen Staffan Bohman lämnar sitt styrelseuppdrag i Ratos i vår.

– En slump att vi slutar samtidigt, säger Staffan Bohman.

Slump eller inte. Det gamla gardet lämnar nu Ratos styrelse. Förre Telia-chefen Lars Berg lämnade styrelsen så sent som i april i år vilket betyder att tre av sju ledamöter byts ut på kort tid.

Utvecklingen påminner om den turbulenta färd som Ratos utsattes för vid förra generationsskiftet. År 1998 sa dåvarande vd:n Urban Jansson upp sig efter en dust med styrelseordföranden Sven Söderberg. Denne lämnade i sin tur sin post strax därefter och bolaget var en tid utan både vd och ordförande.

Den här gången är det också några av de mest rutinerade som lämnar skeppet: Arne Karlsson började alltså som vd i bolaget ett halvår efter tumultet år 1998. Staffan Bohman valdes in i styrelsen år 2005.

Staffan Bohman fyller 67 nästa år och vill trappa ned sitt engagemang. Han säger till Affärsvärlden att han har en regel som går ut på att inte sitta i en och samma styrelse mer än tio år.

– Och jag satt redan på elfte året i Ratos. Atlas Copco är det enda undantaget som bekräftar min regel. Där sitter jag på 13:e året, säger Bohman.

Lars Berg valdes in vid stämman år 2000.

– Det blev 15 år i styrelsen, en lång tid. Med viss självkritik kunde jag tycka att det var dags för rotation. Jag hade en längre tid förespråkat en finländsk styrelsemedlem. Nu blev det så, säger Lars Berg.

***

Jonas Wiström, den påtänkte nye ordföranden, håller låg profil när Affärsvärlden frågar vad han ska göra med Ratos framöver.

– Jag har precis börjat sätta mig in i vad Ratos är och har absolut inga statements att göra om framtiden för Ratos. Jag ska gå i skola nu och lära mig så mycket jag kan, säger han.

På frågan om vad han kände till om riskkapitalkonglomeratet innan han fick frågan om att ta över ordförandeposten klingar svaret diplomatiskt tomt.

– Jag känner Ratos som ett bolag med ett starkt varumärke och som en uppskattad aktör på den marknad där man är.

Jonas Wiström är alltså försiktig men lovar att berätta mer om sin syn på Ratos vid ett senare tillfälle.

Att driva Ratos handlar i stor utsträckning om att identifiera mindre och medelstora nordiska företag som går att förvärva, förädla och sedan sälja. Kanske inte sälja, men köpa, förädla och integrera är något Jonas Wiström gjort med framgång under sin tid som vd vid teknikkonsultbolaget ÅF

Och valberedningen var uppenbarligen nöjd med vad de fann när de intervjuade Wiström.

– Han är väldigt taggad på det här och tycker att det ska bli roligt, säger Jan Andersson.

Jonas Wiström stöds av familjen Söderberg, storägarna i Ratos som kontrollerar n��ra 75 procent av rösterna, och därmed torde årsstämmans beslut i april bara vara en formsak.

Men nomineringen av den 55-årige konsult-vd:n som påtänkt ordförande väcker ändå frågor. Själv hyser han inga tvivel kring om hans erfarenheter och branschkunskaper räcker till utan konstaterar att han verkat i flera svenska industriföretag innan han började på ÅF.

– Konsultbranschen har varit min bransch de senaste 15 åren. Många tror att ÅF hyr ut konsulter men 70 procent av det ÅF gör är industriella lösningar till industri och infrastruktur. Vi gör exempelvis tillverkningslinjer till fordonsindustrin, säger han.

Samtidigt är Ratos det första externa börsbolag där han tar plats i styrelsen. Det ska inte bli fler, i varje fall inte just nu. Tvärtom avvecklar Jonas Wiström ett par mindre styrelseuppdrag.

– Jag kommer nu att satsa på Ratos. Det är ett bolag som intresserar mig väldigt mycket. Där kommer jag att lägga min lediga tid och jag kommer inte i nuläget att tacka ja till andra styrelseordförandeuppdrag.

Att han tror på Ratos råder ingen tvekan om. Wiström berättar han utnyttjat den nedpressade aktiekursen till att köpa aktier:

– Ja då. Jag har köpt för en miljon. Dagen efter att beskedet från valberedningen kommit ut på marknaden.

Men du är inte insider?

– Nej, men jag tyckte det var snyggast så.

***

Investmentbolaget har i dag 17 bolag i portföljen. Nummer 18 – ett finländskt fastighetsföretag – är på väg in (mer om detta senare). Där, mellan 15 och 20 bolag, har Ratos legat sedan 2002. Men i framtiden kan det bli ändring på den saken.

– Jag tror att vi med dagens organisation kan ha uppåt 25–30 bolag utan problem. Så det finns tillväxtutrymme, säger vd Susanna Campbell.

De finansiella musklerna är inga problem. Efter försäljningen av fönstertillverkaren Inwido över börsen och av biografkedjan Nordic Cinema till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint Capital har Ratos dragit in drygt 1,1 miljard kronor i reavinster under sommaren och hösten.

Försäljningsvinsterna har lagts på hög vilket innebar att kassan vid det senaste kvartalsskiftet var den största i bolagets historia och uppgår till 4,4 miljarder kronor.

Enligt Campbell är hennes viktigaste uppdrag just nu att köpa bolag.

– Det är viktigt att vi inte stressar fram beslut. Men vi måste jobba hårt på att få pengarna i arbete.

Vilka typer av bolag söker ni?

– Många vill att man ska svara en viss bransch eller så men framför allt letar vi efter bolag med tydlig utvecklingspotential. Det är kärnan i vår verksamhet, säger Campbell.

Hon berättar att Ratos framöver tittar på förvärv även utanför Norden.

– Vi har hållit oss till de nordiska länderna. Över tid kan man naturligtvis överväga att titta på andra geografier. Det är något som vi har och säkert kommer att utvärdera fram­över också.

Men Campbell är samtidigt övertygad om att det tar lång tid att etablera Ratos verksamhet i ett nytt land.

– Om man investerar i nya länder så måste man göra en långsiktig satsning och bygga upp ett nätverk från grunden, säger Susanna Campbell.

***

De 25 Ratos-anställda, som har som huvuduppgift att avgöra om bolaget ska investera i nya projekt eller ej, avfärdar varje år ungefär 250 till 300 förslag. Mindre än ett på hundra förslag passerar nålsögat.

Den investering som skapat flest rubriker på senare år är förvärvet av det norska oljeservicebolaget Aibel för tre år sedan där Ratos äger 32 procent. Investeringen på totalt motsvarande cirka 12 miljarder svenska kronor gjordes tillsammans med statliga Sjätte AP-fonden och norska industri- och finanskoncernen Ferd. Investeringen motiverades med att norsk offshoreindustri i allmänhet var i stark tillväxt och att Aibels orderingång i synnerhet var oerhört stark.

Men affären utvecklades till en mardröm. Inte långt efter att affären var i hamn kollapsade oljepriset. För Ratos, som har plöjt ned 1,7 miljarder i det norska bolaget, handlar det om bokförda värden på 1,6 miljarder kronor.

– De senaste åren är det väl ingen tvekan om att det olyckligt tajmade förvärvet av oljeservicebolaget Aibel tyngt kursen och skapat viss oro om resultatutvecklingen, säger tidigare styrelseledamoten Lars Berg.

För Susanna Campbell var det extra olyckligt eftersom det var en av hennes första affärer i vd-rollen och därtill ett djärvt steg in i en het bransch.

Med erfarenheten från Aibel i bagaget kan Ratos senaste investering ses som en källa till oro.

I mitten av november i år investerade Ratos 40 miljoner euro, motsvarande cirka 370 miljoner kronor, i ett nybildat fastighetsbolag i Finland. Visserligen har Ratos ägt fastighetsbolag tidigare. Men på många sätt ger sig Ratos återigen in i ny bransch: fastigheter avsedda för köpcentrum. Det nybildade Serena Properties har 22 kommersiella handelsfastigheter runt om i Finland. Typiska hyresgäster är livsmedelskedjor som Kesko och S-gruppen.

– Den typen av fastigheter ser vi en potential i att som aktiva ägare kunna utveckla vidare även om vi inte ägt just den typen av fastigheter tidigare, säger Susanna Campbell.

Att branschen lockar är lätt att förstå. Senast Ratos ägde fastighetsbolag var för tio år sedan och då sålde Arne Karlsson innehavet i Tornet för drygt 1,2 miljarder kronor till Fabege. Affären gav rekordavkastning på i genomsnitt 70 procent per år under de två år som Ratos hade aktierna i sin ägo.

Enligt Campbell kan det bli aktuellt med fler fastighetsinvesteringar framöver men hon anser att den svenska marknaden är väl upptrissad:

– Generellt tycker vi att fastighetsmarknaden i Sverige har hunnit bli väl het. Den finska fastighetsmarknaden ser dock fortsatt intressant ut.

Riskkapitalinvesteringar har de senaste decennierna visat sig vara en mycket lönsam verksamhet. Mängden kapital som allokerats till riskkapitalinvesteringar i Norden är på rekordnivåer.

– Det finns mer dry powder än någonsin tidigare, säger Campbell.

Dry powder, torrt krut, är oförbrukat kapital som private equity-fonderna har försäkrat sig om att de kan rekvirera från sina kunder om rätt tillfälle infinner sig.

Jakten på de mest lovande investeringarna intensifieras i takt med att fler riskkapitalbolag dammsuger marknaden efter förvärvsobjekt. I den miljön borde Ratos-modellen ha en avgörande fördel genom att den åtminstone på papperet är billigare i och med att förvaltningskostnaderna är lägre än för de onoterade private equity-fonderna.

Ändå verkar det som om den svarta lådan inte levererar. Den ökande konkurrensen och den lägre räntenivån har bidragit till att Ratos i våras drog ned ambitionsnivån när det gäller årlig avkastning på de bolag som företaget investerar. Från en årlig avkastning på minst 20 procent till minst 15 procent.

– En anpassning till verkligheten eftersom ränteläget är betydligt lägre nu än när målet sattes 1999, säger Susanna Campbell.

***

Arne Karlsson kommer inte att ha några problem med sysselsättning framöver. Han sitter i sex företagsstyrelser plus fyra styrelser för ideella organisationer.

Bland annat håller han ordförandeklubban i flera stora familjeägda bolag: som Bonnier AB, som kontrolleras av just familjen Bonnier, förpackningsföretaget Ecolean som ägs av familjen Rausing och bygg- och fastighetsföretaget Einar Mattsson.

Einar Mattssons vd, tillika storägaren Stefan Ränk, barnbarn till grundaren Einar Mattsson, valde själv ut Arne Karlsson som kandidat till sin styrelseordförandepost. En av de egenskaper han värderade högt var den integritet som Arne Karlsson visat i både Ratos, gentemot ägarfamiljen Söderberg, som i andra styrelser. Stefan Ränk är särskilt nöjd med att Arne Karlsson bidrar med ordning och reda i styrelsearbetet.

– Det handlar om att tydliggöra rollfördelningen mellan ägare, styrelse och ledning framför allt i det strategiska arbetet.

Arne Karlsson passade bra in i den maktbalansordning som gäller i Einar Mattsson och som stipulerar att om vd hämtas från familjen så ska ordföranden hämtas utifrån.

Karlsson sitter också i styrelsen för det börsnoterade danska shippingkonglomeratet Mærsk, som kontrolleras av familjen Mc-Kinney.

En person som arbetat länge med Arne Karlsson ser honom som en närmast unik kombination av akademiskt skolad national- och företagsekonom, med ett vasst affärssinne, samtidigt som han upplevs som en god och omtänksam personalledare.

Lars Berg kompletterar bilden.

– Alla beslut i styrelsen kunde fattas på välanalyserad faktagrund och sedan genomföras med taktisk skicklighet. Som ordförande var Arne noga med att engagera alla i styrelsen i diskussionen, och han sammanfattade sedan alltid tydligt besluten, säger Berg.

Med Arne Karlsson ute ur bilden och med en ny ordförande från i vår är vd-rollen med sannolikt också i spel. Kanske inte nästa år, men året därpå.

Enligt gängse direktionsskiftesdramatik slutar Susanna Campbell i så fall när den nye styrelseordföranden hunnit bli varm i kläderna. Om hon sitter löst eller inte är dock inget som vare sig hon eller den nye ordförandekandidaten Jonas Wiström vill kommentera.

– Det får andra spekulera i, säger hon.

– Jag har förtroende för henne, säger Jonas Wiström, den nye ordföranden, som samtidigt medger att de två inte har träffats i affärer tidigare.