INTERVJU: Gustaf Douglas- en greve mot strömmen

”Marknaden har alltid fel”. Så förklarade Gustaf Douglas nyligen sitt inhopp i IT-branschen. Själv har han dock för det mesta rätt vilket fått initerade bedömare att likställa hans förmåga att ”se runt hörnet” med Jan Stenbecks. De senaste åren har han levt efter Wallenbergarnas devis ”verka utan att synas”, men utanför strålkastarljuset har hans imperium vuxit sig allt starkare. Hans företagsimperium värderas idag till 16 miljarder kronor och består till stor del av innehaven i framgångssagorna Assa Abloy och Securitas. Makten i bolagen utövas genom de börsnoterade investmentbolagen Latour och SäkI där Douglas tillsammans med sin familj är största ägare och kontrollerar drygt 70 procent av rösterna och 60 respektive 70 procent av kapitalet.

När han nyligen hamnade i rampljuset igen var det för att han överraskande började investera i den IT-sektor han så länge stått emot. Som räddare i nöden klev han då in i krisdrabbade affärssystemföretaget IFS, men den senaste tiden har han även köpt in sig i flera IT-bolag, däribland Icon, Framfab, Genesis-IT och programvaruföretaget Readsoft.

Alltfler menar att IT-sektorn är kraftigt undervärderad nu, vilka segment är det mest köpläge i? ”Systembolagen – för de som har verkligt bra produkter och ser det bra ut. Därmed inte sagt att alla är köpvärda, fortfarande måste man gå på magkänsla och leta efter dem som är duktigast inom området. Internetkonsulterna är också ett segment som fått mycket stryk men som jag tror har framtiden för sig. Vissa av dem, man får leta noga där också.”

Du är känd för att gå mot strömmen i dina investeringar, vad är mest ”motvalls” nu på svenska börsen? ”Mindre företag som är välskötta och lönsamma med hyggliga utsikter till expansion men som inte är stora nog att vara med i indexen eller ha välsmorda PR-män. Fagerhult, Getinge, Elanders och Nea är exempel på sådana företag där vi själva investerat, men även bolag som Lindab, Nefab, Karlshamns är att betrakta som sådana. Melker Schörling har köpt in sig i ett antal riktiga ”lugna gatan”-företag och jag ger mig tusan på att han har kommit på någonting ganska bra där.”

Fastigheter har haft en stark höst och du har själv köpt in dig i Hufvudstaden, men meningarna går isär om vart branschen värderingsmässigt är på väg. Vad tror du? ”Det kan aldrig vara fel att äga de bästa lägena i en europeisk huvudstad. Dessutom är det så att Fredrik Lundberg kan fastigheter. Under den tid jag var i hotellbranschen lärde jag mig att när det gäller fastigheter är det bara tre saker som gäller; läge i rätt region, läge i rätt stad i regionen och läge på rätt plats i den staden och den regionen. Det har han, och det är det premium på.”

Vad tror du om Stockholmsbörsens utveckling i år? ”Jag är relativt optimistisk. Vi kan nog se fram mot en bra avslutning på året och fram till dess finns det många chanser att göra bra placeringar. Index kan jag inte uttala mig om för det hänger till alldeles för stor del på Ericsson. Och om Ericsson vet jag bara att det enda de lyckats med på senaste tiden är att skapa en allmän nervositet kring sig. Jag hoppas att de tar sig samman inför den här rapporten och är klara, entydiga och gärna rapporterar någonting som är positivt.”

Vad anser du generellt sett om det nuvarande börsklimatet? ”Det är fullkomligt alarmerande att se hur ’elefantsjukan’ på börsen breder ut sig. Indexfebern, hedgefonderiet, fascinationen och myten kring de stora börsjättarna och det obefintliga intresset för företag med mindre än 10 miljarder i börsvärde är smärre katastrofer. I kombination med de oerhörda slagigheterna på kapitalmarknaderna, där det ena dagen är sol och nästa dag ösregn, gör att förutsättningen för nyföretagande blir väldigt svårt vilket oroar mig. Lika patetiskt är det att se på ekonominyheterna i TV där man konsekvent rapporterar minsta kursförändring i vissa aktier medan det finns vissa man aldrig pratar om – om de inte är konkursmässiga.”

Du var en av de mest utåtagerande finansmännen under 1980-talet då makstrider och corners stod som spön i backen. Är det för lite action i näringslivet idag? ”Det finns ett behov av färgstyrka i näringslivet. Däremot får det inte gå över i brutalitet. En bra skådis behöver inte slåss på restauranger och en bra affärsman kan utmana utan att vara brutal. Just nu applåderas fel saker; storhetsvansinne, självgodhet, människor med deformerade bilder av sin egen person. En indvid med stark personlighet och gediget kunnande behöver inte ägna sig åt utspel eller framställa sig som ’kul’. Jag skulle till exempel inte säga att Palle Lederhausen är en särskilt kul person men han har gjort fantastiska saker med McDonalds.”

Du sitter även på andra stolar i samhället och satt i styrelsen för SVT när Maria Curman och Mikael Olsson utsågs som chefer. En av dem har fått sparken och en tycks orsaka fullt krig i huset – vad har du för kommentar till det? ”Mikael Olsson lämnade inte på grund av att han var dålig på sitt jobb utan för att han misskötte sin ekonomi. Det var tråkigt eftersom jag tror att det i grunden var bra utnämningar. Jag tror även att det tidigare beslutet – att utse Lars Weiss till SVT-chef – hade blivit bra. Men det finns organisationer som äter upp vem som helst och viljan att acceptera förändring är ju lite ojämnt utvecklad i företaget. Jag kan ta på mig ansvaret för att ha underskattat svårigheten att efterträda Sam Nilsson. Samtidigt har SVT vissa likheter med gammaldags bruk och det är nog rätt bra att det rörs om lite.”

Du har även varit VD på Dagens Nyheter där det nu stormar och alltfler börjar ifrågasätta Joachim Berner. Är det möjligt att ha samma person på både VD- och chefredaktörsposten? ”Ja, jag tror det – om man hittar rätt person. Jag själv skulle aldrig ha klarat att både ansvara för det ekonomiska och innehållet, men jag tror att Joachim Berner klarar det. Han är ingen person som vinner en TV-debatt om mediernas framtid men jag uppfattar honom som en bra ledare när det gäller det dagliga engagemanget för att låta människor växa.”

Sist men inte minst; när alla andra började intressera sig för tillväxtaktier köpte du 48 000 hektar skog – vad gör du med den? ”Jag säger som Sören Gyll brukar; ‘det är bra att ha’. När jag köpte skogen 1998 såg jag den som en motvikt till Securitas och Assa där man värderade stor tillväxt mycket högt. Det har visat sig vara en hyggligt bra affär även om jag fortfarande anser att den svenska skogen är billig jämfört med på kontinenten. Sedan är jag en skogsromantiker i själ och hjärta. Jag blir lycklig av att både ta hand om och ströva i den – och så är det rätt bra jakt i den också…”