KONJUNKTUREN: Sämre tillväxt

I förra veckan presenterade Konjunkturinstitutet (KI) en nyprognos för den svenska ekonomin. Tillväxten i år har dragitsner med drygt en halv procentenhet, till 2,0 procent. Detfrämsta skälet till att man nu tror på en långsammare tillväxtär att den privata konsumtionen nu bara väntas öka med 2,0procent i stället för 2,5 procent. Att konsumtionen väntas blisvagare beror bland annat på att sparandet redan förra året föllbetydligt mer än väntat. Utrymmet för en ytterligare neddragningav sparandet bedöms därför vara mindre än man trodde tidigare. Inovember, när den förra prognosen presenterades ochnationalräkenskaperna för hela 1996 ännu inte hade presenterats,bedömde KI att hushållens sparkvot låg på 7,7 procent under 1996.När nationalräkenskaperna för 1996 presenterades visade det sigdock att hushållens inkomster hade ökat mindre än väntat och attsparkvoten redan förra året föll rejält till 5,4 procent.

Lönerna ökade visserligen kraftigt i fjol, med sex procent, mendels slog budgetsaneringen hårdare än väntat och dels drogfallande sysselsättning ner inkomsterna. Det innebar atthushållens reala inkomster inte ökade alls, utan föll svagt med0,1 procent. KI:s prognos var så sent som i november atthushållens realinkomster skulle öka med två procent – en rejälmiss alltså.Men att inkomsterna till och med minskade svagttycks inte ha påverkat den privata konsumtionen särskilt mycket,den ökade ändå med 1,5 procent under förra året. Det var snarastmer än väntat.Hur blir det då framöver? KI:s slutsats är atttrenden med fortsatt ökande privat konsumtion och minskatsparande fortsätter både i år och nästa år. KI har visserligendragit ner prognosen för den privata konsumtionen med en halvprocentenhet både för i år och nästa år, men ligger ändå ganskahögt jämfört med andra prognosmakare. Hushållen bedöms inte fånågon real inkomstökning alls i år och nästa år ökar inkomsternamed drygt en procent.

SPARANDET FALLEROm den privata konsumtionen ändå fortsätter att öka med tvåprocent om året kommer hushållens sparkvot att falla till 3,4procent i år och 2,9 procent nästa år. Det är möjligen väloptimistiskt att tro att hushållen skulle våga fortsätta att draner sparandet i den takten. Oron på de finansiella marknadernakan innebära att hushållen blir försiktigare. Även om de senasteveckornas ränteuppgång skulle visa sig överdriven talar detmesta för att räntorna åtminstone inte fortsätter att falla.KI:s prognos är att femårsräntan faller tillbaka en del, till 5,6 procent i år, och sedan bara stiger marginellt under nästaår.Börsen lär inte heller ge någon vidare draghjälp åtkonsumtionen i år. Även om måndagens börsras på fyra procentskulle visa sig överdrivet så verkar det osannolikt att desenaste årens börsuppgång skulle kunna fortsätta i samma takt.Till skillnad från de senaste åren kan man alltså inte vänta sigatt de finansiella marknaderna skall ge något stöd till enfortsatt ökande privat konsumtion. Det finns snarare anledningatt oroa sig för att stigande räntor och en svag börs gör atthushållen återigen blir försiktigare.

Den oväntat höga arbetslösheten kan också innebära att hushållenblir försiktigare. I november spådde KI att den öppnaarbetslösheten skulle bli 7,2 procent i år. Men de senastemånadernas svaga utveckling på arbetsmarknaden har fått KI attrevidera upp prognosen kraftigt, till 8,3 procent. Det är tilloch med en aning högre än 1993 när arbetslösheten toppade på 8,2procent. Prognosen för sysselsättningen i år har dragits nerfrån en ökning med knappt en procent till en minskning med 0,6procent.Frågan är dock om inte prognosen för arbetslösheten ärväl pessimistisk. S-E-banken, som också presenterade en nyprognos i förra veckan, förutspår en arbetslöshet på 7,5 procenti år. De flesta andra prognosmakare har också lagt sig mellan 7,5 och 8,0 procent.

Kanske är KI:s prognosmakare rädda för att ännu en gångunderskatta arbetslösheten. I slutet av 1995 trodde de attarbetslösheten under 1996 skulle sjunka till under sju procent,medan utfallet blev 8,1 procent. Även om det ännu så länge intefinns särskilt mycket positivt att ta fasta på, skall man ocksåkomma ihåg att arbetslöshet och sysselsättning är eftersläpandeindikatorer. Den svaga utveckling vi nu ser bör åtminstonedelvis vara en effekt av konjunktursvackan under andra halvåret1995 och första halvåret 1996. Om konjunkturen fortsätter uppåti år och nästa år så bör även arbetsmarknaden bli litet bättreså småningom.

Vad är det då som talar för att den privata konsumtionen skallöka? KI framhåller att hushållen trots allt har blivit litet meroptimistiska. Enligt KI:s tolkning av de så kallade HIP–undersökningarna är hushållen relativt optimistiska. Sedan imitten av förra året ligger indexet över normalnivån, vilkettalar för att hushållen bör vara beredda att öka konsumtionen.

RIKARE TROTS ALLTÄven om räntorna har stigit och börsen fallit under den allrasenaste tiden innebär de senaste årens utveckling att hushållensförmögenhetssituation är bättre än på länge. Skulderna som andelav disponibel inkomst har fallit oavbrutet under hela 1990-taletoch ligger nu betydligt lägre än i början av 1980-talet. Denlånga perioden med svag privat konsumtion innebär också attmånga hushåll bör ha ett uppdämt behov av kapitalvaror. Underdet senaste halvåret har också försäljningen av s.k.sällanköpsvaror vänt svagt uppåt. Bilförsäljningen har ökatkraftigt under det senaste halvåret.

Detta är dock åtminstone delvis en följd av engångsfaktorer.Sänkt bilaccis och klargörandet av reglerna förförmånsbeskattning av bilar i höstas har sannolikt bidragit tillden ökande försäljningen. I mars låg antalet nyregistreradebilar enligt Statistiska Centralbyrån drygt femtio procent högreän motsvarande månad förra året. Det finns alltså en del somtyder på att den privata konsumtionen är på väg uppåt.