Kommentar: Marknaden tar ut segern i förskott

Dessutom säger sig Ericsson att de har lyckas så bra med besparingsprogrammet att de räknar med att nå en rörelsemarginal på minst 5 procent nästa år, även om marknaden skulle vika med så mycket som 10 procent. Och den långsiktiga prognosen om en stark abonnenttillväxt kvarstår.

Att kassaflödet är positivt är ytterligare ett tecken på att företaget har kontroll över läget och nu kan blicka framåt. Men låneprogrammen avlöser varandra och soliditeten ligger bara kring 30 procent. Att det inte sker en nyemission nu torde mer bero på att marknadsläget är så svagt att företaget helt enkelt inte kan motivera en expansiv satsning.

Så sent som i början av september förfasades investerarna när Ericssons VD Kurt Hellström spådde att systemmarknaden skulle ge en oförändrad eller modest tillväxt under 2002. Nu stiger aktiekursen när Ericsson varnar för en oförändrad tillväxt eller ett tapp på så mycket som 10 procent. Däremellan kommer ett svagt fjärde kvartal, med ett försäljningstapp på systemsidan på närmare 15 procent.

Fredagförmiddagens lyft i aktiekursen till 48 kronor handlar sannolikt mest om psykologi och uppfattad lägre risk. Utifrån Ericssons egen prognos för 2002 är det rimligt att räkna med att bolaget nästa år gör en vinst före skatt på cirka 10 miljarder kronor. Det motsvarar en vinst per aktie på cirka 85 öre. P/e-talet hamnar då på höga 56.

Ericssons vinst måste alltså lyfta rejält framöver för att motivera en så hög värdering. En snabbräkning lutar mot att marknaden tror på att systemförsäljningen växer med 15 procent 2003 och sedan skjuter iväg med en tillväxt på åtminstone 20 procent under ett antal år. Samtidigt stiger Ericssons rörelsemarginal snabbt upp mot 10-procentsstrecket. Någon värdering av mobiltelefonerna ingår inte här, eftersom framtida kapitalbehov väntas neutralisera värdet av andelen i Sony Ericsson.

Tydligt är att Ericssons marknadsledande position på systemsidan nu värderats upp. Samtidigt är aktiemarknaden villig att betala fullt ut idag för osäkra vinster 2003. Precis som före kraschen.

Visst finns det anledning att reagera positivt på att Electroluxchefen Michael Treschow blir ordförande. Han är känd för att kunna rensa upp, vilja ha klara besked och peka med hela handen. Men bytet av ordförande kommer alldeles för sent. Att det dessutom får vänta ytterligare ett halvår tills det verkställs samtidigt som Treschow tvingas lämna sitt uppdrag i Investors styrelse stärker bara bilden av att skiftet inte görs för företagets bästa. Fortfarande handlar det mesta i Ericssons styrelse om att lösa ett internt maktkampsproblem mellan Handelsbankssfären och Wallenbergssfären.

Ericsson hade förtjänat ett bättre öde.