Ingen gas från Ryssland

President Boris Jeltsin gjorde ett märkligt utspel om naturgasenredan första dagen vid förra veckans statsbesök i Sverige. Erainvånare är trötta på kol. Redan i morgon borde vi kunna skrivapå ett ramavtal om ryska gasleveranser, sade han. StatsministerGöran Persson lovade artigt att studera frågan.

Näringsminister Anders Sundström framhöll senare att det måstefinnas kommersiella intressen som är beredda att göra nödvändigainvesteringar. Han kunde säga rent ut att rysk gas inte harnågon större aktualitet, av flera skäl.

Riskerna är för stora med en gasledning genom landet. Det gårinte att få ekonomi på en ledning från Stockholmsområdet tilldet befintliga gasnätet mellan Malmö och Göteborg, eninvestering på ca tio miljarder kronor. Marknaden är intetillräckligt stor. Det är för glest mellan kunderna. Somjämförelse kan nämnas att Sydkraft övervägt att bygga engasledning från Hyltebruk till Jönköping för ca en miljardkronor. För att ledningen skall löna sig krävs att 70-80 procentav potentiella kunder ansluter sig, och det bedöms somorealistiskt. Nuvarande låga elpriser underlättar inte för enstörre gasintroduktion.

Det finns också ett starkt politiskt motstånd mot naturgaseneftersom den anses försvåra för olika biobränslen. Men gasen ären flexibel energiform, som i första hand ersätter olja och koloch därigenom ger betydande miljövinster. I de flestavästeuropeiska länder sker en betydande övergång till naturgas.Ett avgörande hinder är dock att aktörerna på gasmarknaden iSverige inte litar på statsmakterna. Skattehöjningar hartidigare spolierat gjorda kalkyler och försämratkonkurrenskraften för gasen. Det har inte aktörerna glömt.Därför lär det inte bli några fler stora gasinvesteringar iSverige; om inte staten väljer att stå större delen av risken.Skall det bli mer gas i Sverige vore det mest logiskt om denbefintliga ledningen i första hand utnyttjas bättre. Den kanklara 2.000 miljoner kubikmeter, mer än dubbelt så mycket som idag. Det är också billigare att bygga en gasledning frånSydsverige till norra Tyskland och på det sättet koppla ihop ossmed resten av Europa.

Ryssland har ett stort intresse av att sälja gas till Sverige.Då skulle landet få en alternativ transportväg för sin gas tillEuropa, via den ledning som i dag går till Finland. Nu harryssarna inte full kontroll på sina Europaleveranser eftersom destora mängder gas som säljs till kontintenten måste gå genomUkraina och Vitryssland.

Naturgas från Ryssland till Sverige har diskuterats i 25 år.Oljekriser och planerade stängningar av kärnkraftsverk har gjortfrågan aktuell av och till. Nära avslut har det dock aldrigvarit. Norrmännen har också legat på genom åren och velat säljagas. De planerna har det heller inte blivit något av. Den gassom finns i Sverige är dansk, från Tyrafälten i Nordsjön. Detförsta importavtalet slöts 1979 och har sedan följts av flera.Totalt importerar Sverige ca 800 miljoner kbm, motsvarande nioTWh eller bara två procent av Sveriges energianvändning. Men idet marknadsområdet där gasen finns, det tätbefolkade sydvästraSverige, är marknadsandelen kring 25 procet, vilket är ungefärsom i övriga Europa.

Naturgasen har inte varit någon lysande affär. Vi fick ettdåligt första avtal eftersom det var oljekris och säljarensmarknad. Senare avtal har varit något bättre. VattenfallNaturgas, som sköter importen och stamnätet, har gjort förlusteri miljardklassen. För detaljisterna Sydgas (Sydkraft), GöteborgEnergi och Varberg Energi har gasen varit en bättre affär. Ifjol omsatte Sydgas 1 miljard kr och gjorde en vinst på nästan200 miljoner kr.