Livgivaren

Vitrolifes vd Thomas Axelsson sjunker ned i den himmelsblå tresitsisiga tjänstesoffan på andra våningen, ovanpå medicinteknikbolagets fabrik i Högsbo i södra Göteborg. Oblygt väljer 54-åringen platsen på den sida av rummet som erbjuder den bästa utsikten. Därifrån kan han följa vindens lek med snöflingorna i industriområdet.

Thomas Axelsson har, trots vädret, promenerat tre kilometer till jobbet. Han brukar komma först av tjänstemännen, strax efter sex på morgonen.

Han har redan hunnit tala med kolleger i Kina och Singapore. Vitrolife säljer utrustning för att genomföra assisterad befruktning, så kallad provrörsbefruktning, i 120 länder. Senare på kvällen, när han strosat till övernattningslägenheten i Västra Frölunda, ska han prata med kolleger i USA och med bolagets fabriker i Denver och San Diego. Hemma i Bromma utanför Stockholm är han inte så ofta. Han reser fler än 160 dagar om året och är borta hemifrån minst 250 dagar.

Jobbat har han alltid gjort. Det började hemma i Lindesberg i Västmanland när han som sju- och åttaåring sprang med resultatlistor mellan funktionärer på Fornabodatravet för 15 kronor per tävlingsdag, plus dricka.

Nästa påhugg fick han på Rockhammars sågverk i Lindesberg där han tog emot timmerbilarna som lossade virke. Varje morgon körde han två mil till sågen på sin trimmade Zündapp. Blå såklart, eftersom det mesta som omger honom går i olika nyanser av blått.

– Då var jag 13 år gammal och jobbade med timret. Det är nästan omöjligt att tro på, jag vet, men jag har alltid varit storvuxen och passade bra på sågen.

I dag mäter han 195 centimeter och har 110 kilo innanför den välstrukna ljusa skjortan och den, med tanke på rondören, välsittande mörka kostymen. Han går dock på diet och rör inte bakverket på soffbordet.

Hans uppväxtår var – försiktigt uttryckt – ovanliga och det går att spåra ett stort stycke revanschlystnad i det han företagit sig sedan dess. Som ensambarn till två 17-åringar kom han att bo mycket hos sin mormor. Hans far blev alkoholist och dog en för tidig död. Hans morfar tog livet av sig när Thomas Axelsson var elva år.

– Morfars död upplevde jag som ett svek, förstås. Jag upplevde att jag behövde hans hjälp, närvaro och kärlek och så försvann han bara helt utan förvarning.

Dessutom var Thomas Axelsson dyslektiker, men turligt nog med ett superstarkt minne.

Motgångarna till trots blev han ett maskrosbarn som presterade bra i skolan. Stort intryck gjorde året som utbytesstudent i 1970-talets USA. Vietnamkriget var på väg att ta slut och i familjen han bodde hos hade pappan försvunnit i strid.

– Hans helikopter sköts ned och han var saknad. Jag träffade många som var psykologiskt påverkade av kriget, säger han.

Erfarenheterna formade honom till vapenmotståndare. I lumpen snackade han till sig frisedel och slapp sitta i fängelse för vapenvägran. Han läste till civilingenjör (utan att ta ut examen) i Saab-fästet Linköping och där höjde många på ögonbrynen när han efter universitetet ratade flera branscher.

– Jag valde bort vapenindustrin, tobaksindustrin och spelbolag, så det blev Life Science för mig.

Han har även undvikit att jobba för alkoholbolag, kanske beroende på släktens alkoholproblem.

Är du med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen?

– Nej, tyvärr inte.

Pikant nog jobbar hans hustru som stabssköterska, det vill säga sjukvårdsadministratör, inom Försvarsmakten.

Efter en karriär inom medicinteknikbolag både i Sverige och utomlands avvecklade Thomas Axelsson sina exekutiva uppdrag. Det han trodde var hans sista regelrätta vd-jobb var på Stockholmsbaserade Artema Medical där han slutade som vd för 13 år sedan, endast drygt 40 år gammal. Bolaget var börsnoterat och köptes ut av amerikaner med en budpremie på 128 procent.

Thomas Axelsson tänkte jobba mindre och bli styrelseproffs. Den ambitionen höll i tio år. Men för ett par år sedan ringde Patrik Tigerschiöld, finansmannen bakom investmentbolaget Bure, som är storägare i Vitrolife. Tigerschiöld ville ha honom som konsult-vd i Vitrolife.

– Eftersom jag bodde i Bromma ville jag ha ett tidsbegränsat uppdrag. Senare ändrade jag mig och jag utsågs till vd ”på riktigt”.

Provrörsbefruktningsbranschen är ung. Det äldsta svenska barnet fyller 32 i år. Vitrolife bildades i början av 1990-talet av en grupp professorer och läkare vid Sahlgrenska sjukhuset. Bolaget specialiserade sig tidigt på att blanda till näringslösningar för ägg och spermier. Lösningarna säljs på små flaskor och står än i dag för 60 procent av omsättningen på 453 miljoner kronor. Senare har skålar, redskap för att ta ut ägg samt annan utrustning tillkommit.

– Det är inte hightech vi säljer, utan erfarenheter, relationer och ordning genom en extrem kvalitetskontroll som ger kunderna bättre resultat och fler gravida.

Marknaden växer 5–6 procent om året medan Vitrolife har ökat försäljningen med 15–20 procent om året under många år. Bolaget placerar sig numera som etta eller tvåa på de marknader där det är aktivt. Största konkurrent är det amerikanska medicin­teknikföretaget The Cooper Companies som 2012 betalade 1,2 miljarder kronor för danska Origio, som var jämnstort med Vitrolife.

Mest ökar marknaden i utvecklingsländer som Kina och Indien.

– Det är den starka framväxten av en medelklass med pengar som driver utvecklingen i dessa länder, säger Thomas Axelsson.

Exploaterar ni den västerländska livs­stilen med allt äldre förstföderskor?

– Absolut inte. Det handlar om att barnlösa par i allt fler länder har råd att betala för konstgjord befruktning.

Enligt branschen har uppskattningsvis 5 miljoner människor kommit till världen på konstgjord väg.

– Vi har bidragit till ungefär 700 000–800 000 av dessa.

Barnlösa betalar i 80 procent av fallen själva för processen. Undantagen är de nordiska länderna, Storbritannien, några andra västeuropeiska länder och Israel.

Taxorna varierar, från 12 000–15 000 kronor i Indien till uppemot en kvarts miljon kronor eller mer på kliniker i USA. Ett grovt genomsnittspris hamnar kring 40 000 kronor för ett försök. Med tanke på att branschen genomför 1,4 miljoner ägguttag per år är det lätt att förstå att den omsätter stora pengar, även om alla ägg inte sätts tillbaka in i livmodern. I runda slängar hamnar omsättningen på 50 miljarder kronor.

Någon graviditetsgaranti kommer förstås aldrig på fråga, men chansen att lyckas beror inte minst på hur många embryon som förs in i livmodern. Enligt Thomas Axelsson är jämförelser av graviditetsfrekvensen mellan länder och kliniker svåra att göra, men som en tumregel uppger han ändå att chansen att bli gravid för den kvinna som får ett (1) befruktat ägg nu ligger kring 30 procent. Siffran ökade med några procentenheter under 2000-talet, men på senare år har den stannat av.

– Vi hoppas kunna öka den siffran igen med ny teknik. Det blir nästa steg.

Sedan Thomas Axelsson tillträdde som vd för två år sedan har kursen gått spikrakt uppåt, från 30-kronorsnivån till dagens nivåer kring 90 kronor. Utvecklingen står i skarp kontrast till de tio föregående åren på börsen. Från 2001, vid börsnoteringen, till 2011 var kursen i stort sett oförändrad.

Delvis är det en branscheffekt. Medicinteknikbolag har haft en stark utveckling på börsen, men det är inte ofta som det går att skönja ett så starkt samband mellan en chefs tid vid rodret och en uthållig fas av börsuppgång.

En källa beskriver Thomas Axelsson som kraftfull och engagerande och tillägger att han gillar uppmärksamhet kring sin egen person. Det mest negativa omdömet som Affärsvärlden fiskat upp om Thomas Axelsson lyder: ”Hans starka sida är inte de finansiella frågorna.”

– När han tillträdde var bolaget fortfarande ett entreprenörsdrivet bolag. Hans uppdrag var att göra det professionellt på alla plan, säger Patrik Tigerschiöld, som var styrelseordförande i Vitrolife i samband med rekryteringen.

Thomas Axelsson har genomfört fyra distinkta strategiåtgärder. För det första har han renodlat bolaget. Transplantationsverksamheten har knoppats av och separatnoterats. Xvivo Perfusion, som bolaget numera heter, har ett börsvärde på 600 miljoner kronor att jämföra med Vitrolifes 1,8 miljarder kronor.

För det andra har Vitrolife köpt, och ska köpa, närliggande verksamheter.

– Vi tittar för fullt på den biten. Vi säljer 2 000 produkter, men saknar en hel del utrustning i våra led, som exempelvis inkubatorer (värmeskåp för befruktade ägg) och utrustning för att föra in ägget i livmodern igen.

Andra områden som kan bli aktuella är teknik för att frysa in ägg.

Axelssons tredje strategigrepp var att lägga ned forskningen och utvecklingen inom stamceller efter nästan tio års fruktlöst forskande.

– Tio år. Du har nog en del av svaret där. Stamceller är intressant och det har satsats miljarder runtom i världen utan att jag kan se vad som kommer att lyckas. Det finns inte några rimliga projekt inom synhåll som vi kan lyckas med. Vi ägnar oss inte åt grundforskning utan åt tillämpad produktions­utveckling.

Samtidigt betalade Vitrolife så sent som i höstas 5 miljoner kronor för cirka 5 procent i stamcellsbolaget Biolamina. Bolaget är knutet till Karolinska Institutet och försöker bland annat bilda synceller av stamceller. Men Thomas Axelsson förnekar att det ligger någon motsättning i köpet.

– Vår strategi just nu är att ha ett fönster in i stamcellsvärlden och att förstå tänket. Vi diskuterar med olika partners hur det skulle fungera om en partner har en stamcellslinje som kan utvecklas till en läkemedelskandidat, säger han.

Vitrolife vidareutvecklar näringslösningar för ägg och spermier så att de passar också för stamcellsutveckling. Men än så länge är försäljningen inom det nya området mycket liten.

En fjärde förändring är effektiviseringar och nya finansiella mål.

– Vi höjde lönsamhetsmålen nu i samband med rapporten, säger Thomas Axelsson och konstaterar i nästa andetag att lönsamheten har klättrat från 5 procent i rörelsen för två år sedan till cirka 20 procent under det senaste kvartalet.

– Det är inga stora grepp initierade av mig utan av kolleger som har förverkligat sina initiativ. På lagret här i Göteborg har de effektiviserat flödet helt på egen hand, vilket sparade cirka 3 miljoner kronor årligen, säger han.

Thomas Axelsson hjälper alltså par att få barn, men han har tidigare varit existentiell buddhist, vilket torde innebära att han tog avstånd från tanken på att vilja återfödas.

Hur rimmar din tidigare tro med att göra det möjligt för fler människor att födas?

– Det är helt i linje med en positiv livs- och människosyn. Att hjälpa par, eller en individ, att bli förälder – det som de drömmer om – är att hjälpa till att minska ett lidande som de känner. Det kallas dukkha.

Vad hände sen?

#8

Vitrolife har lagt det ena rekordkvartalet efter det andra bakom sig sedan artikeln publicerades i nr 8 i februari. Under tredje kvartalet slog rörelsemarginalen rekord – 35 procent. I november köpte Vitrolife danska Fertili Tech och vd Thomas Axelsson tror att köpet ska öka tillväxttakten ytterligare. Aktien är upp 60 procent sedan artikeln skrevs, mot börsens 5 procent.

Har haft flyktingar som inneboende

Namn: Hans Thomas Axelsson.

Född och uppvuxen: Lindesberg 1959. Enda barnet.

Föräldrar: Modern rektor i Nyköping. Numera pensionär. Fadern dog som alkoholist.

Utbildning: Studier till civilingenjör, industriell ekonomi i Linköping. Ingen examen.

Förtroendemannaroll: Ordförande i Moderata ungdomsförbundet i Lindesberg. Kårordförande SFS naturvetenskap/teknik, Linköping.

Idrott: Sysslat med karate samt varit handbollstränare och simtränare för ungdomar.

Bor: Bromma och i övernattningslägenhet i Västra Frölunda.

Familj: Hustrun Gudrun Axelsson, stabssköterska, det till säga sjukvårdsadministratör inom Försvarsmakten, och två vuxna barn, 22 och 24 år gamla.

Karriär: Olika poster inom Baxter, Stille AB liksom i Artema Medical. Styrelseproffs i medicintekniksektorn i bolag hos Investor Growth Capital och Bure.

Mentor: ”Bengt Julander anställde mig på Baxter och har haft den rollen.”

Ledarstil: ”Jag försöker träffa varje anställd på frukostmöte i grupp eller individuellt två gånger per år. Det tar en himla tid, men det är det värt.”

Bil: Nej, cykel.

Mc: Blå Honda XL 1000V från år 2000.

Bok som påverkat: Siddhartha av Hermann Hesse

På nattygsbordet: Ipad.

Favoritapp: Film- och flygbolagsappar.

Fritid: ”I den mån något återstår är det familjen.”

Intressen: Matlagning.

Vinkällare: ”Nyligen utbyggd. Alldeles för stor men jag vill kunna bjuda vänner på gott vin.”

Religion: Agnostiker, tidigare existentiell buddhist.

Person att träffa: ”Jag skulle vilja vara med och förstå de filosofer och tänkare som skildrade 1900-talets framväxt, Sigmund Freud, Carl Jung, Karl Marx och Friedrich Engels. Stephen Hawking (populärvetenskapskildrare, reds anm) vore också grymt intressant att träffa.”

Bisyssla: ”Det är preskriberat nu, men vi har haft flera olika flyktingfamiljer inneboende hos oss. Vi har försökt hjälpa till och de är numera väletablerade svenska familjer.”

Axelssons intryck från Pakistan

“Alla är överens om att det är bäst för alla, barn och moder, att sätta in enbart ett befruktat ägg i livmodern. Men i många länder handlar det om kulturella skillnader som vi har att hantera. En klinikchef i Pakistan sa att ’Thomas, det där begriper jag mycket väl men betänk att vi får in par från landet som har samlat pengar från släkten för att få barn. Kvinnan kan vara 24 år och har försökt få barn sedan hon var kanske 13. Här frågar hon hur stor sannolikhet det är att få barn och jag svarar att det delvis beror på hur många embryon vi sätter in. Och jag berättar om nackdelarna med att föra in flera ägg men då svarar hon att nackdelarna spelar ingen roll eftersom hon måste bli med barn. Mannen kommer att välja en ny fru och hon kommer att bli förskjuten om hon inte föder sin man ett barn.’”