Modern mötesteknik inget för svenska bolag

Bolagsstämmosäsongen närmar sig med stormsteg och på årets möten är det inte bara rekordvinster som ska diskuteras slipsarna emellan. En lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet gör det möjligt för företag att ändra i sin bolagsordning och tillåta distansröstning, oftast uttolkat som poströstning.

Möjligheten har fått måttlig uppmärksamhet i affärspress. Bland styrelser och i synnerhet de maktsfärer som ofta har så kallade kontrollposter i företag verkar intresset inte heller vara överdrivet stort. De som har mest att tjäna på reformen är förstås mindre privatsparare och institutioner. Antingen kan de inte närvara för att resan till stämman är för lång och dyr eller också har de för många innehav för att ha tid att vara med på alla stämmor. AP-fonderna äger till exempel aktier i flera tusen bolag.

Vad regeländringen gäller är i grund och botten möjligheten att ge fler aktie-ägare chansen att utöva det inflytande som följer med aktieägande. Liksom i andra sammanhang måste en grundläggande ambition vara att så många röster som möjligt på något sätt tar del i processen. Annars kan man lika gärna skrota hela systemet.

I det här sammanhanget förefaller både det bristande intresset hos företag och kommentarer på temat som gjorts av ägare, styrelser och vd:ar i börsnoterade företag snarare bottna i en rädsla för aktie-ägarna än en ambition att måna om dem. I vissa fall med en dominerande huvudägare förefaller det mest likna en arrogans gentemot mindre aktieägare. Enligt Dagens Industri menade till exempel Handelsbanksfärens Tom Hedelius att frågan var irrelevant för Ericsson eftersom så många röster kom på stämman (läs huvudägarna). Enligt samma tankemönster kan man skrota bolagsstämman helt och hållet.

Större svenska institutioner Affärsvärlden talat med ställer sig nästan unisont bakom principen att distansröstning är positivt och bör utvecklas. De är även positiva till att införa röstning online. Flera avser också ta upp frågan på stämmorna. Tredje AP-fonden har till exempel skickat brev till styrelser för att få reda på deras inställning.

Få verkar än så länge ha något besked att ge. Bland de institutionella ägarna verkar alltså frågan högintressant även om dessa också är noga med att påpeka att det finns en del praktiska saker att hantera. Men viljan att driva på utvecklingen finns där.

Liksom vid de flesta förändringar tar det tid innan man hittar rätt och ett antal praktiska problem uppstår längs vägen. Så är det även i det här fallet. Men samtidigt som det finns ett antal fallgropar så måste de svenska företagen få fart på arbetet med att involvera fler ägare i bolagstämmorna. På sikt kommer bolagen tvingas agera. EU har ett direktiv ute på remiss bland medlemsländerna som skulle göra det obligatoriskt för noterade bolag att erbjuda distansröstning till aktieägarna.

I länder som Storbritannien och USA har systemet med distansröstning praktiserats länge och knappast gett upphov till några olösliga problem. Uppskattningar pekar på att upp till 90 procent av rösterna är med på något sätt på amerikanska börsföretags bolagstämmor. Motsvarande siffra i Storbritannien ligger på över 50 procent. I Sverige brukar uppskattningarna landa på mellan 20 och 25 procent, givetvis högre för bolag med en eller flera stora huvudägare. Bolag som Autoliv och Astra Zeneca lever redan med den här realiteten.

Ett argument mot att släppa på närvaro-krav för att kunna utnyttja sin rösträtt är att det skulle bli färre deltagare på de i dag rätt så välbesökta svenska bolagsstämmorna. Det kan säkert bli en konsekvens men det är knappast ett skäl att låta bli. I stället borde det ju sporra företagen att göra stämmorna intressanta nog att komma till.

Distansröstningens belackare hänvisar i dag till att ändringar i förslag blir svårare och att stämmodeltagarna och företagsledningarna missar diskussioner. Men sanningen är ju den att dagens stämmor är lika välregisserade som ett sjö-lejon på Sea World. Även det obligatoriska skället från Aktiespararna står med på dagordningen.

Möjligheten till distansröstning måste ses som ett första steg på vägen mot att utnyttja ny teknik och nya regler för att bjuda in fler aktieägare i beslutsprocessen. Det betyder för all del mindre makt till nuvarande storägare och kanske större möjlighet till inflytande från aggressiva amerikanka hedgefonder och kortsiktiga spekulanter.

Men det kan inte bemötas med att säga nej tack till teknikutvecklingen utan genom att arbetssätt och rutiner ses över. Och tänk om riksdagsval sköttes på samma sätt. Där har man dessutom kunnat poströsta sedan länge och det som nu händer i de sammanhangen, prov med internetröstning, borde också gälla för bolagsstämmorna.

Det som nu främst diskuteras för svenska bolagsstämmor, poströstning i förväg, borde därför bara bli en kort parentes. Du kan rösta, deklarera, gå på banken, köpa konst på auktion via internet. Det finns inga tekniska, praktiska eller juridska hinder för att i stället tillåta röstning via internet. Allra helst i realtid i samband med en bolagsstämma som går att se via webb-tv. Detta är inget problem i dag, inom en snar framtid lär inte full interaktivitet heller vara så svårt. Men säkert måste både bolagsordningar, rutiner och attityder förändras.

Det är svårt att hitta några argument mot online-röstningar förutom att det urholkar makten för nuvarande storägare och möjligen minskar den fysiska närvaron. Men i praktiken har företagen redan infört detta. Sedan länge sänds både analytikermöten och pressträffar via internet och interaktiviteten ökar stadigt. I det här fallet har det drivits av företagens önskan att få med så många som möjligt på båten.

Tänk om samma ambition var drivande när strukturen för bolagsstämman gjordes upp. Varför driver inte föreag som Ericsson och Telia Sonera en sådan här utveckling?