”Jag visste vad de var för några”

Visby tisdagen den 3 juli 2018, klockan 15.40. På Affärsvärldens och Deloittes seminarium i Almedalen pågår en debatt under rubriken Sveriges börsmarknad – guldrusch för omogna småbolag? På scenen står representanter från Stockholmsbörsen, dess disciplinnämnd, intresseorganisationen Unga Aktiesparare och forskare från Handelshögskolan. Seminariet har tidigarelagts en timme på grund av fotbolls-VM, och när det är tjugo minuter kvar till avspark i matchen Sverige–Schweiz börjar några i publiken skruva på sig lite oroligt. Då begär en äldre man i publiken ordet.

Han säger att svenska bolag är lågt värderade jämfört med motsvarande bolag på New York- eller Tokyobörsen, att en amerikan kan sitta på andra sidan Atlanten, se ett bolag på Stockholmsbörsen värderas till 150 kronor per aktie, inse att det egentligen är värt 500 kronor, lägga ett bud på 250 kronor ”och då jublar alla på Stockholmsbörsen så att taket lyfter”. Han har själv sett detta på nära håll. Ty han är mångårig aktieägare i övervakningsbolaget Axis som stod i drygt 200 kronor när den japanska elektronikjätten Canon lade ett bud på 340 kronor. Enligt mannens egna beräkningar skulle 680 kronor per aktie ha varit ett mer relevant bud – sett till p/e-tal, historisk utveckling och framtida potential.

En annan man i publiken begär replik, han tar mikrofonen och säger:

– Jag kanske kan ge svar på det.

Mannen var Martin Gren, en av Axis tre grundare.

Axis Communications tillverkar nätverkskameror för fysisk säkerhet och videoövervakning. Med sina 3 000 anställda på 50 kontor runt om i världen är bolaget Lunds fjärde största arbetsgivare, efter bland annat stadens universitet. Martin Gren är den ende av de tre grundarna som är kvar i bolaget. Numera är han framför allt verksam inom affärsområdet New Business. Han var, med sina 11 procent, en av de största ägarna i Axis när Canons 24-miljarderkronorsbud offentliggjordes morgonen den 10 februari 2015. Efter drygt 30 år i bolaget var försäljningen till japanerna ett ”emotionellt jobbigt beslut” att fatta men han såg att Canon behövde bli starkare på säkerhetskamerabranschen, samtidigt som Axis skulle få tillgång till deras patent, kunnande inom bildbehandling, linser, produktion och annat.

Nyheten om uppköpet fick aktien att rusa vid börsöppning, under dagen steg kursen från 227 till 340 kronor. Det var startskottet för flera följetonger i pressen.

Dels ledde vältajmad handel i Axis-aktien till insideråtal och en utdragen rättegångsprocess i två instanser. En process som pågick fram till slutet av juni i år, då Svea hovrätt (i princip) gick på tingsrättens linje i ”Axishärvan”. Flera personer dömdes för insiderbrott. Värt att nämna är att ingen Axis-anställd eller närstående längre är misstänkt samt att advokaterna till de dömda männen har överklagat domen till Högsta domstolen.

Men framför allt handlade skriverierna om huruvida budet från japanerna skulle gå igenom eller inte. Budet var villkorat av att Canon fick in mer än 90 procent av aktierna, och acceptperioden för aktieägarna sträckte sig mellan 3 mars och 1 april. När tidsfristen närmade sig sitt slut meddelade den amerikanska hedgefonden Elliott att de hade 7,5 procent av kapitalet. Fyra dagar senare, den 30 mars, ägde de strax över 10 procent.

Enligt Elliott var Axis värt mer än vad Canon bjöd, och Elliott ansåg därför att Canon borde höja sitt bud. Det gjorde de inte.

Men trots att Canon inte fick in 90 procent, och resterande aktier inte kunde tvångsinlösas, beslöt kamerajätten behålla sina aktier. Än i dag, 3,5 år senare, är situationen densamma.

– Jag visste ju precis vad de var för några. Det är väldigt intressant och spännande att lära sig hur Elliott agerar. Nu är de en ägare som alla andra och måste hanteras lika, och det gör vi också. Men Canon ger oss en massa saker, av Elliott får vi ju ingenting. Vad de skulle kunna ge oss har jag svårt att se med den affärsidén, säger han när vi träffas dagen efter seminariet och tar en promenad i Visby.

Att en så kallad aktivistfond går in i bolag under budsituation för att ta en kontrollpost har Affärsvärlden skrivit om flera gånger, även om hur det praktiskt kan gå till när en av USA:s äldsta hedgefonder dammsuger marknaden på aktier (19 oktober 2016). I Sverige får minoritetsägare inflytande i ett börsbolag om man äger minst 10 procent, en så kallad corner. Det är i dessa hörn som nya ägare kan tränga sig in för att påverka resten av bolaget.

– Personligen tycker jag att det är en bugg i lagstiftningen. Den är till för att skydda minoritetsägare, inte för att skydda den typen av fonder som Elliott representerar. Jag tycker att de missbrukar systemet. Det tycker naturligtvis inte Elliott, de tycker att de går småinvesterares intressen, säger Martin Gren.

Han tror också att Elliott hade kunnat tjäna mer om de hade varit aktiva ägare.

– Det är så skarpa människor som jobbar där och de gjorde en fantastisk analys när de träffade oss. De kunde ha köpt aktier tidigare i stället för att vänta till budet, då hade de utnyttjat sin kompetens mycket bättre.

En viktig lärdom av att ha fonden som minoritetsägare, enligt Gren, är vikten av att tillsätta en erfaren advokat, Biörn Riese, som styrelseordförande.

Under 1990-talet var Canon Axis största kund. Nu är det svårt att säga vilken enskild kund som är störst.

Axis säljer sina kameror till distributörer i olika länder, som både har i uppgift att lagerhålla varorna, men fixar också nödvändiga kringprodukter, även från andra bolag. Samma person sköter sedan logistiken, ser till att allt kommer på rätt plats i rätt tid. Därefter kommer en integratör som sätter upp kamerasystemen. Den affärsmodellen är förhållandevis unik.

Vän av ordning undrar varför kunderna inte köper allt online.

– Då måste man köpa alla delkomponenter själv och se till att man får en leveranstid som är rätt, man får antagligen mellanlagra själv. Det blir mycket dyrare än att låta en distributör som brinner för logistik hantera allting. Sedan måste vi ju betala marginal till distributören, men totalt sett är det mycket billigare.

Vid Hamnplan i Visby sitter en övervakningskamera fast i en lyktstolpe. Martin Gren blir förtjust.

– Titta vilken fin Axiskamera! Det är faktiskt vår Rolls-Royce!

Bolagets övervakningskameror finns ofta i offentliga miljöer: i tunnelbanor, städer, på flygplatser och så vidare. Almedalen är ett typiskt evenemang som passar Axis bra. Martin Gren är här för andra året i rad. Förutom börsseminarium besöker han vitt skilda event, exempelvis ett där vänsterdebattörer ”förhör en direktör”. På kvällarna lyssnar han på talen och han applåderar ganska intensivt åt Liberalernas partiledare Jan Björklund.

– Det är skönt med någon som står upp för EU. Bra att han står emot Sverigedemokraterna. Redan 1989 var 20 procent av vår personal utrikesfödda, vi hade aldrig klarat oss annars. På Axis måste man inte kunna svenska, däremot engelska.

För egen del medverkar Martin Gren ofta i debatter som handlar om privatliv kontra integritet. Han är ganska trött på att övervakningskameran har blivit en symbol för ”Storebror ser dig”, anser att synsättet härstammar från den dystopiska romanen 1984 av George Orwell.

– Världen har gått framåt, och snackar vi riktigt integritetskränkande saker kan vi snacka sociala medier eller cookisar som spionerar på allt vi gör.

För vad är mest integritetskränkande? frågar han retoriskt. Operatören som lagrar alla sms och samtal? Kortföretag som kan kartlägga exakt köpbeteende? Eller en övervakningskamera?

– De vet dessutom exakt vem personen är. Att veta exakt vad du handlar kan missbrukas. Att veta vilka vänner du har, vilka politiska sympatier du har, kan missbrukas. Men att se hur människor rör sig í tunnelbanan, det är ganska svårt att missbruka, särskilt när det är så hårt reglerat om hur man får ut filmerna. Vi måste sluta jämföra myggor med elefanter.

Men var går gränsen för vilka kunder man kan ha som övervakningsbolag? Kan man sälja utrustning till diktaturer som använder materialet för totalitära syften?

– Ja, såklart! Du kan ha pennor att skriva brev med, men du kan också underteckna dödsdomar med dem. Men vi följer FN:s Global Compact som ställer krav på vilka stater man får sälja till.

Detta är ganska komplext, anser han och berättar att Axis exempelvis skulle sälja övervakningskameror till häkten i ett land på Balkan. De ringde en människorättsorganisation och frågade vad de tyckte. Organisationen svarade att det förvisso händer hemska saker i dessa häkten, men att det – just därför – vore bra om kameror sattes upp eftersom materialet senare kan läcka.

– Titta på Snowden! När han fick tillgång till filmer om hur de mejade ner folk i Irak. Hade det varit trovärdigt om han bara hade berättat detta jämfört med filmen? Man måste se det i ett större perspektiv.

Martin Gren kommer från en lärarsläkt, men visade tidigt tecken på entreprenörskap då han tillverkade och sålde diskoljus till klasskamrater. Med åren har 55-åringens intresse för tech-sektorn knappast avtagit – tvärtom. Tidigare var han mångårig styrelseledamot i ögonskanningsbolaget Tobii, och via sitt ägarbolag Grenspecialisten köper han minoritetsposter i växande och lönsamma tillväxtbolag, framför allt inom it och life science. Han har bland annat köpt aktier i börsbolagen Proact IT, Boule Diagnostics och Formpipe men även i lånebolaget/peer-to-peer-tjänsten Lendify.

Även om Martin Gren är en av Sveriges mest framgångsrika entreprenörer, och numera även investerare, så har han stannat i samma bolag i över 35 år. Med tiden har han blivit en ihärdig intraprenör. För Axis har transformerats flera gånger. Vid grundandet 1984 var det först ett it-konsultbolag. Därefter ett produktblad som tillverkade utskriftsservar för IBM:s stordatorer och minidatorer. Sedan låg fokus på att dela cd-rom genom nätverk – en lönsam verksamhet som dock konkurrerades ut av internet. I samma veva, 1996, utvecklade Martin Gren och kollegan Carl-Axel Alm världens första nätverkskamera, Neteye 200.

Under it-bubblan vid millennieskiftet gjorde de en felsatsning som innebar att pengarna tog slut. En ”tjurig bank” innebar att en börsnotering var enda utvägen, eller som han själv uttrycker det: ”Ett nödvändigt ont.”

Inom kamerasegmentet har Axis också utvecklat nya produkter där Gren har varit drivande. Värmekameror och kameror till porttelefoner, door stations, är två exempel. På senare år har Axis gjort tre förvärv för att bredda och fördjupa verksamheten: svenska Cognimatics, med en programvara för kameraövervakning, Citilog, ett franskt bolag med videoanalysverktyg för trafiksituationer, samt ett tjeckiskt bolag, 2 N, som sysslar med nätverksanslutet ljud. Från att ha varit först med nätverksanslutna kameror kör Axis vidare på nätverksanslutet ljud för offentliga miljöer, som exempelvis köpcentrum.

– Ljudmarknaden är som kameramarknaden var för tjugo år sedan, helt analog. Där har Axis sett en möjlighet att köra det digitalt med nätverksteknologi. Det finns lika stora möjligheter att växa där som inom nätverksvideo.

När ett bolag ska utvecklas har Martin Gren en tumregel.

– Man ska alltid anpassa sig utifrån affärsmodellen och göra det som säljare kan sälja. Du ska inte göra det som nödvändigtvis har tekniska synergier, för det är så mycket enklare att ta tillvara på säljsynergier än produktsynergier. I Axis fall har vi 90 000 aktiva återförsäljande partner i hela världen. Det skulle vara väldigt svårt att utbilda alla, i stället för att de säljer till något som kan pluggas in i befintlig produkt.

Den strategin har han dragit för otaliga investmentbanker som kontaktat honom. Martin Gren förvränger rösten när han härmar bankirerna:

– ”Ni håller på med kameror … Ett videoproduktionsbolag, kan inte det vara något för er att förvärva?” Det säger sig självt att det inte fungerar! Nu har de väl lärt sig, det är i alla fall inte lika många som ringer längre.

Martin Gren

Ålder: 55 år.

Bor: I Malmö.

Familj: Hustru och två barn.

Utbildning: Lunds tekniska högskola, LTH, sedan 2015 hedersdoktor vid Lunds universitet.

Är: Entreprenör, grundade Axis 1984 i Ideons forskningspark i Lund tillsammans med Mikael Karlsson och Keith Bloodworth.

Investmentbolag: Efter försäljningen till Canon fortsatte Martin Gren vara verksam i Axis där han i 34 år har haft flera roller. Vid sidan av det, har han anlitat personer som sköter investeringarna i hans investmentbolag Grenspecialisten med totalt 24 bolag. De största innehaven i Grenspecialisten är Cellavision, Boule Diagnostics (där Gren är största ägare) Proact IT Group (största ägare), Trianon, Form Pipe Software (största ägare).

Kort om Axis

Lundabaserade Axis är en global aktör som tillverkar nätverkskameror för fysisk säkerhet och videoövervakning inom transport, infrastruktur, handel, bankväsende, utbildning, stat och kommun samt industri. Installationer finns exempelvis på flygplatser, skolor, kasinon, vid motorvägar och ibland stora evenemang som Almedalen. Produktportföljen innefattar bland annat nätverkskameror, video encoder-programvaror och tillbehör. Nu gör Axis även en satsning på nätverksanslutet ljud.

Vd: Ray Mauritsson.

Styrelseordförande: Advokat Biörn Riese.

Bolaget noterades: 7 juni år 2000.

Börsvärde: Cirka 24,5 miljarder kronor.

Canon äger 86,63 procent av såväl kapitalet som rösterna, och Elliott Capital Advisors 10,1 procent. Den tredje största ägaren är Gabelli/Gamco med 0,71 procent. Fjärde störst är Avanza Pension med 0,04 procent, enligt Holdings ägardata.

Sedan budet från Canon råder lite handel i aktien. Under årets första halvår hade Axis en genomsnittlig omsättning om 549 aktier per börsdag, att jämföra med 2016 då snittet var 5 683 aktier. Året före budet, 2014, var den genomsnittliga omsättningen per börsdag 178 405 aktier.