Lånekarusellen

När Finansinspektionen drog fondkommissionären Remiums samtliga tillstånd i april förra året blev de flesta anställda förvånade och besvikna. Även om alla visste att det pågick ett sanktionsärende hade ingenting förberett dem på detta dråpslag. Det var ju utlåningsverksamheten som befann sig under myndighetens lupp, inte kreditmarknadsbolagets övriga verksamheter.

Beslutet fick kritik. Inte minst internt. Det talades om att verksamheten i grunden var stabil och att Finansinspektionens beslut var uttryck för myndighetsmissbruk och ett sätt att visa musklerna.

Affärsvärldens granskning visar dock att den in- och utlåningsverksamhet som Remiums nya ägare dragit i gång – och som på kort tid exploderat i omfång – var behäftad med problem som inte bara kunde hänföras till misstag och brister i kreditriskhanteringen. Av de pengar som lånades ut gick åtminstone hälften till personer och bolag i kretsen kring de nya ägarna. Lån som dessutom i växande utsträckning blev problemkrediter eller i vissa fall inte betalades tillbaka alls.

Remium hade blivit en långivare i ägarkretsens tjänst.

***

Remium bildades år 2000 när bröderna Robert och Peter Ahldin köpte Postens fondkommissionärsverksamhet från Robert Ahldins tidigare arbetsgivare Matteus Fondkommission för 38 miljoner kronor. Matteus hade förvärvarat Posten-verksamheten bara några år tidigare. I köpet ingick då tolv anställda och inte mindre än 39 000 depåkunder.

Men en majoritet av kunderna var passiva och deras främsta relation med Posten var att köpa dess aktieindexobligationer. Det krävdes hårt arbete för att väcka dem ur sin Törnrosasömn.

– Jag ska göra en fondkommission enligt Robert Ahldins recept, sa Robert Ahldin till DI då.

Remiums mål var att effektivisera kapitalmarknaden för börsens mindre bolag. Firman agerade market maker, det vill säga ställde köp- och säljkurser, och analyserade småbolagsaktier. En fond som investerade i mindre bolag startades.

Inriktningen valdes för att konkurrensen var lägre, men bröderna Ahldin ansåg också att det var småbolagen som var i störst behov av en fungerande kapitalmarknad, för att kunna få tillgång till riskkapital för att växa.

– Det var en fin firma, med ett bra syfte, säger en före detta medarbetare.

Med Remium gjorde bröderna Ahldin sig ett namn i Finanssverige. Fokuset på småbolag förhindrade dem visserligen från att ta sig in i börsens finrum, men bröderna lyckades skaka liv i de sovande Posten-kunderna. Efter några inledande svaga år ökade omsättningen kraftigt, från 17 miljoner kronor när de köpte till 54 miljoner kronor 2007. Rörelsevinsterna låg på mellan 10 och 20 miljoner kronor per år.

Med åren kom bröderna att få lite olika syn på vägen framåt. Samtidigt översköljdes branschen av nya regler, som Basel III och Mifid. Det kostade både tid och pengar, och Ahldins bestämde sig för att sälja.

Remium köptes år 2008 av Gunnar Mannerheim, en i finanssammanhang helt okänd person. Han var entreprenör och hade året innan sålt sitt klimatföretag MCC till det börsnoterade riskkapitalbolaget Ratos för omkring en halv miljard kronor. Han tyckte Remium var ett intressant bolag, sa han till DI.

– Dessutom blir jag ju via Remium också kallad finansman och är inte bara en grå och trist ingenjör.

I Gunnar Mannerheims regi fick Remium så småningom problem. Bolaget fortsatte inledningsvis att växa men lönsamheten sjönk. Under åren 2014 och 2015 granskades Remium av Finansinspektionen efter att det förekommit ”skriverier”, som FI uttrycker saken, kring bolagets corporate finance-verksamhet, det vill säga den finansiella rådgivningen till företag. I den första utredningen undkom Remium allvarliga anmärkningar, men år 2015 var FI mer kritiska. Remium beslutade därför att avveckla den tillståndspliktiga verksamheten per den 30 juni 2016.

Det var då historien om Remium tog en något oväntad vändning.

***

I juni 2016 meddelade Gunnar Mannerheim att han hade för avsikt att sälja Remium. Köpare var ett nybildat företag vid namn Norra Affärs, som ägdes av Magnus Lehto. Han var i fyrtioårsåldern och hade tidigare varit chef för Swedbank i Haparanda. Det stora fritidsintresset var hockey, framför allt den Haparandabaserade hockeyklubben Asplöven, där han i tio års tid varit sportchef.

Norra Affärs skulle fortsätta utveckla Remiums verksamhet riktad mot små- och medelstora bolag, men också erbjuda företagsutlåning, meddelade köpare och säljare i ett pressmeddelande.

Det var alltså inte längre tal om att lägga ned den tillståndspliktiga verksamheten. Tvärtom skulle Norra Affärs utöka den.

Innan affären kunde genomföras i sin helhet krävdes tillstånd av Finansinspektionen. Därför tog Norra Affärs inledningsvis bara över 9,9 procent av aktierna, och låg på så vis precis under gränsen för ägarprövning. Hela övertagandet skulle sedan slutföras efter att ägarprövningen var genomförd.

Att Norra Affärs inte var godkänt som så kallad ”kvalificerad ägare” hindrade inte Magnus Lehto från att ha inflytande över verksamheten. Redan i oktober 2016 köpte Remium Gränsvallen i Haparanda, allsvenska HT Bandys hemmaarena, som bytte namn till Remium Arena. Och tidningen Affärer i Norr skrev att Remium vid samma tidpunkt var en av tre huvudsponsorer för Asplöven Hockey i Haparanda, där Magnus Lehto alltså varit sportchef.

En månad senare avslog Finansinspektionen ägaransökan. Norra Affärs fick inte ta kontroll över och vara huvudägare i Remium. Finansinspektionens bedömning var att bolaget saknade finansiella muskler, inte minst mot bakgrund av att Norra Affärs grundades så sent som 2015.

Bristen på kapital var inte det enda Finansinspektionen reagerat på. FI hävdade också att affären kunde ”öka risken för penningtvätt”. Myndigheten skrev att det inte kunde ”uteslutas att det faktiskt är någon eller några andra än sökandena som är de verkliga huvudmännen i den koncernstruktur som beskrivits i ansökan”.

Det är bland annat en transaktion som intresserar Finansinspektionen, visar den skriftliga kommunikationen mellan Norra Affärs och Finansinspektionen i samband med ägarprövningen. Den skedde i juni 2016, dagarna efter att Norra Affärs avsikt att köpa Remium offentliggjordes. Då kvittade Magnus Lehto en fordran om 32 miljoner kronor till Norra Affärs moderbolag Silver Chip, till aktier. Lehto har alltså lånat ut 32 miljoner kronor till Silver Chip.

Frågan som Finansinspektionen ställde sig var: Varifrån kommer dessa 32 miljoner kronor ifrån? Magnus Lehto hade en bakgrund som tjänsteman på Swedbank och har inte haft några kända bolagsengagemang som kunnat generera sådana summor. Enligt uppgifter från Skatteverket hade han varken haft en uppseendeväckande hög lön eller dragit in stora kapitalinkomster.

Magnus Lehto vill inte svara på Affärsvärldens frågor om vem eller vilka som finansierat hans affärer.

– Inom många branscher och ofta inom finansbranschen råder en stor tilltro till att affärshemligheter bevaras och ofta sekretess. Jag svarar inte på frågor eller uttalanden som avser mitt engagemang i olika affärsförhållanden. Detta gäller även om frågorna skulle vara ogrundade, skriver han via sin pr-konsult Hans Uhrus i ett mejl.

***

Norra Affärs grundare och starke person är Magnus Lehto. I styrelsen för Norra Affärs ägarbolag Silver Chip Holding satt även brodern David Lehto. För läsare av norrbottniska tidningar var David Lehto ett känt ansikte. Han var projektledare för Barents Center, ett uppmärksammat projekt som inbegriper ett stycke mark mitt emot Ikea i Haparanda. Där skulle det byggas en multiarena, ett köpcentrum om 58 000 kvadratmeter och ett 20-våningshotell. Storstilat för en ort med mindre än 5 000 invånare.

Byggare av Barents Center var fastighetsutvecklingsbolaget Concent, listat på småbolagslistan Nordic MTF, med entreprenören Mikael Fahlander som huvudägare. Concent hade tagit in hundratals miljoner kronor i flera obligationsemissioner, bland annat för att förverkliga Barents Center. Men varje gång spaden skulle sättas i marken uppstod nya problem. Vid tiden för Remium-förvärvet var pengarna borta, men bygget knappast påbörjat. Området där Barents Center skulle ligga är än i dag en stor, gyttjig grop. Något som bland annat uppmärksammats av SVT:s Uppdrag granskning.

Mikael Fahlander hade varit i blåsväder även tidigare. År 2008 sålde han ett vårdföretag, vid namn Assistansia, som han byggt upp tillsammans med kompanjonen Ibrahim Kadra. Ägarna jagades av Skatteverket för att inte ha betalat tillräckligt med skatt på vinsten, som enligt medieuppgifter uppgick till 400 miljoner kronor vardera.

Därefter startade Mikael Fahlander, ut­över Concent, en rad andra bolag, i synnerhet inom bygg- och fastighetssektorn. Bolag som i flera olika omgångar gjorde affärer med varandra. Affärsvärlden skrev under 2016 och 2017 två reportage om dem och om Mikael Fahlander. Företagen ”kritiserades för sin redovisningsakrobatik”, som Affärsvärlden skrev. Revisorerna hade exempelvis kommit med orena revisionsberättelser för två av Mikael Fahlanders bolag, Avalanche Capital och RCC. De hävdade bland annat att det förelåg nedskrivningsbehov och att årsredovisningen inte gav en rättvisande bild.

Under 2017 och 2018 föll flera av Fahlanders privata företag. Entreprenörens skuldsaldo hos Kronofogden växte till 11 miljoner kronor, konkursförvaltare och privatpersoner jagade honom med stämningsansökningar och slutligen i november 2018 försattes han i personlig konkurs på egen begäran.

På Twitter presenterar sig Mikael Fahlander numera som en ”utbränd och pensionerad entreprenör”.

I ett mejl till en konkursförvaltare i februari 2018 skrev han: ”Mina pengar privat är helt slut och jag kommer som sagt att gå i personlig konkurs … Mitt liv är skit och jag vill bara stänga ned saker snyggt och prydligt …”

En rad uppgifter tyder dock på att Mikael Fahlander fortfarande har tillgång till kapital. En viktig del i hans ”nedstängningsprocess” handlade om att föra ut mångmiljonbelopp från Sverige till Cypern. I december 2016 delade han ut tillgångar på totalt 123,5 miljoner kronor från ägarbolaget Avalanche Capital till det cypriotiska moderbolaget Locum Cyprium Ltd, visar konkursförvaltarens utredning.

I mejlet till konkursförvaltaren skrev Mikael Fahlander också att han tvingats släppa kontrollen över Locum. Men han svarar inte på Affärsvärldens mejl med frågor om huruvida det stämmer. Och i februari 2017 – i samband med en konkurs i ett av sina många bolag – försäkrade Mikael Fahlander i ett brev till Stockholms tingsrätt att han hade ett ”ägande i utländska bolag med fritt eget kapital om mer än 300 mkr”.

Det är via konkursdokumenten det också blir känt att Mikael Fahlander har en affärsrelation till Remiumägaren Norra Affärs. Av Avalanche Capitals konkursbouppteckning framgår att en av de tillgångar Mikael Fahlander förde över till Cypern var en fordran på Magnus Lehto om 8,3 miljoner kronor.

Magnus Lehto hänvisar precis som tidigare till att det råder sekretess och att han inte vill svara, även om frågorna skulle vara ogrundade. Mikael Fahlander har inte gått att nå.

Fordran på Lehto förstärker Finansinspektionens bild av att det kunde vara ”någon eller några andra än sökandena som är de verkliga huvudmännen i den koncernstruktur som beskrivits i ansökan”.

***

Finansinspektionens avslag mot Norra Affärs ägarprövning i november 2016 innebar att övertagandet av Remium inte gick igenom. En dryg månad senare klev i stället ett stort antal personer in och köpte aktier precis under gränsen för ägarprövning.

Flera av dessa ägare hade på olika sätt kopplingar till Norra Affärs och dess företrädare (se faktaruta). Flera ansökte, precis som Norra Affärs, om tillstånd att förvärva kvalificerade innehav i Remium. Finansinspektion avslog samtliga.

– Det är viktigt att poängtera att situationen med en ägarbild där ingen ägare hade ett kvalificerat innehav uppstod först när FI avslog ansökan om förvärvstillstånd under våren 2017, det var med andra ord inte en planerad ägarbild. Enligt ansökan om förvärvstillstånd skulle flera av ägarna ha minst 10 procents ägarandel, skriver pr-konsulten Hans Uhrus i sitt mejl.

För de nya ägarna spelade det egentligen ingen roll. Mot Finansinspektionens uttalade vilja hade kretsen redan kontroll över fondkommissionärsfirman. Och uppbyggnaden av utlåningsverksamheten hade redan påbörjats.

Affärsidén var enkel. Att låna in från allmänheten och låna ut till små- och medelstora företag.

Verksamheten växte snabbt. Redan i december 2016 hade Remium lånat in nästan en halv miljard kronor från allmänheten och 249 miljoner kronor hade lånats ut. Efter ett år hade inlåningen vuxit till 1 miljard och utlåningen till en halv miljard kronor.

***

Ett par av Remiums nya ägare hade redan tidigare varit involverade i finansiell verksamhet. Det gällde bland annat Ibrahim Kadra. Han var tillsammans med Mikael Fahlander delägare i Solidum, som 2012 fick Finansinspektionens tillstånd att bedriva finansieringsrörelse med företagslån, fakturaköp och inlåning från allmänheten.

Bara tre månader efter tillståndsgivandet avgick den sittande vd:n liksom riskkontrollfunktionen med omedelbar verkan. Solidums styrelseordförande kontaktade FI och meddelade att bolaget skulle utreda ”vissa kreditengagemang”. Myndigheten reagerade snabbt. Fyra dagar senare gjorde FI platsbesök och fann bland annat en otillåten exponering om drygt 36 procent av bolagets kapitalbas. Det rörde sig om lån på totalt cirka 15 miljoner kronor till några av Mikael Fahlanders bolag, däribland ägarbolaget Avalanche Capital.

För detta fick Solidum böta 400 000 kronor. Men vid tidpunkten för FI:s beslut år 2014 hade Ibrahim Kadra och Mikael Fahlander redan inlett en försäljningsprocess. Året därefter avyttrades Solidum.

Än i dag pågår en konflikt med anledning av Fahlanders krediter. Solidum, som bytt namn till Nordiska Kreditmarknadsaktiebolaget, har stämt sin förre ägare. Att döma av Fahlander-bolagens konkursbouppteckningar har Mikael Fahlander bara betalat tillbaka ungefär hälften av lånen.

Mikael Fahlander har haft intressen i ytterligare ett finansiellt företag, rådgivningsbolaget Intacta Kapital. År 2013 försökte Intacta hjälpa honom att ta in 200 miljoner kronor i en obligationsemission till sitt byggbolag RCC. Samma firma hjälpte honom sedan att ta in 150 miljoner kronor till Concent. Vid den tidpunkten var bilden av Intacta att det var en oberoende aktör. Men när Intacta gick i konkurs 2016 uppdagades att Mikael Fahlander hade intressen i bolaget. Han hade bistått med 67,5 miljoner kronor, bland annat i form av ett aktieägartillskott, genom inbetalningar under 2015 och 2016.

Efter Intacta Kapitals konkurs anlitade Fahlander i stället Jool, som enligt bolagets hemsida är marknadsledande på företags­obligationer i segmentet 30 till 200 miljoner kronor. Jool har, enligt Affärsvärldens beräkningar, dragit in 805 miljoner kronor till Concent och andra bolag inom Fahlanders intressesfär.

Även Jool dyker upp i Remium som ägare till 9,9 procent av aktierna.

***

Det är i början på januari i Stockholm 2019. I ett kalt, fyrkantigt litet rum i förvaltningsrättens lokaler ligger en två decimeter tjock pappersbunt på ett bord. Innehållet kommer ursprungligen från Finansinspektionen. Att delar av Remium-utredningen ligger där beror på att Remiums företrädare överklagade FI:s beslut att återkalla tillståndet.

Mitt i bunten ligger ett A3-papper – en kopia av ett excelark. På det är samtliga Remiums kredittagare vid en viss tidpunkt listade. Utlåningen summeras till 469 miljoner kronor.

Affärsvärldens granskning av samtliga låntagare visar att åtminstone hälften av Remiums utlåning gått till kredittagare med kopplingar till ägarkretsen (se faktaruta sid 17). Av detta har mer än två tredjedelar gått till bolag och bostadsrättsföreningar som har samröre med Mikael Fahlander.

I flera fall har låntagarna inte amorterat och betalat räntor som avtalat. Det förekommer också att lånen förfallit, utan att de betalats tillbaka. I andra fall har underlagen varit bristfälliga. Det gäller exempelvis lånet på 15 miljoner kronor till Norra Affärs – Remiums ägare – som vid tillfället inte kunde visa upp en årsredovisning. Kredithanterarna på Remium fick vänta ett helt år på första bokslutet och när rapporten äntligen kom bedömde den så kallade riskfunktionen att risken för fallissemang var ”mycket hög”.

Lån till fem bostadsrättsföreningar – samtliga med kopplingar till Mikael Fahlander – uppgick till totalt 69 miljoner kronor (se faktaruta sid 21), vilket under en period motsvarade mer än 25 procent av det godtagbara kapitalet*, vilket innebar att det sannolikt var en otillåtet stor exponering, då reglerna säger att krediter för en grupp av kunder med inbördes anknytning ska läggas samman.

En av dessa bostadsrättsföreningar är Vidasund. Vidasund lånade under 2016 6,8 miljoner kronor av Remium. Pengarna gick dock direkt från Remium till ett bolag vid namn Smart Living, som Vidasund köpt två tomter av. Priset för tomterna var över 12 miljoner kronor, trots att Smart Living hade köpt samma tomter för bara 4,4 miljoner någon månad tidigare.

– Jag vet ingenting om det där. Du får prata med hon som sköter bokföringen, säger Peter Eriksson, som är ordförande i både Vidasund och Smart Living.

Smart Living skickade, före årets utgång, vidare samma belopp, 6,8 miljoner, till Mikael Fahlanders bolag Avalanche Capital.

Nu har både Smart Living och Avalanche Capital gått i konkurs. Pengarna är slut. Enligt konkursförvaltaren finns heller inga pengar kvar i Vidasund.

– Enligt uppgift saknar bostadsrättsföreningen betalningsförmåga, säger Gustav Kling, advokat vid Hamiltons advokatbyrå som handlägger konkursen i Smart Living.

På Remium blev lånet till Vidasund snabbt ett problem. I en riskanalys konstaterade riskchefen – en extern konsult – att krediten var fallerad.

Vidasund är inte det enda sorgebarnet. I månatliga riskanalyser till styrelsen larmade riskfunktionen om att förfallna krediter utgjorde omkring hela 30 procent av kreditportföljen och att Remium behövde överväga större nedskrivningar.

***

I dokumenten från förvaltningsrätten framgår att Magnus Lehto haft inflytande över kreditgivningen. Han är bland annat en av tre som signerar beslutsprotokoll gällande lån till de bostadsrättföreningar som har kopplingar till Fahlander. Lehtos signatur finns på miljonkrediter till flera andra bolag som på olika sätt har kopplingar till Remiums ägare.

Dessutom har Magnus Lehto enligt Finansinspektionen varit med och beviljat lånen till Norra Affärs, alltså det bolag där han själv är ägare. I ett yttrande till myndigheten uppger Remium att Magnus Lehto ”inte har deltagit i beredningen av och besluten om krediterna, men att denne av misstag har skrivit under beslutsprotokollen”.

Det är en förklaring som Finansinspektionen inte köper.

När Affärsvärlden frågar Magnus Lehto om sin roll i kreditgivningen hänvisar han till sekretess.

– Kreditbeslut fattades inte av mig enskilt och inte heller påtecknande av kreditbeslut. Det är Remiums styrelse som fattat samtliga kreditbeslut i bolaget. Styrelsen har gemensamt varit eniga om de beslut som tagits, utöver detta finns kontrollfunktioner i form av risk och compliance som granskar krediter och övriga beslut i bolaget. Till följd av legala och kontraktuella sekretessbestämmelser är jag tyvärr förhindrad att svara på frågor om enskilda krediter, skriver Hans Uhurus och fortsätter:

– Avseende påståendet om att hälften av krediterna gått till ägarsfären ber jag er förtydliga eller specificera frågan. Den är oklar och därmed inte möjlig att besvara i nuvarande form.

En annan faktor som pekar på Magnus Lehtos inflytande över kreditverksamheten är att Remium redan hösten 2016 öppnade kontor i Haparanda för att hantera företagsutlåningen. Remium och Norra Affärs delade lokaler, och enligt styrelseprotokoll framgår det att det inte alltid var tydligt vem som jobbade för vilket bolag, Remiums kreditakter förvarades också i Norra Affärs valv.

***

Vid flera tillfällen föreslog riskavdelningen att styrelsen skulle vidta åtgärder. ”Risk ifrågasätter om reserveringarna per månadsskiftet är tillräckliga med tanke på den stora andel krediter som är försenade”, skrev man återkommande i flera riskanalyser.

Men trots återkommande uppmaningar fick de anställda på riskavdelningen inget större gehör.

I slutet på januari 2017 gjorde Finansinspektionen ett oannonserat besök. Myndigheten plockade på sig ett omfattande underlag och inledde strax därefter ett ärende.

Bara några dagar senare, den 31 januari, bytte Remium kreditchef. Efterträdaren gick igenom kreditakterna och förordade att värdet på säkerheterna skulle skrivas ned. Och i juni 2017 bestämde sig Remium för att avveckla kreditverksamheten.

Beslutet gjorde FI:s tjänstemän mildare till sinnes. Avvecklingen under bilan var ett tungt vägande skäl till att kontrollmyndigheten inte drog tillståndet i september 2017, utan nöjde sig med varning och böter på 3,5 miljoner kronor. Det framgår av Finansinspektionens beslut. Därefter följde ett febrilt försök från Remiums sida att sälja kreditstocken. Aros Capital, Catella, GC Capital och Marginalen tillhörde potentiella köpare som det fördes diskussioner med.

Försäljningen gick dock trögt och missnöjet och nervositeten på FI växte. Det fanns en uppenbar oro för att Remium inte skulle klara av att betala tillbaka de pengar som satts in på bolagets sparkonton och som finansierade utlåningen.

Allteftersom tiden gick insåg Remiums ledning och styrelse att enda vägen till avveckling var att flera av bolagen i ägarkretsen tog över kvarvarande lån. Norra Affärs tog över en rad krediter. Företaget löste samtidigt det egna lånet om 15 miljoner kronor. Thorén Tillväxt, som ägde 9,9 procent av Remium, tog över lånet till Vidasund. Enligt Affärsvärldens beräkningar har lån på åtminstone 100 miljoner kronor tagits över av ägarkretsen.

I mejl till FI rapporterade Remiums vd Tore Gröttum att företagslånen tas över av andra. Men reaktionen från FI var trots det inte entusiastisk, vilket tycks irritera Remiums ledning. I ett svar till FI skriver Tore Gröttum och ordförande Tor Dunér:

”Finansinspektionen nämner att krediter tagits över av aktieägare eller på annat sätt lösts genom aktieägares försorg. Det har varit positivt för Remium och avvecklingen av finansieringsrörelsen. Finansinspektionen framställer detta förhållande som att det skulle vara negativt.”

FI uppfattade alltså inte ägarnas övertagande av krediter på det sätt som ledningen i Remium själva framställde det – nämligen att de tog sitt fulla ansvar för Remium och företagets inlåningskunder. I stället såg myndigheten med misstänksamhet på det faktum att bland annat Norra Affärs tog över krediter ”till bokfört värde som ingen utomstående part velat överta till samma värde”.

Följden av detta i kombination med att nedstägningen drog ut på tiden gjorde att finansinspektionen blev att Finansinspektionen, mitt under avvecklingsprocessen, i april 2018, återkallade samtliga Remiums tillstånd.

I förklaringen till beslutet skrev FI: ”Finansinspektionen bedömer att det finns icke kvalificerade ägare som utövar ett väsentligt inflytande över ledningen i Remium, trots att de inte erhållit Finansinspektionens tillstånd härtill. Detta grundas på att det finns ett antal omständigheter som gör det svårt att överblicka de verkliga ägarförhållandena i Remium.”

***

Det har gått snart ett år sedan dess.

Remium har sålt stora delar av den verksamhet som riktade sig mot småbolag. Kreditverksamheten har avvecklats. Samtliga lån har lösts, sålts eller tagits över av andra.

”Inlåningen från allmänheten är helt och hållet återbetalad utan några förluster för insättarna / allmänheten …”, skrev Remium i ett pressmeddelande den 29 juni förra året.

Remiums kreditförluster uppgick år 2017 till 13 miljoner kronor, motsvarande 2,8 procent på lånat kapital. Det är det belopp som gått förlorat ur bolaget.

Norra Affärs, som har bytt namn till Norra Finans Sverige, fortsätter ägna sig åt företagsutlåning och factoring till små och medelstora bolag. De har tagit över ett flertal anställda från Remium och en rad krediter, flera av dem fallerade. Ändå har de betalat fullt pris. Tillsammans med andra i ägarkretsen har Norra Finans övertagit krediter på över 100 miljoner kronor och driver således vidare Remiums verksamhet under nytt paraply.

Pengar lånas inte längre in från allmänheten. Därför krävs inget tillstånd av Finansinspektionen. Norra Finans har i stället lånat 208 miljoner kronor av en okänd aktör.

Bolaget ägs i dag till 60 procent av Silver Chip och 40 procent av den finansiella rådgivaren Jool, som tidigare också var ägare i Remium.

Flera andra av Remiums tidigare ägare har i dag aktier i Silver Chip. Överlägset störst med 70 procent av aktierna är Swe Finans, där Magnus Lehtos hustru är vd. Enligt årsredovisningen ska bolaget bedriva verksamhet med massagebehandlingar, men även syssla med förvaltning av aktier. Magnus Lehto företrädde bolaget vid en extra bolagsstämma i september förra året.

Bland Silver Chips ägare fanns då också Ibel Group, där Ibrahim Kadra finns med, ordföranden Christina Lugnet, liksom Remium-investeraren Hean.

Mikael Fahlander då? Är han fortfarande verksam någonstans? Det är svårt att säga, men samtidigt som Norra Finans tagit fart har Fahlander monterat ned sina officiella bolagsengagemang i Sverige och sagt adjö på Twitter:

”Jag kommer lämna Twitter och önskar alla sköna följare och övriga allt gott i framtiden. Må väl, ta hand om varandra och lycka till med allt ni företar er.”

*Med godtagbart kapital avses summan av primärkapital och supplementärkapital som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

Kredittagare med koppling till ägarna

5 § Ett kreditinstitut får inte ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som institutet normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för

1. en styrelseledamot,

2. en person i ledande ställning som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kredit­ärenden som annars ska avgöras av styrelsen,

3. en anställd som har en ledande ställning inom institutet,

4. någon annan aktie- eller andels­ägare än staten med ett innehav som motsvarar minst 3 procent av hela kapitalet,

5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1-4, eller

6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1-5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

En medlemsbank får inte heller ingå sådana avtal som avses i första stycket med eller till förmån för en lekmannarevisor i banken. Lag (2018:1397).

6 § Institutets styrelse skall behandla ärenden som avses i 5 §. Den skall vidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats.

Tillhandahållande av tjänster till en jävskrets

Norra Affärs får två lån om totalt 15 miljoner kronor sommaren 2016. Enligt FI skriver Magnus Lehto under beslutsprotokollen för krediterna trots att han är Norra Affärs vd och delägare. Under ett års tid har Remiums riskfunktion inte möjlighet att bedöma krediten eftersom Norra Affärs första årsredovisning publiceras först sommaren 2017. När en bedömning väl kan göras sätts risken för fallissemang till hela 27 procent. Det betyder att Remiums egen ägare toppar listan över kredittagare som bedöms ha dålig återbetalningsförmåga.

BRF Gömmaren, BRF Vidasund, BRF Huddinge Hills, BRF Lindvallen Hills 2 och BRF Tenoren i Älvsjö är fem bostadsrättsföreningar med kopplingar till Mikael Fahlander som får lån på totalt 69 miljoner kronor. Under en period motsvarar krediterna mer än 25 procent av det godtagbara kapitalet. Remiums compliance- och riskfunktion anar en koppling mellan bostadsrättsföreningarna – trots att Mikael Fahlanders inblandning är mer eller mindre dold – och rekommenderar en samlimitering, det vill säga att Remium ska ta hänsyn till kredittagarnas totala skuld. Men det skulle i så fall leda till att exponeringen blir otillåtet stor, och en samlimitering görs aldrig.

Några exempel på krediter som uppmärksammades av Remiums riskavdelning

Bakom BRF Huddinge Hills, BRF Lindvallen Hills 2 och BRF Tenoren står Gemma Properties-koncernen. Enligt konkursförvaltaren i Fahlanders ägarbolag Avalanche Capital är Fahlander hälftenägare i Gemma år 2016.

Bakom Gömmaren och Vidasund står Smart Living-koncernen. När Smart Living-bolagen går i konkurs 2018 avslöjas att Mikael Fahlander är en av huvudintressenterna. Enligt konkursbouppteckningarna finns en mängd skulder och fordringar till Fahlander och hans privata företag.

B322 Fastighets AB får lån på närmare 13 miljoner kronor. Företrädaren Patrik Oja, tidigare kommunchef i Haparanda, sitter under en period i Fahlanderbolaget Concents styrelse.

Concents dotterföretag Växjö/Karlstad Fastigheter får lån om 15 miljoner kronor. Krediten fallerar. I företagets årsredovisning för 2016 ifrågasätter revisorn i princip hela tillgångssidan i företaget. Det rör sig om koncernfordringar på drygt 14 miljoner kronor och samtliga anläggningstillgångar som bokförts till ett värde av 25 miljoner.

Norra Affärs Holding AB, som senare byter namn till Norra Finans Holding, bildas i juli 2015. Koncernmoder är Silver Chip Holding och dotterföretag är Norra Affärs AB. Vd i bolaget är Magnus Lehto, som också sitter i Remiums styrelse mellan juni 2016 och maj 2017. Ordförande i Norra Affärs är Kristina Lugnet, tidigare generaldirektör för Tillväxtverket. När köpet av Remium-aktierna görs sitter även Mikael Kennemyr och Tommy Innala i styrelsen. David Lehto, bror till Magnus, är under en period styrelseledamot i Silver Chip.

Remiums ägare vid olika tidpunkter 2016 och 2017

Jool Invest, som företräds av Tom Olander och Göran Johansson, köper 9,9 procent av aktierna i Remium när FI beslutar att Norra Affärs inte får ta kontroll över Remium. Jool har arrangerat obligationsemissioner åt flera av Mikael Fahlanders bolag. Enligt Jools egen hemsida rör det sig om obligations- och direktlån om 805 miljoner kronor till Concent, Gemma Properties och Faroy. Enligt Jool var Mikael Fahlander inte ägare i Gemma när finansieringen gjordes. Ett aktieöverlåtelseavtal pekar dock på motsatsen.

European Industry Investors AB med ägaren Ibrahim Kadra köper 9,9 procent av aktierna i Remium när FI avslår Norra Affärs ägaransökan. Ibrahim Kadra startade bolaget Assistansia tillsammans med Mikael Fahlander. Båda har också varit delägare i kreditmarknadsbolaget Solidum som lånade ut mångmiljonbelopp till Mikael Fahlanders bolag – krediter som endast betalades tillbaka till hälften.

Toranda AB köper 9,9 procent av aktierna i Remium när FI avslår Norra Affärs ägaransökan. Ägare är den finländske entreprenören Erkki Hanhirova som sålt merparten av sitt lyftkransbolag Havator till finländska Capman några år tidigare. Hanhirova beskrivs av Remiums ägarsfär som någon som kan backa upp Norra Affärs med kapital vid behov. Ungefär samtidigt som Norra Affärs går in i Remium försöker Erkki Hanhirova förvärva Mikael Fahlanders projekt Barents Center men misslyckas med att hitta finansiering.

Lugnet Konsult AB med företrädaren Kristina Lugnet köper 3,6 procent av aktierna i Remium. Kristina Lugnet, som också är ordförande i Norra Affärs, var generaldirektör och chef för Tillväxtverket 2009–2012.

Mabotar AB köper 9,9 procent av aktierna i Remium när FI beslutar att Norra Affärs inte får ta kontroll över Remium. Företrädare för bolaget är Tommy Innala som även är styrelseledamot i Norra Affärs och Remium.

Beners Konsult AB köper aktier i Remium när FI avslår Norra Affärs ägaransökan. Företrädare för bolaget är Kjell Nilsson som blir styrelseledamot i Remium när Norra Affärs köper aktier i bolaget. Sedan april 2018 är Kjell Nilsson ordförande i Remium.

Mikael Kennemyr köpte 5 procent av aktierna i Remium. Kennemyr sitter i Norra Affärs styrelse fram till och med april 2018. Kennemyr blir inledningsvis vice vd och kreditchef i Remium.

SC Wealth AB med vd Stefan Carlsson köper 2 procent av aktierna i Remium. Carlsson är också styrelseledamot i Remium mellan februari 2017 och april 2018. Stefan Carlsson har varit styrelseledamot i flera av Mikael Fahlanders bolag, däribland Concent och Solidum.

Hean AB med företrädaren Heli Heikka köper 9,9 procent av aktierna i Remium när FI beslutar att Norra Affärs inte får ta kontroll över Remium. Heli Heikka är också styrelsesuppleant i Erkki Hanirovas företag B Equity Partners samt styrelseledamot i Silver Chip mellan december 2017 och september 2018.

Marcus Isaksson, företrädare för bolaget Thoren Tillväxt AB med 9,9 procent av aktierna i Remium, gick med som styrelseledamot i Norra Affärs AB i april 2018.

Asplöven:

Beviljad kredit: 0,5 Mkr.

Mikael Kennemyr, då styrelseledamot i Norra Affärs, skriver under på ett lån om en halv miljon till Asplöven Hockey – klubben som Mikael Fahlander har sponsrat och som Magnus Lehto varit sportchef i.