KOMKOM: Transportsträcka

Vältaliga visioner och politiskt korrekta slutsatser finns detgott om i Komkoms slutbetänkande. Men det är svårt att hittanågon handfast trafikpolitik i den digra luntan.

Detta är bekymmersamt för dem som funderar på långsiktigainvesteringar i Sverige – vare sig det handlar om att satsa påtransportföretag, fartyg, bilar eller i transportberoendeverksamhet. För dessa är det av största vikt att veta hurpolitiska formuleringar kan komma att omsättas i fasta regelverkoch skattesystem.

De får inte mycket hjälp av kommunikationskommittén, Komkom,trots att det talas en hel del om långsiktiga mål och fastaprinciper. Många av målen är behjärtansvärda – men orealistiskaeller så löst formulerade att de knappast betyder något. Ett avpolitikens viktigaste mål är, enligt Komkom, atttransportsystemet skall vara utformat så att det kan utnyttjasav alla medborgare och bidra till en positiv utveckling i alladelar av landet; det låter bra, men lär skapa mertolkningstvister och framtida politiska gräl än fysiskatransporter. Än märkligare ter sig Komkoms vision om framtidenoch då inte minst att resandet och transportarbetet efter år2020 inte längre skall öka.

Till Komkoms förtjänster hör att ha utvecklat och på allvar förtin två viktiga principer i trafikdebatten: den att förorenarenbetalar (polluters pay) och att det kostar pengar att använda enväg och att man kan ta betalt för detta (road pricing). Komkomstanke är att internalisera också externa kostnader, alltså attidentifiera också de kostnader som drabbar andra när man t.ex.kör bil, som utsläpp, buller, trängsel och annat. Då kan man medskatter, avgifter och regleringar se till att konsumenten väljerrätt transportslag. Den som förorenar mer får betala mer och densom kör där det är som trängst och därmed skapar mer trängselfår betala för det. Modern elektronik gör det också ganskaenkelt att ta ut avgifter av t.ex. den som vill köra iStockholms innerstad.

En sådan teknik ger också både miljömässigt och ekonomisktbättre styrsignaler i trafiken än de vägtullar som föreslagitsför det havererade Dennispaketet.

Det kanske viktigaste målet för Komkom har varit att ersätta dennu gällande, tio år gamla, trafikpolitiken. Inte minst eftersomdess grundläggande princip – att de olika trafikslagen, väg,järnväg, sjö och flyg, skall bära sina egna kostnader – aldrighar kunnat omsättas i praktiken.

Nu ersätts denna enkla, men aldrig förverkligade, princip med enlikartad princip som är så luddigt formulerad att den ger ännustörre möjligheter till tillfälliga tolkningar.

Komkom slår först fast principen om trafikslagens likställighet- för att sedan själv bryta mot den.

Komkoms problem blir nämligen att om principerna direkt omsattesi praktisk handling skulle en stor del av den långvägalastbilstrafiken slås ut, inte minst av utländska företag, ochde långväga persontågen skulle snabbt konkurreras ut avbilligare bussar.

Alltså tvingas utredningen genast bryta mot sina egna principer.Det blir inget förslag om att tiofaldiga skatten på lastbilaroch den annars motiverade avregleringen av busstrafiken skjutspå framtiden – tills dess järnvägens konkurrenskraft har stärktsvilket, enligt utredningen tar några år.

Just dessa principbrott och förslag gör att utredningen gerintrycket av att vara ett beställningsverk syftande till attmotivera de politiska besluten bakom de senaste årens enormajärnvägssatsningar och en kommande satsning på biobränslen.

Hur man än räknar går det knappast att, med Komkoms synsätt,hävda att den järnväg som går med cirka 10 miljarder kronor iårligt underskott, är resultatet av en framsynt transportpolitik.Det är också långtifrån självklart klokt, som Komkom ger intryckav, att ersätta 15 procent av bensinen med biobaserat bränsle.Det är inte bara ca fyra gånger så dyrt som bensin, utan kanockså skapa en hel del skador på miljön när det skall odlas,tillverkas och transporteras.

Vad som däremot tycks tvärsäkert är att Komkoms förslag kommeratt reta upp rader av särintressen. Remissvaren lär styramediedebatten under lång tid framåt. Sjöfartens företrädare harredan, med viss rätt, riktat kritik mot den mycket järnvägs- ochvägfixerade utredningen.