Japanska ur utmanar jättarna

I augusti 2017 invigde den japanska klocktillverkaren Seiko en europeisk flaggskeppsbutik i Londons exklusiva shoppingdistrikt Knightsbridge. I montrarna ligger det största utbudet av premiummärkena Credor och Grand Seiko utanför Asien. Armbandsuren av det senare märket är handgjorda i Shizukuishi-studion i Japan och har prislappar på drygt en halv miljon kronor. Senare samma höst slogs portarna upp till den första renodlade Grand Seiko-butiken på Rodeo Drive i Beverly Hills i Kalifornien. Seikos vd Shuji Takahashi har förklarat öppningarna på de tjusiga adresserna med att det är inom det dyrare klocksegmentet som tillväxtpotentialen ligger. Japanerna, som i klockvärlden mest har förknippats med masstillverkade techklockor snarare än småskaligt hantverk, sticker därmed ut hakan mot de mest välrenommerade schweiziska tillverkarna.

– Japanska Citizen, Casio och Seiko har alla exklusivare modeller i sina kollektioner och de tävlar definitivt med schweiziska märken som Breitling och Omega, säger Mikael Wallhagen, klockspecialist på det internationella auktionshuset Sotheby’s och chef för klockavdelningen i schweiziska Genève.

Japan har utmanat Schweiz i klocksammanhang förr, men då på ett annat sätt. När Seiko år 1969 lanserade världens första elektroniskt drivna ur med kvartskristallbatteri, blev det starten på en förändring av branschen som nästan slog undan de traditionella tillverkarna av mekaniska ur i Schweiz. Där negligerades storheten i kvartsklockorna till en början.

– Man trodde att det var en fluga som aldrig skulle slå igenom. Men de hade fel, säger Mikael Wallhagen.

Kvartsklockans styrka var dess exakthet. Den kan fela fem till tio sekunder på en månad. Det är vad en mekanisk klocka kan fela på en dag. Dessutom var Seiko, och de andra japanska klockbolagen Citizen och Casio, snabba på att få i gång massproduktion av de nya armbandsuren vilket ledde till relativt låga priser.

– Allt fler kände att de inte ville betala dyra pengar för en klocka som krävde service vart femte år om de kunde få en billigare batteriklocka. Det ledde till kaos i Schweiz, säger Georgios Batselas, chef för klockvärderingen på auktionshuset Kaplans i Stockholm.

Flera schweiziska tillverkare försökte haka på japanerna, men hade svårt att lägga om sin produktion, och deras kvartsklockor blev klumpigare och dyrare. Medan den japanska försäljningen sköt i höjden fick man i Schweiz säga upp personal och dra ner på kvaliteten för att möta den japanska prisbilden. Den så kallade kvartskrisen blev ett faktum i början på 1970-talet och varade en bit in på 1980-talet. Under den perioden blev det populärt med digitala klockor med inbyggda funktioner som tidtagare, led-ljus och röstmemos. Japan låg i framkant och deras techklockor blev vanligt förekommande runt människors handleder över hela världen. Men med yuppie-eran i slutet av 1980-talet hände något. Då hade nyhetens behag med de elektroniska klockorna börjat lägga sig och efterfrågan på de hantverksmässiga, exklusiva, mekaniska uren från Schweiz ökade.

– Plötsligt blev guldklockor trendigt och man såg på klockan mer som ett smycke igen. Det blev vändningen på Japan-eran, säger Mikael Wallhagen.

Det som har hänt de senaste decennierna, i och med vintageklock-vågen som har växt sig starkare för varje år, är att allt fler samlare har fått upp ögonen för japanska vintage-ur. Det ökade intresset kan dels härledas till att priserna på vintageklockor av schweiziska märken som Rolex, Patek Philippe och Jaeger LeCoultre har dragit iväg kraftigt på auktionshusen. Det gör det svårt för personer som har kommit i gång sent att få ihop en samling. Då är det många som parallellt har börjat köpa gamla japanska klockor som ännu säljs till relativt modesta priser. En japansk dykarklocka från 1960-talet kan gå för en tiondel av priset på en schweizisk motsvarighet. Men det ökade intresset kan också härledas till att internet har gjort det möjligt för entusiaster att själva ta reda på information om mindre uppmärksammade modeller. Georgios Batselas upplever att de japanska klockorna är underskattade. Seiko, grundat 1881, har samma långa historia och tradition som många av de schweiziska jättarna. Japanerna har dessutom varit pionjärer inom flera områden. Casio gjorde debut på klockmarknaden i mitten på 1970-talet med Casiotron – ett av världens första armbandsur med digital display – och Seiko har varit föregångare med flertalet tekniska lösningar, bland annat det första dykaruret med titanboett. Märket stod även bakom en automatisk kronograf som den amerikanske astronauten William Pogue hade med sig upp i rymden på 1970-talet.

– Att det finns en Seiko-klocka som har varit i rymden pratas det inte så mycket om. Pogue-klockan såldes på auktion 2008 för runt 60 000 kronor. Hade det varit en Omega hade det rört sig om helt andra summor, säger Georgios Batselas.

Under hans besök på den årliga klockmässan i schweiziska Basel har han noterat japanernas lågmälda profil jämfört med schweizarnas kaxiga vi-är-bäst-attityd.

– Japanerna tillverkar sina klockor på sitt sätt, med stor kunskap och utvecklad teknologi, och gör inte så mycket väsen av sig. Men nu har de äntligen börjat få erkännande internationellt, säger han. ❋

japansk lyx. Seikos premiummärke Grand Seiko utmanar de Schweiziska jättarna i lyxsegmentet.

Glas i kras

En Seiko Pre-Turtle från 1974 med slitet glas gick för 12 770 kronor inklusive provision på auktionshuset Kaplans senaste Important Watches som ägde rum den 19 maj i år.