“Jag hade aldrig tagit pengarna”

Konkurser kan kännas som företagens bästa vän men det finns ett annat alternativ, anser den före detta sparekonomen Günther Mårder som nu varit vd för organisationen Företagarna i fem år.

– Detta är en helt unik situation. Vi har aldrig tidigare sett att man, till följd av politiska beslut, fått se marknaden försvinna från en vecka till en annan. Krisen slog först hårt mot resor, hotell restaurang och alla typ av transportlösningar men har sedan snabbt fortplantat sig och vidgats till fler sektorer. Det vi ser nu är närmast en ekonomisk pandemi som breder ut sig där alla vill rädda det som finns och börjar dra ner på kostnaderna men det enda resultatet av det är att problemen blir ännu djupare, säger  Günther Mårder.

Jag pratade med en finländsk journalist som berättade att hans bekanta var irriterade på svenskarna, för samtidigt som de isolerade sig där så lever vi relativt fritt här. Gör Sverige rätt eller fel i coronatider?

– Ingen aning. Jag varken kan, eller vill, engagera mig i frågan om vi gör rätt eller inte. Jag talar utifrån det ekonomiska perspektivet – företagandet – och det man presenterar från Folkhälsomyndigheten, vad gäller smittskyddet är att man vill platta till en kurva och utifrån ett ekonomiskt perspektiv säger jag nej: det är det värsta tänkbara scenariot eftersom det får effekter en lång tid framöver. Även om det blir dramatiskt med stora inverkningar på kort sikt är det ekonomiskt gynnsamt att bli av med oron snabbt. Man måste ha med alla perspektiv när man diskuterar den här frågan och inom styrningen för våra myndigheter har vi redan i dag rätt jobbiga styrverktyg som korsar det moraliskt riktiga. Vad gäller trafiksäkerhet finns klara instruktioner för hur mycket vi är beredda att lägga för att minska sannolikheten för ytterligare ett dödsfall i trafiken, samma kalkyler finns inom sjukvården och militären. Man är inte beredd att lägga hur mycket pengar som helst för att rädda ett enskilt människoliv. Jag förstår att man förefaller lätt cynisk med lite unken människosyn om man ens lyfter de här diskussionerna men detta är ingenting nytt, det blir bara mer uppenbart nu eftersom det är så akut. Om vi exempelvis får ett dropp i BNP på tio procent så innebär det att skatteintäkter sjunker dramatiskt, samtidigt som kostnaderna skulle öka eftersom en större andel befinner sig utanför arbetsmarknaden vilket skulle innebära att vi måste dra ner på sjukvård, polis och skolan. Vad får det för konsekvenser för mänskligt liv? Jag tycker vi ska ha stor respekt för framtida generationer och deras liv och då måste vi agera ansvarsfullt nu.

När samhällen isolerar människor, så är det för att skydda riskgrupper, framförallt äldre. Men en stat som skulle agera enligt devisen: vi får offra den här gruppen för framtida generationers välstånd, vad skulle hända med relationen och stat – medborgare om staten gjorde så?

– Det beror nog på hur man skulle agera rent kommunikativt i sådant läge. En person som lever efter de riktlinjer som har satts upp, ärligt talat, kan då någon bli smittad då? För mig förefaller det vara tekniskt omöjligt.

Skulle man kunna tänka sig en annan typ av politik?

– Detta är mitt privata resonemang, inte i egenskap som vd för Företagarna, men vad hade hänt om man betalade ut ett belopp till riskgrupper som man tvingade in i isolation? Om de hade fått en ersättning på kanske 15000 kronor för ingreppen som man hade gjort i deras privatliv, då skulle de vara hemma, andra kunna vara ute och ta emot smitta, färre skulle behöva intensivvård och därefter skulle vi ha mängder av smittsköldar ute i samhället. Men, vad vet jag egentligen om detta? Ingenting. Jag är ingen expert och jag skulle ha mycket lite respekt för en epidemiolog som gick ut under finanskrisen och berättade hur vi skulle rädda bankerna. 

Regeringen och stödpartier har kommit med tre krispaket som riktar sig mot näringslivet, hur fungerar de för företagarna?

– Jag har stor beundran och respekt för att Sverige har gått sin egen väg och inte ryckts med i den politiska tävlan om vem som kan gå längst vad gäller inskränkningar i samhället. De två största paketen handlade om att hjälpa företagen med likviditet, men nästan allt gick ut på att du själv skulle låna pengar. De politiska beslut som har fattats nu beror i grund och botten på att sjukvården inte klarar av puckeln, det är därför vi ska platta till kurvan. Det är en sjukvårdskris. Vår offentliga sektor, som våra politiker styr över, har misslyckats med att kunna ha en bred beredskap för att hantera en sådan här situation och därför måste vi, till följd av begränsningen som finns inom den offentliga vården, tvingas till inskränkningar. Ett välskött företag inom restaurangbranschen ligger på en nettomarginal på 3-5 procent – att då skuldsätta en fjärdedel av årsomsättningen skulle ta åratal att återbetala. Då kan det vara mer logiskt att försätta bolaget i konkurs och sedan starta upp verksamheten igen. För då kan du omförhandla personalens avtal, få lägre hyra, starta om med lägre fasta kostnader. Detta måste Magdalena Andersson förstå och där har vi, från Företagarnas sida, bett politikerna, däribland finansministern, att titta på avbrottsförsäkring. Om du drabbas av ett avbrott går en försäkring in och täcker dina fasta kostnader. Försäkringsbolag vill inte förlora en krona och är väldigt skickliga på att göra dessa modeller, detta borde staten ta intryck av. Vi ska inte rädda företag som skulle gå omkull ändå men vi ska rädda företagen som hade underliggande tillväxt eller stabil omsättning. I krispaket tre sade man att staten kan ta en del av hyressänkningar men jag tror inte staten riktigt förstår vilket fullskaligt krig som pågår mellan hyresgäster och fastighetsägare just nu.

Vad har ni fått för reaktioner kring förslaget om avbrottsförsäkring?

– Jag hade ett möte med Magdalena Andersson så sent som i fredags och mitt tips var att ta kontakt med de stora försäkringsbolagen för att se hur de lägger upp de här försäkringarna. Jag tror att man snabbt utforma ett sådant här förslag för att kunna få många företag att inte överväga konkursinstrumentet.

Du menar att konkurser inte behöver vara för evigt utan som ett verktyg att rädda den egna verksamheten?

– Ja, sedan finns ju nästa instrument, rekonstruktion. Men en vanlig företagare låter sig inte använda sig av det instrumentet för det är för juridiskt komplicerat utan då måste du ha hjälp av affärsjurister.

Rekonstruktion handlar om att man bygger en mur runt företaget som skyddar bolaget mot att någon ansöker om konkurs. Man skapar andrum, en möjlighet för parterna att förhandla med det enskilda bolaget eftersom de flesta skulle tjäna mer på att se det leva vidare istället för att det slås i spillror. Och här skulle vi behöva ett förenklat förfarande?

– Ja, här handlar det om att kunna få en riktad insats till de som behöver. Om man tar arbetsgivaravgiften så är det en bra insats med nedsättning. Politikerna säger att de har slopat arbetsgivaravgiften, så är det inte. Man har begränsat den vid 25000 kronor och man får bara ta det från 30 första anställda. Men det är stora kostnader förenat med att slopa hela arbetsgivaravgiften så jag kan förstå att man inte slopar den helt och hållet men insatsen sipprar även ner till bolag som inte behöver. Jag tror inte att Axfood eller ICA-gruppen som snarare upplever ett uppsving behöver en slopad arbetsgivaravgift, och då är det bättre med insatser som riktar sig mot det som behöver räddas istället för breda och generella insatser som blir extremt kostsamma.

Vad säger du om antagandet att bankerna ska låna ut pengar i en sådan här kris?

– Bankerna är inga välgörare. Man ska inte underskatta att politiker alltid är politiker även i en kris. Socialdemokraterna måste visa att de är handlingskraftiga till exempel. Att kunna säga: “Nu är det dags för bankerna att ta ansvar!” handlar om politik. Men man får gå till sig själv om någon kommit till mig och sagt: “Här får du tio miljoner kronor. Målet är att du ska låna ut de här pengarna till folk som har förlorat jobbet, du behöver inte betala ränta men jag måste ha tillbaka pengarna inom två år”. Jag hade aldrig tagit emot sådana pengar. Men i krispaketet som man kallade för en statlig företagsakut sade Riksgälden att de går in och garantera 70 procent av ett lån så bankerna kan ta 30 procent av risken – då ökar nog sannolikheten för utlåning.

 

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.