Jobbigt värre

Regeringens plan att byta ut Arbetsförmedlingens chef Bo Bylund mot en ännu ej offentliggjord ny chef kittlar debattnerven hos många politiskt intresserade.

Varför får han gå nu och inte direkt efter valet om han nu ansågs vara en socialdemokratisk valarbetare? Arbetsförmedlingens nya organisation är bara några månader gammal, vad har han gjort eller inte gjort som motiverar att han byts ut innan förändringsarbetet satt sig? Det är möjligt att regeringens hållning blir tydligare när vi känner namnet på Bo Bylunds efterträdare, men under tiden är det inte svårt att konstatera att den svenska arbetsmarknaden uppvisar dramatiska förändringar.

Många av dessa är smärtsamma och utlöste nyligen Aftonbladets artikelserie om ett kallare Sverige. Det är också förändringar som kan få många ekonomer att hoppa jämfota av lycka eftersom dessa har förbättrat arbetsmarknadens funktionssätt. Det kommer att leda till bättre statsfinanser och på sikt lägre skatter, samt långsiktigt bättre förutsättningar för Riksbanken att hålla ränteläget någorlunda lågt.

Listan på förändringar som påverkar arbetsmarknaden börjar bli lång: Jobbavdrag, skärpta krav på arbetssökande, sänkt arbetsgivaravgift för yngre, en framväxande bransch för hushållsnära tjänster, instegsjobb för utrikes födda och en blocköverskridande politisk överenskommelse om en återkomst för arbetskraftsinvandring, för att ta några viktiga exempel.

Den här typen av arbetsutbudsstimulerande reformer brukar ha svårkvantifierade effekter som dessutom kommer med flerårig fördröjning. Men det hittillsvarande konjunkturuppsvinget har gjort mycket för att skynda på.

Exempelvis ökade sysselsättningen bland 65- till 74-åringar med dryga 10 procent 2007 och ökningstakten håller i sig. Många 1940-talister verkar vilja hänga kvar i arbetslivet och skatteförändringarna har gjort det mer lönsamt. Sysselsättningen bland utrikes födda har också ökat, med dryga 6 procent 2007, eller nästan gånger så snabbt som den totala sysselsättningen.

Andra synliga förändringar är att antalet personer med sjuk- eller aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) har stannat av vid 550 000, och börjat sjunka igen. För personer med sjukpenning är förändringen ännu kraftigare, från nära 350 000 personer 2002 till under 200 000 detta år.

Håller den här utvecklingen i sig kommer antalet personer i arbetskraften att öka ordentligt. Beräkningar gjorda av Swedbank visar att arbetskraftsdeltagandet skulle kunna öka med åtminstone en kvarts miljon människor:

ª Sedan 2005 har sysselsättningen bland unga (under 25 år) ökad med 97 000. Om ungdomsarbetslösheten sjunker till samma nivå som för övriga åldersgrupper finns det potential för ytterligare 70 000 ungdomar.

ª Räknar man på samma sätt för utrikes födda vuxna (vars sysselsättning ökat med 82 000 sedan 2005) skulle det ge ytterligare 130 000 till arbetskraften.

ª 65-plussare, som ökat med 22 000 sedan 2005 till cirka 100 000 sysselsatta, skulle sannolikt kunna öka ytterligare med runt 50 000 personer.

ª För gruppen med sjuk- och aktivitetsersättning har sysselsättningen ökat med 12 000 sedan 2005. De successiva förändringarna av inkomstbeskattningen och ökade incitament att arbeta innebär att fler kan komma tillbaka i arbetslivet.

Men för att denna ökning ska förverkligas krävs en bättre matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare, och därför blir det intressant och hoppingivande att följa förändringsarbetet när den gamla institutionen Arbetsmarknadsstyrelsen blir den serviceinriktade Arbetsförmedlingen.

I Arbetsförmedlingens styrdokument beskrivs arbetsgivare och arbetssökande som “kunder” som ska ha största möjliga “service”. Arbetsförmedlingen har telefonservice veckans alla dagar, sammanlagt 82 timmar i veckan, för att underlätta såväl vikarieförmedling som att lugna nerver inför en anställningsintervju. Relationen mellan det gamla Ams och bemanningsbyråer var frostig och bemanningsverksamhet sågs länge som en ondsint konkurrensverksamhet och var politiskt kringskuren. Numera samarbetar Arbetsförmedlingen gladeligen med en rad bemanningsföretag som också rekryterar bland AF:s arbetssökande.

Så här långt, i detta konjunkturuppsving, är rekryteringstiden betydligt kortare än vid förra konjunkturtoppen, enligt avgående AF-basen Bo Bylund. Matchningen ser ut att fungera bättre och bättre.

Det går fort i svängarna på arbetsmarknaden. Under 2004 och 2005 rasade diskussionen om huruvida Sverige drabbats av “jobless growth”, tillväxt utan nya jobb. Under 2006 och framför allt 2007 kom sedan jobben i sådan takt att oron för överhettning började ventileras. Så här långt har emellertid lönerna, att döma av statistiken från Medlingsinstitutet, ökat i betydligt lägre takt än vad som brukar bli fallet när arbetslösheten faller så snabbt som den gjort på senare år.

En hypotes är att de många nytillkomna på arbetsplatserna har dragit ned de totala ökningstalen. De närmaste månaderna ser sysselsättning och arbetskraft ut att växa ungefär lika snabbt, vilket innebär en balanserad utveckling där risken för överhettning och löneglidning är liten.

Konjunkturutsikterna talar tråkigt nog för försiktigare anställningsplaner de närmaste kvartalen. Men lyfter man blicken från konjunkturläget är det tydligt att den nyrenoverade arbetsmarknaden kommer att leda till nya insikter både för den offentliga sektorns finanser och Riksbankens penningpolitik.

CECILIA SKINGSLEY
Analyschef, Swedbank Markets.