Nobelpriset till marknadspsykologer

Kahneman får priset ”för att ha infört insikter från psykologisk forskning i ekonomisk vetenskap, särskilt beträffande bedömningar och beslut under osäkerhet” och Smith ”för att ha gjort laboratorieexperiment till verktyg i empirisk ekonomisk analys, särskilt i studier av olika marknadsmekanismer”, enligt juryns motivering.

Kahneman kom med banbrytande rön inom ekonomisk psykologi. Han var, tillsammans med den nu avlidne kollegan Amos Tversky, först med att formulera teorin om riskattityder. Det anknyter väldigt väl till en av de viktigaste frågorna på dagens finansmarknader: varför säljer inte folk aktier som de förlorat jättelika pengar på?

Kahneman hade en bakgrund som psykolog i israeliska armén men flyttade till USA på 1970-talet. Han och Tversky upptäckte att människor regelmässigt tar mindre risker om det handlar om förväntade vinster än om det rör sig om förväntade förluster.

Man kan summera första delen av resonemanget så här: Låt oss säga att du får välja mellan å ena sidan en 80-procentig chans att vinna 4.000 kronor och en 20-procentig risk att få ingenting och å andra sidan en garanterad vinst på 3.000 kr. De flesta väljer då de tre tusenlapparna trots att den statistiskt mest sannolika vinsten är högre, 3.200 kr. Med andra ord vill vi inte ta risker när det vankas vinster.

När Tversky och Kahneman ställde frågan till en grupp studenter på ett annat sätt, när det rör sig om förväntade förluster, blev svaren helt annorlunda. Nu står valet mellan å ena sidan en 80-procentig risk att förlora 4.000 kr och 20-procentig chans att förlora ingenting och å andra sidan en garanterad förlust på 3.000 kr. Här väljer nästan alla att ta risken fastän det statistiskt mest sannolika utfallet är en förlust på 3.200 kr.

När valet gäller förluster undviker placeraren inte risker. Tvärtom vill han eller hon ta större risker.

Detta förklarar varför placerare och förvaltare har så svårt att ta förluster och stänga positioner när de är i ett hopplöst läge. I stället chansar de vilt. Den här psykologiska mekanismen förklarar tradingsmällar som den i Barings Bank i mitten av 1990-talet. I samtliga fall var det fråga om personer som förtvivlat tog större och större risker för att vända en accelererande förlusttrend. En liknande parallell finns i Ericsson, som fortfarande har närmare en miljon aktieägare trots kursraset.

Det handlar om stolthet. Vi människor vill inte erkänna misstag och en realiserad förlust är en bekräftelse på ett misstag. Det är därför placerare hänger med en krisaktie till det bittra slutet i hopp om att något positivt ska hända.

Kahneman har också konstaterat att mycket av det vi gör styrs av så kallade referensvärden. Vi tenderar att se ekonomiska beslut i relation till dessa värden, som inte alls är vetenskapligt fastställda utan kan vara ingångsvärdet vid en aktieplacering eller köpeskillingen vid ett villaköp. Här finns en nära parallell till oviljan att realisera förluster. Vi väntar troget på att en aktie ska återgå till den kurs vi köpte till (då säljer vi) trots att detta pris kanske inte längre alls har en relation till bolagets aktuella börsvärde.