Inte pessimist – utan realist

Men för det första är det centralt att komma ihåg att avmattningen sker från en hög nivå. För det andra har mycket av den avmattning vi ser redan hänt. Världshandeln stabiliserades i slutet av 2017 och låg stilla under hela 2018. Det fick konsekvenser för svensk export som gick sidledes förra året. Samtidigt har bostadsinvesteringarna fallit tillbaka och de förväntas i stort halveras mellan toppåret 2017 och år 2020. Det är en ganska hög nivå, ur ett historiskt perspektiv, men bidraget till tillväxten är markant annorlunda än under 2017. Bostadsinvesteringarna går från att vara motor till ett sänke för ekonomin.

Som om inte det räcker har även hushållen avvaktat under 2018. Privat konsumtion rensat för bilköp låg still i fjol. Risken finns att hushållen fortsätter att hålla hårt i plånboken och att vår prognos på en konsumtionstillväxt på 1 procent 2019 är för hög. Den kan jämföras med Riksbankens prognos för privat konsumtion som ligger på 2 procent och Konjunkturinstitutets på 2,3 procent för innevarande år.

I stort sett alla de tillväxtfördelar svensk ekonomi haft under några år är borta. I stället har vi byggt upp risker, inte minst i bostadsmarknaden med hög skuldsättning, som gör att vi nu får betala i form av lägre tillväxt än andra jämförbara länder. Den enda motor som fortfarande går på högvarv är offentlig konsumtion, då befolkningstillväxten ökar med en procent om året. Risken i prognosen är på nedsidan och det går inte att utesluta att vi hamnar i en lågkonjunktur framöver.

I den miljön är det minst sagt anmärkningsvärt att bostadsminister Per Bolund menar att ”olyckskorparna kraxar för högt, att Sveriges ekonomi är urstark och att statens finanser väntas gå med överskott i flera år framöver”.

Min bedömning är att vi har starka finanser i form av en låg statsskuld. Jag är därför inte särskilt bekymrad över eventuella underskott en kortare tid. Mer oroande är att bostadsministern i en skör miljö inte tycks främmande för att införa nya regleringar. Är utgångspunkten att ekonomin är urstark kan det gå illa, mycket illa. Jag får en känsla av att ministern inte har blivit uppdaterad på det ekonomiska läget det senaste året.

Även Riksbanken uttrycker sig optimistiskt. Vice riksbankschef Kerstin af Jochnick har vid ett flertal tillfällen i år poängterat att ”vi är i ett gott konjunkturläge” med hänvisning till en ”oerhört stark arbetsmarknad”.

Läget är fortfarande gott, men arbetsmarknaden är usel på att förutse vändningar. Först minskar efterfrågan, sen produktionen och därefter säger företagen upp folk om de måste. Då har konjunkturen vikt för länge sedan. Vidare säger hon att ”vi kan vara säkra på att räntorna kommer att vara låga de kommande åren”. Hur kan vi det? Sverige är ett litet land med mycket stor påverkan från en turbulent omvärld.

Nu har vi hamnat i ett läge där chefen för Finansinspektionen tycker att det är bra att bostadspriserna faller, där bostadsministern ser en urstark konjunktur och inte räds regeländringar, samtidigt som en riksbanksledamot menar att den goda konjunkturen ser ut att hålla i sig. Det är inte utan att jag blir bekymrad. De personerna har makten i sina händer, samtidigt som vi är i ett skört läge. Kerstin af Jochnick tillade att ”vi har inte slagit på någon autopilot mot högre räntor”. Låt oss hoppas på det och att de är mer lyhörda framöver. Nuvarande ekonomiska läge är långt ifrån det vi såg för ett år sedan, vilket måste tas i beaktande.

Tysk recession

Tysk industriorderingång faller tillbaka kraftigt och inköpschefsindex för industrin, PMI, ligger under 50-strecket, vilket indikerar recession. Det samtidigt som stämningsläget i tyska näringslivet, IFO, är på lägsta nivån sedan 2016.