Krönika: Oljan och börsen

Helgens överenskommelse i Riyad mellan Saudiarabien, Mexiko ochVenezuela lyckades bromsa de senaste månadernas prisras på olja.Men någon märkbar effekt på finansmarknaderna blev det inte. Förden som minns 1980-talets tvära kast i oljepris och börsindexkan det tyckas konstigt. Vinterns prisras är trots allt bara entredjedel mindre, om man räknar i procent, än den nedgång somskedde 1986 och som utlöste snabbt fallande räntor och stigandebörskurser. En förklaring till det sena 1980-talets aktiehaussevar just prisraset på olja.

Men den här gången har effekterna blivit väsentligt mindre. Enviktig förklaring är att det reala priset på olja är så mycketlägre nu – cirka en tredjedel av nivån 1980 – och attvärldsekonomin därför inte har påverkats särskilt mycket närpriset på denna energiform gått ned. Ett stigande oljepris somdet vi sett de senaste dagarna borde däremot, allt annat lika,kunnat få börserna på fall. Så verkar det dock inte bli. Orsakentill det är att industriländerna minskat sitt beroende av oljaradikalt de senaste 15 åren.

Dessutom finns andra utvecklingstrender som numera betydermycket mer för hur det går på världens börser. Här finns deandra så kallade positiva utbudschockerna, framför alltprisfallet på råvaror utom olja och på informationsteknik. Dessafaktorer finns kvar även om oljan stiger i pris. Råvaruprisernagenerellt har aldrig varit så låga som de är nu och någotuppsving på exempelvis metallsidan verkar inte vara på gång.Dessutom har prisfallet inom IT accelererat. Lägre priser pådatorer och processorer låg bakom vinstvarningarna från Inteloch Compaq härom veckan. Värderingarna på dessa företag hartagit stryk, men allmänt har börserna sett prissänkningarna somen positiv faktor.

TILLVÄXTMOTORI Europa har IT-sektorn blivit en tillväxtmotor de senaste åren.Satsningar på IT och telekom svarar för fem procent av BNP iVästeuropa och branschen väntas i år skapa 300.000 nya jobb,enligt utredningsorganet EITO. Utgifterna inom hårdvara,programvara och datatjänster väntas öka nio procent i år tillcirka 2.000 miljarder kronor. Väldiga belopp alltså. Enligtmäklarfirman Salomon Smith Barney närmar sig därmed Europa deninvesteringstakt som USA har och som fått så goda resultat förproduktiviteten i amerikanskt näringsliv.

Självfallet kan inte alla företag i Europa dra nytta av dennatrend. Många av de viktigaste leverantörerna är USA-baserade.Men produktivitetslyften penetrerar fler och fler branscher.Nationalitetsbeteckningen på bolagen spelar en allt mindre rollför hur börserna betraktar olika placeringsalternativ huvudsakenär att det finns dynamik och framtidsscenarier som kan lockaplacerare.

Ett annat tecken på att ett dynamiskt Europa faktiskt håller påatt växa fram är att det efterlängtade lyftet nu äntligen verkarkomma inom den privata konsumtionen. Konsumtionen har under desenaste tre åren ökat med cirka en kvarts procentenhetlångsammare än BNP.

UPP 55 PROCENTI fjol kom dock äntligen detaljhandelns försäljning (i volym)åter upp till den tidigare toppnivån från början av 1990-talet.Det ser bra ut inför 1998, tack vare starkare konsumenttilltro,en arbetslöshet som har kulminerat, fallande räntor och i fleraländer dessutom sänkt personbeskattning. Under 1997 ökadebilförsäljningen med fem procent, flygresandet med 10 procentoch försäljningen av mobiltelefoner med 55 procent. Dettainnebär dock inte någon självklart glädjefylld tillvaro för dekonsumentvarubolag som är noterade på Europas börser.Konkurrensen är för hård i dagens globaliserade ekonomi för attde skall kunna ta hem några självklara segrar. Priserna påpersonbilar i volymsegmenten väntas till exempel falla med tvåprocent. Inom teletjänster och konsumentelektronik blirnedgångarna än större. Men en ökad konsumtion ger ett annat slagstillväxt än den exportledda expansion vi sett de senaste åren.Det blir ett bredare uppsving i Europas ekonomier, som gör attfler branscher än de vi sett hittills kan få del av det goda.Det lär i sig vara positivt för börsbolagen i de flesta länder.