Nästa generation snabbväxare

”Det märks att riskkapitalisterna håller på att nyktra till. De talar mer om svarta siffror och om företag i traditionella branscher.” Så sammanfattar en tjänsteman på statens näringsutvecklingsverk Nutek stämningen vid en träff i statlig regi mellan entreprenörer och riskkapitalister. Det går alltså inte längre att bara presentera en hygglig affärsplan för att få finansieringen ordnad. Till stor del rör det sig om en hälsosam utgallring – åtskilliga av internetidéerna hade mått bra av att stanna i skrivbordslådan.

Men man ska inte underskatta dynamiken i det svenska företagandet. Enligt svenska Riskkapitalföreningen har föreningens 350 medlemsföretag bidragit till att 70.000 människor fått jobb i 600 olika bolag där medlemmarna har investeringar. Inget talar för att kollapserna inom en rad IT-företag får annat än marginell betydelse för den utvecklingen.

IT fortsatt lockande

Även i fortsättningen kommer IT, bioteknik och andra kunskapsintensiva verksamheter att vara mest lockande för finansiärerna, även om det finns tillväxtmöjligheter i alla branscher, inte minst där det skett avregleringar. Se bara på den blomstrande utvecklingen för bemanningsbranschen efter det att arbetsförmedlingens monopol försvann.

En viktig aspekt som inte har uppmärksammats särskilt mycket när det gäller förutsättningarna för företagandet är just teknikgenombrott, som internet. Exempelvis menar Magnus Henrekson, professor och nationalekonom vid Handelshögskolan i Stockholm, att det blivit lättare att mäta individuell produktivitet. Det talar för företagande i nätverk istället för i traditionella företag, som i många fall anses vara bättre ju större de är tack vare stordriftsfördelar. Med lägre transaktionskostnader till följd av mer avancerad informationsteknik blir det lättare att driva alternativa, och mindre, verksamheter.

I den ”nya ekonomin” är nätverksföretagande en affärsmodell som i många fall fungerar mycket bra. Det egna företaget ägnar sig åt kärnverksamhet, företagsledning, samordning av forskning och utveckling (FoU), varumärkesbyggande, medan resten, exempelvis bokföring, finansiering och städning, kan köpas utifrån i den mån kostnaderna blir lägre än att göra det själv. De skalfördelar som alltjämt består finns sannolikt till stor del i marknadsföring och distribution.

Storföretagen i Sverige har också, liksom i övriga delar av världen, minskat sin andel av landets produktion och sysselsättning sedan 1980-talets början även om andelen fortfarande är betydande och dominerar stort i exportsammanhang.

I och med att tjänsteinnehållet i produktionen blir allt större blir naturligtvis villkoren för personalen av central betydelse för en nations konkurrensförmåga.

Det är detta som ligger bakom den allt intensivare debatten om skatte- och belöningssystemen. I exempelvis USA är optioner ett sätt att skapa ett belöningssystem för att entreprenörer ska våga satsa på projekt. Att det är en drivkraft beror delvis på att optionerna beskattas som inkomst av kapital och inte som arbetsinkomst, vilket ofta kan bli fallet i Sverige”Många är beredda att ta risker, men det är inte rimligt att man ska betala skatt på en värdestegring som ännu inte finns”, säger Magnus Henrekson. Optionsvinster beskattas idag ofta med en marginalskatt på upp till 68 procent, om de sociala avgifterna räknas in. Dubbelbeskattningen slår hårt mot viljan att förverkliga företagsdrömmar. När allt kommer omkring är det mycket värt att ha tryggheten som anställd, med sociala förmåner och kollektiva trygghetspaket.

Skatten på aktieutdelning till ägare utöver en viss nivå är också en hämsko, eftersom staten – med viss rätt – utgår från att ägaren har en förkärlek till att ta ut utdelning istället för lön. Problemet är att ett snabbväxande företag mycket väl kan ha en avkastning som är högre än normen, som är statslåneräntan plus fem procentenheter.

Den här sortens problem kvarstår trots att företagarklimatet och, inte minst, attityderna till företagande har förändrats till det bättre under senare delen av 1990-talet. Den som frågar de personer som kan betecknas som morgondagen ledare, alltså dagens studenter, kan se markanta skillnader jämfört med för tio år sedan.

Möjlig framtidsplan

Bolag som Ericsson och Nokia ses fortfarande av många som drömarbetsgivaren (Företagsbarometern 2000, Universum). Det som lockar är utvecklingsmöjligheter i en internationell miljö. Men för såväl ekonomer, teknologer eller IT-studenter, är det ändå tydligt att storföretagen har mist något av sin forna glans. Studenterna söker alltjämt en bra start med trygghet efter examen, men eget företagande finns idag med som en naturlig del av möjliga framtidsplaner.

Det mesta tyder på att det blir allt vanligare att växla mellan eget företagande och anställning. Storföretagen behöver förbättra sin attraktionskraft och har alltså goda skäl att skapa utrymme och former för entreprenörskap inom sina befintliga väggar.

En attitydundersökning våren 2000 bland studenterna vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola visade att mindre än 40 procent vill jobba i storföretagen. 65 procent kunde tänka sig att driva eget företag, 20 procent hade en mer uttalad önskan i den riktningen och 5 procent drev redan ett eget företag. Studentprojekt med inriktning mot entreprenörskap, som Drivhuset och Venture Cup, har ökat medvetenheten.

Nästa Bill Gates

”Vi tycker det är viktigt att inte bara satsa på att kommersialisera forskningsresultat utan också på att stödja studenters idéer. Inget vet ju var nästa generations Bill Gates finns”, säger Ulf Gustavsson, VD för Teknikbrostiftelsen i Göteborg, en av de sju stiftelser som kom till med hjälp av gamla löntagarfondspengar under regeringen Bildt. Stiftelserna ska avvecklas år 2007.

Riskkapitalisterna söker idéer kring högskolorna i allt tidigare skeden av finansieringsprocessen. Samtidigt har det faktiskt visat sig att akademiska avknoppningar inte nödvändigtvis har bättre tillväxttakt än andra företag.Svenska universitet, som till skillnad från amerikanska universitet inte får äga forskningsresultaten, har inte haft drivkrafter att kommersialisera resultat på samma sätt som lärosätena i USA. Även om den fria forskningen får ett stort utrymme, vilket är bra, är det bekymmersamt att Sverige inte får ut mer av de satsningar som görs på forskningsområdet. I förhållande till BNP satsar vi mest i världen på forskning, cirka 3,8 procent, vilket inte speglar sig i antalet sökta patent.

Ingen brist på idéer

Men det betyder inte att det råder brist på idéer, vare sig bland forskare eller studenter. Sju av tio manliga studenter på Göteborgs universitet säger sig ha en idé som de vill förverkliga, medan fyra av tio kvinnliga studenter på Chalmers säger detsamma. Detta överensstämmer med dokumenterade könsskillnader vad gäller attityd till eget företagande.

När de mest färgstarka entreprenörerna, som Framfabs Jonas Birgersson eller Icons Johan Staël von Holstein, var på topp var även de manliga studenternas intresse för entreprenörskap på topp. Sannolikt var det lukten av snabba pengar som bidrog till intresset.

Medan män i högre grad startar företag för att tjäna pengar, startar kvinnor företag i högre grad för att förverkliga sig själva. Var tredje kvinnlig företagare startar med hjälp av starta-eget bidrag, medan bara var femte man tar bidraget till hjälp. Detta speglar troligtvis kvinnors förkärlek för att starta företag i kvinnodominerade branscher med lägre tillväxtpotential.

Att starta-eget-bidraget har lett till att fler företag nyregistrerats finns det inget tvivel om. Kurvan hoppade upp en nivå när regeringen höjde ramen för starta-eget-bidraget 1994.

Andelen företag som startats med det uttalade syftet att komma ur arbetslöshet har halverats sedan 1994. Idag är det, enligt mätningar, mer positiva drivkrafter som ligger bakom nyföretagandet, vilket inte är särskilt märkligt med tanke på den rådande högkonjunkturen.

Flest tjänsteföretag

Nyföretagandet har varit ganska jämnt fördelat över åren. Åtta av tio nya företag är tjänsteföretag, även om branschinriktningen ändrats något. Förra året skapades 35.000 genuint nya företag, enligt Nutek och SCB:s nyetableringsstatistik.

Starta-eget-bidraget och andra stöd till små företag har med rätta ifrågasatts, inte minst av Nutek, som annars brukar ses som näringsdepartementets förlängda arm. Bristerna i systemet är dålig samordning och uppföljning av stödåtgärder.

Entreprenörskapet är mer vanligt förekommande i vissa sektorer.Men att bara räkna antalet företag säger inte så mycket om dynamiken. Det finns skattemässiga fördelar med att bedriva viss verksamhet på deltid, och därför finns det en hel del luft i siffrorna. Dessutom finns ett annat problem med att ha småföretagandet som dynamisk drivkraft i ekonomin. Risken är inte att antalet företag blir för litet, utan att flertalet företagare fortsätter att jobba på i liten skala. För att spridningseffekter ska uppstå i ekonomin skulle de behöva växa, anställa och växa ännu mer. Den svenska näringslivsstrukturen har under lång tid varit obalanserad, med ett antal stora börsnoterade bolag, väldigt få mellanstora företag, och en stor mängd mycket små företag.

Dessvärre ser den strukturen ut att bestå.

Sverige hävdar sig väl i internationella jämförelser när det gäller antalet företagsregistreringar, även om vi inte når upp till USA, Kanadas och Israels nivåer. I ”invandrarekonomier” brukar inslaget av småföretagandet alltid vara stort.

I en EU-jämförelse av företagsklimatet utifrån 30 kriterier varav startade företag är ett, kom Skandinavien högst upp på listan.

Men det säger antagligen mer om stela strukturer i Europa än om vår egen förträfflighet.