Jokern i Telialeken

Till synes sorglös spankulerar Jon Fredrik Baksaas, 53, in i konferensrummet. Han har ena handen i fickan, visslar för sig själv, som om han inte har några bekymmer i världen. Men det har han. I själva verket är det en slitsam period för Telenor-chefen.

Under de senaste sex åren har han varit vd, vilket sammanfallit med en framgångsrik period för Norges näst största börsbolag (efter Statoil Hydro). Förr så stöddiga Telia Sonera har fått se lillebror Telenor passera i både omsättning och vinst. Koncernen gjorde i fjol ett resultat på motsvarande 23 miljarder svenska kronor på sista raden. Telenor har snart 150 miljoner kunder, spridda mellan Lofotens klippor och Malaysias djungler.

Så långt tyder alltså allt på att Jon Fredrik Baksaas borde sitta säkert på posten som vd. Men all trygghet är en illusion. Den 14 maj visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage, som gav en minst sagt osmickrande bild av arbetsförhållandena hos några av underleverantörerna till svenska Ericsson och Telenorkontrollerade mobiloperatören Grameenphone i Bangladesh. Barnarbete och dödsolyckor, genom att anställda faller ned i syrabad, är några av detaljerna.

I Sverige dog debatten snabbt ut. I Norge har avslöjandet utvecklats till en stor skandal. Telenors styrelse höll ett extrainsatt möte den 20 maj. Ordförande Harald Norvik meddelade efteråt att styrelsen hade förtroende för sin vd. Men saken har ändå levt vidare. Fortfarande ställs krav på hans avgång.

En dryg vecka senare, samma morgon som intervjun görs, har den inflytelserika affärstidningen Dagens Næringsliv en ledarartikel om Telenors vd. Den ifrågasätter hans omdöme och slår till sist fast: “För Telenor har Jon Fredrik Baksaas blivit en belastning”.

Vi sitter i ett intimt konferensrum på den norska teleoperatörens huvudkontor, bokstavligt talat byggt ovanpå en av den nedlagda Osloflygplatsen Fornebus landningsbanor. Jon Fredrik Baksaas småskämtar med oss, och är så där norskt avslappnad. Men faktum är alltså att han kämpar för sin överlevnad i bolaget där han jobbat i ganska exakt 19 år. Det märks trots allt att han är skakad. Han tar spontant upp Bangladeshfrågan flera gånger under de två timmar vi ses, och han lägger stor vikt vid att vi ska förstå att Telenor tar saken på största allvar.

– Vi har jobbat stenhårt med korruptionsfrågor, och tycker vi har väldigt bra koll på hälso- och säkerhetsfrågorna i våra egna bolag. Men i steget ned till våra underleverantörer har vi inte arbetat så grundligt som vi borde. Nu har vi fått ett wake up call.

På frågan varför dokumentären utvecklades till en sådan skandal för Telenor, men inte för Ericsson, pekar Jon Fredrik Baksaas på att saken berör problem som det norska näringslivet inte är vant vid: barnarbete, livsfarliga arbetsplatser och skador på miljön. Det sker dessutom i ett av världens fattigaste länder. Att minoritetsägaren till Grameenphone är Muhammad Yunus, 2006 års mottagare av Nobels fredspris, gör inte saken bättre (Yunus har dessutom varit hård i sin kritik mot Jon Fredrik Baksaas).

– Då har du satt samman en problemställning med väldigt många perspektiv. Dessutom är norska staten delägare i Telenor (den äger 54 procent, Afv:s anmärkning). Då har du en arena, säger han.

– Vi har varit duktiga på att genomföra och följa upp dessa frågor i våra egna bolag. Och vi har varit administrativt korrekta i hur vi behandlat underleverantörerna. Men uppföljningen måste vi nu lägga extra uppmärksamhet på. Och det har vi också talat med Ericsson om. Jag tror deras behov är lika stort som vårt.

När Affärsvärlden i början på maj kontaktade Telenor om att få intervjua Jon Fredrik Baksaas hade ännu inte Bangladeshskandalen exploderat. Då snackades det om Telenor i ett helt annat, betydligt mer smickrande sammanhang.

De senaste veckorna har Telenor förekommit i diskussionerna om tänkbara budgivare på Telia Sonera. Enligt Svenska Dagbladet har den norska jättekoncernen anlitat Nordea och JP Morgan som rådgivare. Men Telenor har till skillnad från France Télécom hållit en mycket låg profil i frågan.

Vid denna tidnings pressläggning har inte Telenor lagt något motbud. I en första kommentar noterar Telenors talesman Dag Melgaard att Telia Soneras styrelse säger nej till France Télécoms invit.

– Om fusionen Telia Sonera och France Télécoms styrelse trots allt skulle visa sig bli en realitet, ändrar det inte konkurrensbilden för oss på kort sikt, varken i Skandinavien eller på de andra marknaderna där vi agerar, säger Dag Melgaard.

Naturligtvis är tanken kittlande. Det pinsamma misslyckandet med att slå samman Telia och Telenor för snart tio år sedan finns kvar i folkminnet (liksom Björn Rosengrens ökända beskrivning av Norge som den sista Sovjetstaten). Jon Fredrik Baksaas var för övrigt tänkt som Norgechef på det sammanslagna “Telianor”.

Inför intervjun har vi blivit varnade av informationsavdelningen: Om det bara ska handla om detta, ja, då blir det en väldigt kort pratstund.

Det är inte första gången de senaste åren det viskas på marknaden om en skandinavisk jätteaffär. Och Jon Fredrik Baksaas svar är alltid näst intill identiskt: “Jag vill inte kommentera saken, för vad jag än säger så missuppfattas det”. Affärsvärlden gissar att det blir så han formulerar sig även denna gång.

– På ordet. På ordet, säger Jon Fredrik Baksaas och nickar, och ser munter ut.

– Men vi följer saken noga och har registrerat att någon har visat intresse för Telia Sonera. Så får vi väl se vilken slags konkurrent vi till sist får här i Norden.

Hur påverkas Telenor om Telia Sonera deltar i en europeisk konsolidering?

– Det är spekulation. Vi har vår affärsidé, med en nordisk bas och en portfölj med mobilbolag i Asien. Om vi i Norden får konkurrera med en aktör som inte har Telia Sonera som kärna, det får tiden utvisa.

Är det extra känsligt att diskutera just Telenor och Telia Sonera, efter haveriet 1999? Ni kan ju öppet diskutera exempelvis intresset för Vietnam.

– Jo, men vi finns redan i Sverige, med en stor verksamhet, som går rimligt bra. Så det är något helt annorlunda. Om en konkurrent får en ny ägare, är det inte vår sak. Men att säga att vi vill utvidga vår industriella plattform genom att gå in i ett nytt land, det är inte alls problematiskt. I Vietnam har myndigheterna uttryckt att de vill att internationella aktörer deltar. Men du får aldrig höra mig kommentera ett konkret case.

Telenor har gått in blytungt i Sverige, och köpt bolag för mångmiljardbelopp, bland andra Bredbandsbolaget, Vodafones svenska mobilbolag och Glocalnet. I dag omsätter verksamheterna över 10 miljarder svenska kronor årligen. Men lönsamheten är dålig, med långt lägre marginaler än Telenor som helhet. I Sverige var exempelvis ebitda-marginalen 22 procent första kvartalet, mot 35 procent för koncernen. Det har inte passerat Jon Fredrik Baksaas obemärkt.

– Som jag brukar säga till Johan Lindgren (Telenors Sverigechef, Afv:s anmärkning): “Det finns ingen orsak till att du ska ligga så långt efter alla andra när det gäller marginalerna”.

Telenor fick en flygande start när koncernen 2006 bytte logotyp och dessutom tog över svenska Vodafones verksamhet. Men norrmännen väntade för länge med nästa steg. Nu måste de få fart på de dyrbara tillgångarna.

Saknar ni något i Sverige i dag?

– Vi har alla tjänster. Täckningen är mycket god, inte minst på 3g-nätet, det visar publika undersökningar. Så vi har det vi behöver för att kunna serva den svenska marknaden. Nu är det upp till Johan Lindgren.

Två dagar före intervjun meddelade Telia Sonera att bolaget träffat avtal med Apple om att sälja den minst sagt uppmärksammade telefonen Iphone i Norden och Baltikum. Detaljerna är ännu inte kända, och Telia Sonera har varit mycket tystlåtet. Men Apple har i många fall träffat exklusiva avtal med enbart en operatör per marknad. Om så är fallet även denna gång är oklart.

Jon Fredrik Baksaas tycker Iphone har ett “fantastiskt och effektfullt gränssnitt”. Han konstaterar samtidigt att det fortfarande finns brister, som avsaknaden av mms och en 3g-version, men gissar att det nog snart rättas till. Samtidigt tror han att de andra telefontillverkarna snabbt anpassar sig till Iphone, och halar upp en av Sony Ericssons mest avancerade modeller ur fickan.

– Den här kom vid jul, och har börjat med touch screen på ett ganska delikat sätt, säger han och visar med höger tumme hur han kan trycka på skärmen.

– Vad jag behöver är en enhandsmaskin. Att behöva använda två händer, är jag personligen lite tveksam till. Då kan jag inte göra två saker samtidigt, säger han, halvt på skämt, med en tydlig passning till Iphone.

Så, får Telenor sälja Iphone?

– Vi känner inte heller till några detaljer i Telia Soneras avtal, så det återstår att se.

Han börjar resonera om exklusivitetsavtalens fördelar och nackdelar, och gissar att Apple i längden nog vill nå hela marknaden, inte bara kunderna till en av operatörerna. Han pekar dessutom på andra problem med en sådan affärsmodell.

– Om Telenor hade skrivit ett exklusivitetsavtal med Iphone i Norge, hade de norska konkurrensmyndigheterna haft invändningar.

Om Telia Sonera har ett exklusivitetsavtal med Apple, kan ni då tänka er att pröva frågan rättsligt?

– Lagstiftningen är ju annorlunda på de olika nordiska marknaderna. Vi får se när vi eventuellt känner till detaljerna i avtalet något bättre än i dag.

För ni egna samtal med Apple?

– Det vill jag inte kommentera, säger han blixtsnabbt, tystnar en sekund och fortsätter:

– Vi hade besök av Steve Jobs här i Norge i höstas, så han känner ju till Telenor.

Träffades ni då?

– Jag pratade med Steve Jobs den gången.

Vad talade ni om?

– Iphone. Hahaha. Iphone och Ipod. Han har ju ett glödande intresse för Apples produkter, det är det inget tvivel om. Du behöver inte prata länge med Steve Jobs innan du är nere på produktnivå.

Telenor har varit framgångsrika i sin expansion i Östeuropa och Asien, som påbörjades för 15 år sedan. Då var norrmännen pionjärer. Bangladesh har vi nämnt, men till det kommer en hel klase med hel- eller delägda mobilbolag i länder som Ryssland, Ukraina, Ungern, Thailand, Pakistan, Malaysia.

Strukturen påminner mycket om den i Telia Sonera. Hos bägge koncernerna är tillgångarna i öst en allt viktigare och värdefullare del. Operationerna i tillväxtländer är inte längre en krydda, utan på god väg mot att växa sig lika betydelsefulla som de stagnerande nordiska delarna. Jon Fredrik Baksaas tror att Telenor snart passerar 150 miljoner kunder (men vänder sig mot beskrivningen av de nordiska marknaderna som “stagnerande”).

Också Stenbeckföretagen Tele 2 och Millicom har varit framgångsrika i österled. Men egentligen inte så våldsamt många andra bolag från västvärlden. Få tror att det i framtiden blir lika lätt att etablera sig på jungfruliga marknader. Konkurrensen ökar från andra internationella telebolag med stort know how och ännu större kapital. Men Jon Fredrik Baksaas ger inte upp.

– Också i andra länder än i dag kan vi dra nytta av Telenors erfarenhet. I Asien och Afrika finns länder där vi skulle kunna hävda oss. Men då måste det berömda investeringsfönstret dyka upp, någon ska sälja eller vilja ingå partnerskap, eller myndigheter ska bjuda ut nya licenser. För åtta tio år sedan, när vi var på rundtur i Asien, då hade vi inte så många efter oss. I dag är det annorlunda.

Ökar konkurrensen från de allra största teleoperatörerna om kunderna i tillväxtländer?

– Det kommer helt säkert att ske konsolideringar och uppköp, där också de största är aktiva. Vodafone är det västliga bolag som har kommit längst. Och det är ett stort maskineri.

Jon Fredrik Baksaas tycker att det ligger i sakens natur, att när marknader öppnar sig, så ökar konkurrensen. Och om spelreglerna är tydliga och rättvisa så gynnas alla, och samhället utvecklas snabbare. Pakistan, ett av Telenors senaste tillskott, är kanske det bästa exemplet, hävdar han.

– Pakistans president Pervez Musharraf satt precis där, säger han och pekar på den stol som Affärsvärldens fotograf slagit sig ned i.

På väggen bakom hänger inramade foton, som vid en snabb blick kan förväxlas med vanliga semesterbilder. En närmare titt visar något mer ovanliga motiv, som tydligt visar vem som bestämmer i skrytbygget på Oslos förra storflygplats.

På en bild, tagen i januari 2006, skakar Jon Fredrik Baksaas hand med Pervez Musharraf, på besök i Norge. På en annan ler han i kapp med fredspristagaren Muhammad Yunus. På en tredje bild, tagen i november 2002, övervakar Rysslands dåvarande president Vladimir Putin och Norges dåvarande statsminister Kjell Magne Bondevik hur Jon Fredrik Baksaas och Alfa-gruppens huvudägare, den ryske multimiljardären Michail Fridman, signerar ett avtal om Vimpelcoms utvidgning.

– Då var jag färsk som vd och tagen av stundens allvar.

Telenor är storägare i ryska marknadstvåan Vimpelcom (vars vd Alexander Izosimov profilerades i en intervju med Affärsvärlden nummer 14, 2008). Telenor är också majoritetsägare i ukrainska marknadsledaren Kyivstar. Tillgångarna är värda tiotals miljarder kronor.

I både Vimpelcom och Kyivstar är Alfa den andra storägaren, och i bägge bolagen befinner sig ägarna i konflikt med varandra. I Vimpelcom är striden hanterbar, så till vida att parterna är någorlunda överens om hur bolaget ska skötas. I Kyivstar är de oförsonliga. Alfas representanter vägrar att delta i styrelsemöten, och än mindre i den operativa skötseln.

Den ytterst komplicerade konflikten har pågått i fyra år. Kyivstar står för mer än en fjärdedel av Telenors rörelseresultat, så frågan är mycket mer än principiell. Det är stora värden som står på spel.

I slutändan handlar bråket om vem eller vilka som har rätt till kontrollen över Kyivstar. Ukrainsk lag krockar där med de amerikanska aktieägaravtal som Alfa och Telenor slöt med varandra 2004. Jon Fredrik Baksaas blir märkbart upprörd när vi talar om konflikten, som började strax efter att ägaravtalet skrevs.

– Bara ett halvår senare kom den första saken, där de helt uppenbart försöker att underminera det avtal de själva signerat sex månader tidigare. Har vi skrivit ett genomarbetat avtal, kan inte vi acceptera att de bara inte längre gillar innehållet.

Jon Fredrik Baksaas radar upp domstolsutlåtanden till Telenors fördel i Kyivstarstriden.

– Vi har solklara rättigheter, som vi nu arbetar med att få ytterligare fastställda. Att vår partner också är i liknande konflikter i många andra liknande affärssituationer, det får förbli hans problem, säger Jon Fredrik Baksaas och syftar på Telia Soneras konflikter med Alfa-gruppen i framför allt ryska Megafon, men även i turkiska Turkcell.

Samarbetar Telenor och Telia Sonera i Alfafrågan?

– Det vill jag inte kommentera. Men det händer ju att vi råkar mötas och då utväxlar några ord. Men om konflikterna kan verka lika utifrån, så är de väldigt olika sett till vilka avtal som ligger i botten. Det gemensamma är att det finns en drivande kraft i andra änden: nämligen Alfa.

Bangladeshskandalen, den tuffa tillväxtjakten, illvilliga ryska oligarker. Det saknas inte direkt utmaningar för Jon Fredrik Baksaas.

– Vd-jobbet i Telenor är något helt annorlunda än det jag kanske trodde när jag började för sex år sedan. Det har varit en otroligt intressant internationalisering, men den kräver också en ny förståelse för att vi måste utbilda underleverantörer, som i Bangladesh. Men den dag man inte är mottaglig för förändringar, då får man nog sätta sig ner och tänka, att nu är det nog.

____________________________________________________________________

Jon Fredrik Baksaas om…

…utvecklingen inom telekom de senaste decennierna:

– Det är en enorm förändring. När jag började jobba i Japan för Det norske Veritas fick vi den första datorn i mars 1982. Vi skrev hem på telex, vi hade en stab av telexarbetare som skrev och läste remsor. Faxen kom 1984. En hel yrkesgrupp försvann.

…den stagnerande nordiska telekombranschen:

– Jag har hört det så länge jag har varit chef för Telenor, “vad ska ni göra, nu när ni stagnerar?”. Norden är ett väldigt bra exempel. Här är mobilpenetrationen väldigt hög. Nu har alla fått en mobiltelefon, nu är det roliga slut, kan man tycka. Men de senaste två tre åren har återigen nya tjänster drivit på användningen. Se själv hur du använder mobilen i dag, kontra för ett år sedan, två år sedan, tre år sedan. Det är stor skillnad.

…mobilt bredband:

– Det kommer att bli en väsentlig bärare av vårt framtida internetbruk. De mobila näten lär utvecklas, men det är ändå så att kostnaderna för internet i den mobila världen ökar i takt med stigande användning. Det betyder att prisfördelen i det fasta nätet kommer att finnas kvar i många, många år.

…vad han gör för att koppla av:

– Ja, norrmän åker ju skidor. För tre veckor sedan gick jag på tur på Jostedalsglaciären. En fantastisk tur, min yngsta dotter var med. Njutbart väder, bortsett från lite regn en morgon. Två övernattningar i tält. En sådan strapatsrik fysisk naturupplevelse, det tycker jag är fint.

______________________________________________________________________

Gillar Pink Floyd

Född: 21 november 1953.

Bor: Sandvika utanför Oslo.

Familj: Fru och tre barn.

Utbildning: MBA vid Norges Handelshögskola i Bergen, studier vid IMD, i Lausanne, Schweiz.

Karriär: Controller på Det norske Veritas i Japan 1979-85. Finanschef på Stolt Nielsen Seaway 1985-1988. Finanschef på Aker 1988-1989. Därefter började han arbeta inom Telenorkoncernen. Mellan 1989 och 1994 var han finanschef, senare vd på TBK (ett dotterbolag). Därefter var han bland annat finanschef och vice vd på Telenor. Vd sedan 21 juni 2002.

Styrelseuppdrag: Svenska Handelsbanken, norska verkstadskoncernen Aker ASA och Doorstep (ett samarbetsbolag mellan DnB Nor och Telenor). Han sitter även i rådet för certifieringsbolaget Det norske Veritas.

Lyssnar på: Om han är ensam hemma spelas Pink Floyd och Queen på högsta volym.