Missnöje när matpriserna slår i taket

Mat framkallar starka känslor. Mat ger inte bara hälsa, kraft och mod. Den gör också livet gott att leva. Fransmannen har ett känslosamt förhållande till sin baguette. Ta ifrån tysken hans öl och det slår gnistor.

Höjs matpriserna blir folk förbannade. Argentina införde ett tillfälligt exportstopp på nötkött i mars i fjol för att få ner priset, trots att argentinarna redan äter mest kött i världen. Stoppet har hävts men exporten är fortsatt begränsad till 70 procent av nivån 2005. Tortillademonstrationer bröt ut i Mexiko i våras mot fyrdubblade majspriser. Italien gick i pastastrejk i förrförra veckan.

Priserna på jordbruksprodukter slår just nu rekord. I augusti låg världsmarknadspriserna i genomsnitt 30 procent över nivån ett år tidigare. Vete, skummjölkspulver, smör och fjäderfä har nått exceptionella nivåer. Vad händer? Är det en inflationsrisk som driver upp räntorna?

De nuvarande höga marknadspriserna beror i huvudsak på tillfälliga faktorer. Australien lider av torka, som förstörde hälften av veteskörden i fjol och 30 procent i år. I Östeuropa har det varit varmt och i Ryssland och Ukraina kallt. Effekten sprider sig när höga spannmålspriser fördyrar fodret i köttproduktionen. Sedan har djursjukdomar som mul- och klövsjukan och galna ko-sjukan gjort sitt. Livsmedelslagren är de minsta på tio år.

Till detta kommer strukturella förändringar som ökar efterfrågan. Kosten ändras i tillväxtländer som Kina och Indien då de urbaniseras och blir rikare. Kineserna dricker mjölk och äter kött som aldrig förr. Vidare har överskotten i EU minskat genom jordbruksreformer. Och så har efterfrågan på foderväxter för tillverkning av biobränslen ökat kraftigt. I USA går en femtedel av majsen till etanol. (Tidigare har uppmärksammats att OECD anser att tillverkning av biobränsle är ett dyrt och ineffektivt sätt att sänka utsläppen av koldioxid. I tempererade klimat krävs stora stöd för att tillverkning ska löna sig.)

Prisuppgången sker efter två decennier med sjunkande priser. Jordbrukspriser är visserligen volatila men har bara ökat några procent de senaste sju åren i EU. Uppgången är betydligt mindre än för livsmedelspriserna i affären och de totala konsumentpriserna. (Livsmedel har ökat mer än KPI.) Europeiska centralbanken anser nu att utrymmet är begränsat för ytterligare höjningar av priset på jordbruksprodukter. Men en viss risk finns. Den globala efterfrågan väntas fortsätta att vara stark, fast produktionen brukar kunna reagera snabbt på högre priser, påpekar ECB. Dessutom mildras världsmarknadsprisernas effekt på priserna i EU genom EU:s jordbrukspolitik och eurons förstärkning.

OECD spår i en prognos fram till 2016, att världsmarknadspriserna kommer att falla från de nuvarande topparna. Sedan planar priserna ut på en högre nivå.

Men osäkerhetsfaktorerna är många. Politiska beslut kan ändra förutsättningarna för biobränslen, jordbrukspolitiken och dess subventioner, handelshinder, samt krav på säkra livsmedel. Ny teknik kan utvecklas och det finns risker i form av djursjukdomar och miljö- och klimatstörningar.

Samtidigt ger dagens höga priser ett bra tillfälle för reformer. Det kan ge en öppning för liberalisering av världshandeln i Doha-rundan, som har kört fast på EU:s och USA:s skydd av sina jordbruksmarknader. Och nästa år ska EU se över sin dyra jordbrukspolitik.

Inflationen väntas inte rusa i väg, trots en högre prisnivå på jordbruksprodukter och andra råvaror. Fram till 2016 räknar OECD med en inflation under 3 procent i OECD-området, och nära 2 procent för de flesta länder. Orsaken är att OECD litar på att centralbankerna i de stora länderna fortsätter driva en effektiv penningpolitik som håller inflationen nere.

Däremot kan inflation från matpriserna vara ett växande bekymmer i världens tillväxtekonomier. Kinas inflation nådde tioårshögsta i augusti på 6,5 procent. Det berodde helt på att matpriserna steg 18,2 procent. Hög efterfrågan och en grisepidemi fick köttpriserna att öka 49 procent.

Priset på limpan i mataffärerna påverkas inte heller så mycket av att axet blir dyrare. Råvarornas andel av livsmedelspriset är liten och sjunkande. Spannmål utgör bara 5 procent av produktionskostnaden för bröd, lite mer för pasta. De största utgiftsposterna är löner, energi och kapital.

Vetepriset har visserligen stigit över 100 procent på ett år. Om priset blir kvar på den exceptionella nivån betyder det en prisökning på bara 4,2 procent för bröd och spannmålsprodukter, enligt beräkningar från EU-kommissionens jordbruksdirektorat. På en limpa för 1:80 euro som kommissionstjänstemannen handlar i en belgisk mataffär blir det 6 cent mer. Höga spannmålspriser betyder mer för griskött och fjäderfä i konsumentledet, som stiger 6-9 procent, ost 9 procent och smör med hela 30 procent.

Totalt räknar kommissionen med att de höjda producentpriserna ger en uppgång i matpriserna på drygt 1 procent. Det innebär en ökning med 0,1-0,2 procentenheter på de totala konsumentpriserna. Men matpriserna är dessutom viktiga för inflationsförväntningarna, som påverkar lönekrav. Livsmedel köps ofta och framkallar, som sagt, starka känslor.

Livsmedel utgör 15,6 procent av Eurostats konsumentprisindex för euroområdet. Andelen är mindre för rikare länder och större för fattigare. På samma sätt drabbar matprishöjningar personer med lägre inkomst hårdare, eftersom maten är en större del av utgifterna.

I augusti steg livsmedelspriserna i euroområdet med 2,1 procent jämfört med motsvarande månad i fjol och med 1,5 procent i Sverige.

En del prishöjningar verkar väl tilltagna, som de på bröd i Tyskland, anser kommissionen. Producenter och handlare verkar försöka bättra på sina marginaler. I Sverige bråkar Arla Foods med Svensk Dagligvaruhandel om Arlas krav på att prishöja mejeriprodukter med i snitt 10 procent i december.

På kort sikt slår prishöjningar för råvaror igenom på konsumentpriset, men på medellång sikt finns inga betydande bevis för att prisändringar överförs från bonden till konsumenten, anser kommissionen.

Någon inflationsbomb lär inte dölja sig i maten. Men vi får nog ge lite mer för vårt dagliga bröd.

BENGT LJUNG