Kalldusch för Persson

I konjunkturinstitutets nya rapport väntas den öppnaarbetslösheten nå en ny rekordnivå i år, 8,3 procent mot 8,2procent helåret 1993. Att det skall gå att nå en halvering, till4 procent, vid sekelskiftet förefaller alldeles orealistiskt.Ökad utbildning och mer pengar till kommunerna är redanintecknat i KI:s beräkningar.

I KI:s långtidskalkyl saknas 135.000 arbetsplatser år 2000 föratt målet skall nås. Så många jobb skapas inte med konstlademedel. Den kraftiga åtstramningen som beskär hushållensinkomster med 3-4 procent varje år, hela reallöneökningen,hindrar tillräcklig ökning av efterfrågan, produktion ochsysselsättning.

Åtstramningen har inte nämnvärt kompenserats av ökat förtroendeoch lägre räntor. Investeringarna släpar ju efter mer änkonsumtionen. I stället har vi nu fått ökad oro. För rejälminskning av arbetslösheten krävs sannolikt en helt ny ekonomiskpolitik.

Men då riskerar man väl att ännu mer reta upp LO och detraditionella vänsterväljarna. I den Sifo-undersökning sompublicerades i söndags nådde socialdemokraterna bara 27,6procent av sympatierna, mot 34 procent för moderaterna, somalltså plötsligt blivit rejält största parti.

Det tidigare sämsta resultatet för socialdemokraterna var iapril 1991, i samband med att den ekonomiska krisen inleddes ochs-regeringen började presentera förslag om impopulära åtgärder.Då hamnade man på 28,7 procent (mot 23 procent för moderaterna).Det är enda gången tidigare som partiet varit under 30 procent ien Sifo-mätning, Nu var det fjärde månaden i rad. Attmoderaterna blivit så mycket större kan dessutom betyda att enpsykologisk gräns brutits.

Naturligtvis vet man inte hur det går i 1998 års val. Men denstadiga trenden nedåt måste, minst sagt, oroa socialdemokraterna.Moderaterna kommer säkert att orientera sig ännu mer åt mittenför att med Carl Bildts återkomst försöka stärka sin ställningytterligare. Det som skulle hindra partiet från att modifierasin politik vore ett starkt hot om ett nytt högerparti, men dethotet tycks fjärran. Ny demokrati är i spillror och ettpensionärsparti skulle kanske snarast ta röster frånsocialdemokraterna.

I praktiken har socialdemokraterna mycket litenhandlingsmarginal fram till valet. Regeringen har låst sig vidatt budgeten skall visa balans nästa år, vilket ju kraftigtöverträffar EMU-kraven. Ökning av de offentliga utgifternautöver de tio miljarder till främst kommunerna som redanoffentliggjorts skulle skada förtroendet och kanske få räntornaatt stiga ytterligare.

Skattesänkningar skulle däremot kunna hålla nere lönekraven ochminska risken för inflation. En viss ökning avbudgetunderskottet, eller minskning av överskottet, av dettaskäl skulle nog inte skrämma finansmarknaden. Men en sådanlösning, som KI annars förutsätter från 1999 i sinlångtidskalkyl, kan nog avskrivas före valet. Vänsterväljarnaskulle inte förstå hur man först kan skära ned de offentligautgifterna kraftigt och sedan få pengar över tillskattesänkningar.

Lika litet troligt är det med strukturella åtgärder för att påsikt få arbetsmarknaden att fungera bättre.

Även centern har backat ganska kraftigt jämfört med 1994 års val.Många centerpartister tycks bestörta över att partietsframgångar i många frågor inte har gjort något positivt intryckpå väljarna. Allt fler vill ha ett byte av partiledare vidsommarens partistämma, vilket dessutom skulle göra det lättareatt återgå till det borgerliga lägret om detta visar siglämpligt.Med fortsatt dåligt läge för socialdemokraterna kommernog centern att försöka fjärma sig från regeringspolitiken närvalet närmar sig. Samtidigt vill man vara med om de meraopinionsvänliga åtgärder som väntas i vårbudgeten. Det går juinte heller att utesluta att den väntade bättre ekonomiskautvecklingen under 1998 kan vända opinionstrenden förregeringspartiet.

Centern kommer därför troligen att vara otydlig om vilket blockpartiet kommer att liera sig med efter valet, för att kanskevälja sida först när den verkliga valrörelsen inleds nästasommar. Med fortsatt majoritet för det forna borgerliga blocketär det trots allt också troligt med en borgerlig regering. Detblir förstås besvärligt för de andra att regera ihop med centern,som säkert kommer att kräva att kärnkraftsbeslutet fullföljs.Men en seger i 1998 års val måste te sig oerhört lockande föralla parter, eftersom det därefter finns en god möjlighet attsätta fart på både tillväxt och sysselsättning. Den som vinnernästa val har utsikter att få ett mer långvarigt abonnemang påregeringskansliet.