Krönika: Index trygga famn

Wall Street och många andra internationella börser är tillbaka igammalt gott slag. Men är det inte för mycket av det goda?Sorglöshet är knappast den korrekta attityden när över 40procent av världsekonomin (framför allt Asien, Latinamerika ochRyssland) är inne i en dyster fas.Men de räntesänkningar som skett runtom i västvärlden densenaste tiden väger mycket tyngre. Dessutom ser konjunkturbildeninte så tokig ut. USA:s ekonomi fortsätter att vara stark.Prognoserna för julhandeln är optimistiska ochinvesteringstakten i näringslivet har bara dämpats litet grand.Med andra ord ser den vinstnedgång som många förutspått i USAför först det tredje kvartalet och sedan det fjärde inte ut attbli av.Ändå finns – eller bör det finnas – en viss olust över NewYorkbörsens oväntat snabba återhämtning under oktober-november.Centralbankerna var till en början till freds med börsraset iseptember eftersom det gjorde att drivhusklimatet påfinansmarknaderna vädrades ut. Men nu stiger temperaturen återpå börserna. Av allt att döma var det med stor tvekan somFederal Reserve sänkte räntorna ännu en gång i förra veckan.

Fullvärderad

I det här läget, när den amerikanska aktiemarknaden uppfattassom fullvärderad, ser sig åtskilliga placerare om efteralternativ. En viktig orsak är att förvaltarna inte har mer ännågra enstaka arbetsveckor kvar på 1998. När böckerna stängs vidårsskiftet vill de att portföljprofilen ska vara någorlundastabil. Därför märks just nu en tydlig trend mot att anpassainnehaven så att de ungefär motsvarar indexviktningarna, detvill säga börsernasandelar av världsindex. De snabba omflyttningar som skeddetidigare under hösten, då åtskilliga USA-institutioner såldeinternationella aktier och satte pengarna i amerikanskastatspapper i stället, verkar vara över.

Viktig förklaring

Trenden mot index är antagligen en viktig förklaring till desenaste veckornas inflöde av utländskt kapital till Tokyobörsen.Några goda nyheter av betydelse har nämligen inte kommit från dejapanska politikerna och konjunkturbilden ser lika eländig ut nusom den gjorde för någon månad sedan.Även svenska sparare och placerare kan göra klokt i att tittanärmare på hur deras indexviktningar bör se ut. Då ska man intebry sig om alla de internationella portföljförvaltare som ökatsina innehav i Japan den senaste tiden. Dessa förvaltarehanterar nämligen globala portföljer. I ett sådant perspektivkommer en aktieportfölj ungefär att bestå av 50 procent USA, 30procent Europa, 12 procent Japan och resten i diverse marknader.Den svenske placeraren har ingen anledning att följa dettamönster. I stället bör närhetsprincipen råda, det vill säga detmesta av kapitalet ska placeras hemmavid eller i Europa.Affärsvärldens Portföljguide, senastpublicerad i nr 45/98, ger en bra bild av hur en sådan portföljkan se ut. Genomsnittsportföljen, som baseras pårekommendationer från tolv svenska fondförvaltare, mäklarfirmoroch försäkringsbolag, har som synes en stor del av kapitalet påStockholmsbörsen och mycket litet på de mest riskabla ochavlägsna marknaderna.Dessutom finns förstås ytterligare ett moment:branschfördelningen. I ett Europaperspektiv blirbranschindelning och inte länderindelning allt mer dominerandeeftersom den europeiska aktiemarknaden håller på att bli enenda. Men branschtänkandet är inte lika allmänt i globaltförvaltade portföljer.