KONJUNKTUR: Inflationen går igen

I den enskilda statistiken går det visserligen att hittaförklaringar av engångskaraktär. Att de amerikanskaproducentpriserna steg med 1,1 procent i september, den störstauppgången under en enskild månad sedan 1990, går till stor delatt förklara med engångseffekter. Om man räknar bort livsmedel,energi och tobakspriser steg priserna bara med 0,3 procent. Omman dessutom räknar bort prishöjningen på bilar, som brukar skepå hösten, så steg producentpriserna nästan inte alls.

Därför finns det knappast någon anledning att vänta sig att justde amerikanska producentpriserna ska fortsätta att stiga så härkraftigt under de närmaste månaderna. Det kanske till och medblir så att de stora prishöjningarna i september ger oväntatlåga prishöjningar i oktober.Men trots det råder knappast något tvivel om att prisökningarnai USA generellt sett är på väg uppåt. Bilpriserna kommer förståsinte att fortsätta snabbt uppåt under hösten. Nu har säkert denstora prisjusteringen gjorts för den här gången. Menprishöjningen i september var ändå den största på nio år och attden kommer just i år borde inte vara någon tillfällighet. Medhög efterfrågan och tilltagande brist på arbetskraft är detupplagt för snabbare prisökningar även inom andra områden.Lönerna har visserligen ökat förvånansvärt lite med tanke på attarbetslösheten är så låg. Men även på lönesidan har det kommitoroande signaler under den senaste tiden. I september steglönerna med en halv procent och det var mer än väntat. Samtidigtär månadsstatistiken ganska osäker och därför kan man inte draalltför stora växlar på den.

Det är inte bara i USA som inflationen har vänt uppåt. Nivåernai både Sverige och EMU-länderna är visserligen lägre än i USA,men allt talar för att inflationen har passerat botten för denhär gången. I förra veckan presenterade flera länder statistikför september. Slutsatsen av den blir att inflationen iEMU-området som helhet förmodligen blir en aning högre iseptember än i augusti då den låg på 1,2 procent. Botten nåddesförmodligen vid årsskiftet, när inflationen låg på 0,8 procent.Att nivån är så låg är inte så konstigt med tanke på att Europainte alls ligger lika långt framme i konjunkturcykeln som USA.Förhoppningsvis befinner sig ju Europa bara i början av enkonjunkturuppgång medan allt talar för att den amerikanskaekonomin snart måste dämpas.Men samtidigt är ju EMU-ländernas inflationsmål ovanligt strängtformulerat så att inflationen ska vara högst två procent. Dit ärdet ju inte så långt, vilket talar för att den europeiskacentralbanken höjer räntan inom de närmaste månaderna. Deneuropeiska styrräntan ligger ju på 2,5 procent och sett över enhel konjunkturcykel är det en mycket låg nivå.

Även den svenska inflationen är på väg uppåt. I september stegpriserna med 0,7 procent och jämfört med för ett år sedan harpriserna stigit med 0,9 procent. Det är ju inte så mycket ochdet är ju dessutom en bit kvar till inflationsmålet på tvåprocent. Men i Sverige hålls inflationen just nu nere avtillfälliga effekter och den underliggande inflationen ärbetydligt högre. Det mått som riksbanken fäster störst vikt vid,det så kallade UND1X, har ökat med 1,8 procent under det senasteåret. I UND1X har man rensat bort effekterna av räntekostnaderför egna hem och förändrade indirekta skatter och subventioner.Sammantaget kan man konstatera att inflationen fortfarande ärlåg, men att den tveklöst är på väg uppåt. Och även om det finnsmånga faktorer av engångskaraktär inblandade så är det denstarkare konjunkturen som är huvudskälet till att priserna nubörjar stiga igen.Ökande konkurrens och en ny era med snabbareproduktivitetstillväxt bidrar kanske till att inflationen stigerlitet mindre än den brukar göra den här gången. Men det betyderinte att inflationen kan begravas för gott.