ICA: Alltför skickliga lobbyister

Näringsminister Anders Sundström fick i förra veckan ettlagförslag som innebär en skärpning av konkurrenslagen. Detfinns ett gruppundantag i den nya konkurrenslagen som innebäratt frivilliga kedjor får samarbeta, exempelvis om prissättning,förutsatt att deras sammanlagda marknadsandel är högst 35procent. Den gränsen föreslås nu bli 25 procent.

Detta kommer bland annat att beröra Ica. Och Ica-chefen RolandFahlin har upprört talat om en lex Ica som slår sönderIcarörelsen och gör 35.000 personer arbetslösa. Han har fåttstöd i pressen även från företrädare som brukar hylla ökadkonkurrens.

På departementet har man uppenbarligen fått kalla fötter införden starka reaktionen. Det talas om tjänstemannaförslag, trotsatt förslaget är en direkt uppföljning av en statlig utredningledd av den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren StureÅström. I oktober förra året kom hans utredning (Utredning omökad konkurrens i handeln med livsmedel). Åström konstateradebland annat: Det är märkligt att de två största aktörerna inomhandel med respektive förädling av livsmedel i stort ärundantagna från tillämpningen av konkurrenslagen.

Han syftade på Ica och jordbrukskooperationen. Ica omfattas avnämnda gruppundantag. Jordbrukskooperationen har av riksdagenfått ett så kallat legalundantag, som innebär att producenterfår sluta sig samman i stora föreningar trots att konkurrensendärmed sätts ur spel. Utredningen konstaterade dock attlegalundantaget kan strida mot EG-rätten. Det är ännu inteprövat. Om Systembolagets monopol på alkoholförsäljningenstrider mot gällande rätt, vilket EG-domstolens utredarekonstaterade i förra veckan, så kan utfallet bli något liknandeför jordbrukets föreningar.

Flera utredningar har genom åren pekat på att Sverige har ettdåligt konkurrenstryck på livsmedelsområdet. Priserna har legathögt jämfört med övriga Europa och sortimentsbredden är inte såstor som på kontinenten.

Grundproblemet är jordbruksregleringen. Men den starkakoncentrationen inom handel och industri anses också ha spelaten viktig roll för denna utveckling. Inom handelns område harkoncentrationen inom parti- och detaljhandel, där de två störstaaktörerna är helintegerade, gjort det svårt för friståendehandlare med nya idéer att slå sig in. Ett annat viktigt hinderär plan- och bygglagen som gynnat de etablerade kedjorna. Denlåsta strukturen med tre stora block har gjort att priset motkund inte kommit att avspegla kostnader och servicegrad. Internatransfereringar inom blocken har medfört att butiker medkvalificerad service haft svårt att hävda sig, därför att prisetlegat för lågt, medan lågprisbutiker ibland haft extremt höglönsamhet, därför att priset legat för högt.

Det är naturligt att marknadsdominanterna Ica och LantbrukarnasRiksförbund (LRF) känt sin ställning hotad. Båda har dock genomåren varit mycket skickliga på att argumentera för sin sak. Allakänner en bonde eller en Ica-handlare och politikerna har böjtsig och inte vågat tillämpa den konkurrenslag som gäller andraföretag.

Det höga röstläge som företrädare för Ica och LRF använt idebatten kan delvis förklaras med att båda rörelserna präglas avväxande inre spänningar. Då brukar ju det klassiska knepet varaatt fokusera på en yttre fiende, i detta fall politiker sompåstås vilja slå undan grunden för deras verksamhet. Ursprungettill både Ica och LRF är småhandlare och småbönder som gicksamman för att gemensamt bli starkare. Nu är det inte de små somsätter sin prägel på Ica och LRF, vilket gör det svårt att hållaihop organisationerna.

Ica består formellt av 2.300 självständiga egenföretagare. Mende är hårt knutna till topporganisationen Ica Handlarnas AB ochdess partihandel. Det är därifrån de stora butiksetableringarnastyrs och finansieras. Handlaren som driver en sådan butik ingårett arrendeavtal med Ica och därmed läggs grunden för enmotsättning mellan partihandelsfinansierade storbutiker och demindre självfinansierade butikerna. Ofta är det små Ica-butikersom får bekymmer när en stor Ica-enhet öppnas.

De små handlarna anser sig exempelvis misshandlade eftersom deinte får samma rabatter som de stora Icahandlarna. Bland destora klagas det å andra sidan på att Ica håller för mångasmåbutiker under armarna.

Ica har genomfört en strukturomvandling där små butiker ersattsav större. Det är den främsta förklaringen till att Ica vuxit påmarknaden. En del förvärv har också gjorts, bland annat av Metroi Stockholm. Men nu växer inte Ica längre.

På dagligvaror har marknadsandelarna varit ganska stabila undersenare år. Ica ligger kring 34 procent. KF har tappat något tillca 20 procent, men var lika stora som Ica i början på 1970-talet,båda på nästan 25 procent. D-gruppen har ökat till ca 14 procentgenom sin satsning på lågprisbutiker (Spar Inn, LLs, Rätt Prismed flera). Hos Axel Johnson ryms den mest framgångsrike inomdagligvaruhandeln på senare år, Hemköp, som tagit över Åhlénslivsmedelsenheter och nu är aktuell för börsen. En annanlyckosam aktör är Bergendahls i södra Sverige. Detta företagäger bland annat Sveriges största dagligvarubutik, City Gross iHyllinge, som i fjol omsatte 475 miljoner kr.