”Nu ska vi bygga vidare”

Fem år har gått sedan fusionen mellan Stora och Enso. Hur känns det i dag?

– Samgåendet var en succé. Det är ingen tvekan. Kritikerna sa att det aldrig skulle gå att slå ihop ett svenskt och ett finskt skogsbolag. Vi visade inte bara att det gick utan förvandlades till ett sant internationellt skogsbolag.

Förvärvet av amerikanska Consolidated Paper sommaren 2000 beskrivs som ett praktfiasko. Vad gick fel?

– Annonsmarknaden. Bara några månader efter förvärvet så började annonsmarknaden sjunka och vi fick uppleva det största tappet någonsin i branschen. Utvecklingen har varit katastrofal.

Även produktionsapparaten visade sig vara undermålig. Hur kunde det vara så? Du hade ju till och med beskrivit Consolidated i ord som ”state of the art”.

– Consolidated var väl ansett av kunderna då och är det fortfarande. Sedan är det bara att konstatera att ledningen inte drev Consolidated så bra som vi trodde. Vi missbedömde helt hur mycket som kunde, och behövdes, förändras.

Blir det förluster i USA även nästa år, 2004?

– Med dagens efterfrågenivå i USA ska vi göra plus minus noll under 2005, det är vad vi planerar för. För 2004 lämnar jag ingen prognos men om marknaden inte förbättras blir ju den logiska slutsatsen att det blir förluster.

Med facit i hand, ångrar du förvärvet?

– Nej. Både Stora och Enso hade letat efter en möjlig inbrytning i USA under flera år. Men var för sig var vi för små för att agera. Tillsammans blev vi tillräckligt starka. Det var därför affären kom till stånd. Sedan ägde vi (Stora) redan bruket i Nova Scotia i Kanada. Valet stod mellan att sälja det eller bygga vidare.

Har du dragit några lärdomar av förvärvet?

– Självfallet skulle vi ha varit mer försiktiga, när vi betalade så mycket som vi gjorde. Vi chansade alldeles för hårt på att marknaden skulle fortsätta gå vår väg. Men det var inte så att vi inte visste vad vi gjorde, vi visste att vi betalade mycket.
– I våra beräkningar låg att förvärvet inte skulle klara vår målsättning att nå en avkastning på eget kapital på 13 procent, men att det skulle täcka kostnaderna. Betänk att vi hade sju års högkonjunktur bakom oss, vi visste mycket väl att ekonomin kanske inte skulle fortsätta upp, men ingen expertis lade prognoser som såg så här illa ut.

Så hur ska du förhindra att det sker igen?

– Genom att inte avvika från vårt avkastningsmål. Fast som det utvecklats i USA de senaste tre åren så hade det inte räckt. Det hade blivit förluster i alla fall. Titta bakåt, jag kan det där med förvärv. Alla har varit framgångsrika. Och vi har använt samma metod för att utvärdera dom.

Stora Enso handlas fortfarande med rabatt gentemot de amerikanska skogsbolagen. Hur förklarar du det?

– Det verkar vara svårare än vi trott att få bort det där gapet. Nu ligger det på tjugofem procent. Det är en stor besvikelse. Trots att vi är noterade på New York Stock Exchange så favoriserar den amerikanska kapitalmarknaden inhemska skogsbolag.

Varför är detta ett problem?

– Titta på allt som vi kan göra där ute i världen. Vi konkurrerar med amerikanerna. Dom kan använda sina aktier som betalningsmedel. Eftersom Stora Ensos eget kapital värderas lägre så kan amerikanarna betala mer än vi. Tävlingen börjar inte på samma startlinje. Stora Enso börjar ett antal meter längre bak.

Funderar du någonsin på att lämna USA i stället?

– Inte om jag ser köpet av Consolidated utifrån ett kundperspektiv. Kunderna blir mer och mer globala. Jag är övertygad om att vi behöver finnas i USA av det skälet. Så nu handlar det snarare om att bygga vidare och utveckla vår verksamhet i USA. Inte om att dra oss ur. Vi har ju betalat vår inträdesbiljett.

Stora Ensos mål är att nettoskulden inte ska vara mer än 80 procent av det egna kapitalet. Det skulle ge er tre miljarder dollar att handla för redan nu. Vad letar ni efter?

– Inget speciellt. I USA tittar vi över hela fältet.

Ni skulle kunna dela ut pengarna till aktieägarna i stället, och förvandla Stora Enso till en sedelpress i stil med svenska Holmen.

– Aktieägarna har ingen anledning att klaga. Vi har ändrat vår utdelningspolitik under konjunkturcykeln – i princip hälften av vinsten jämfört med en tredjedel tidigare – och vi har ett löpande återköpsprogram. Pengarna räcker till oss båda.
Konsolideringen i skogsindustrin kommer ju att fortsätta, även om den tagit en paus under några år.

Vad får dig att låta så övertygad?

– Synergierna finns ju där. Kom ihåg att de utlovade besparingarna efter det att Stora och Enso slogs ihop blev mer än dubbelt så höga. Kostnadsbesparingarna kommer att driva på en fortsatt konsolidering.

Konsolideringen har inte fört med sig en utlovad stabilisering av priserna. Hur förklarar du det?

– Det är förstås en besvikelse. Men inom exempelvis journalpapper har överkapaciteten blivit kvar. De stora spelarna, som Stora Enso, har agerat enligt skolboken och stängt ner produktion. Men vi räknade förstås inte med att en massa små spelare inte bara skulle köra sina pappersmaskiner vidare, utan dessutom bygga ut kapaciteten både i Europa och USA.

De mindre, regionala aktörerna verkar kunna utnyttja skillnader i efterfrågan och priser på olika marknader, på ett sätt som en stor global spelare inte kan. Så vad är då poängen med att vara en global spelare när de mindre aktörerna hela tiden förstör prisbilden?

– Titta på kundbasen, den blir mer och mer global. Kunderna vill ha så få leverantörer som möjligt. I en konsoliderad värld kommer de små aktörerna till slut att klämmas ihop mellan de stora köparna och de stora skogsbolagen.

Som det ser ut nu är det de mindre spelarna som tjänar de stora pengarna.

– Vi är inte där ännu. De små kommer kunna tjäna mycket pengar under vissa perioder även framöver. Men till slut står de vid vägskälet att investera i ny kapacitet eller bli uppköpta. Precis som det tyska familjeföretaget Heidl nyligen, som lät sig köpas av UPM Kymmene. Vad är det för mening med det? Ta gamla Enso, hade vi inte agerat så hade bolaget inte funnits kvar.

Pappersindustrin är inne på sitt tredje år med nedgång. När vänder det?

– Det är för tidigt att göra en bedömning. Jag hade uppenbarligen helt fel förra året när jag trodde det var på väg att vända i USA. Vi vet alla vad som hände då. Men den här gången tror jag ändå att det är annorlunda. Prognoserna för USA är mycket starkare nu än för ett år sedan. Sedan återstår att se om uppgången håller i sig.

Blicka framåt. Från vilket håll kommer nästa konsolideringsvåg?

– I Europa handlar det om finpapper. Det är bara där vi kan agera utan att EU:s konkurrensmyndighet har synpunkter. Tittar vi på Asien och Kina så finns inte så mycket att köpa i dag, men det byggs en del pappersmaskiner av olika aktörer. Jag tror att många av dessa kommer sakna uthållighet. Deras pappersbruk kan komma att utgöra en grund för en konsolidering där. Och så ska vi förhoppningsvis göra något i USA.

År 2000 fick ni dubblade löner både i styrelsen och ledningen. Det ser ut att ha att göra med att ni blev stora och amerikanska. Förstår du att det sticker i ögonen när resultatet uteblivit?

– Nej, våra löner är inte anmärkningsvärt höga. Sedan är det alltid olyckligt när bonusar faller ut med ett års eftersläpning, eftersom det blir lite missvisande. Men bonusar är bra om de är återkopplade ordentligt till prestation, vilket de är i Stora Enso.TUNG I SAUNAKLUBBEN
Namn: Jukka Sakari Härmälä.
Född: Helsingfors 15 oktober 1946.
Familj: fru Marjatta (civilekonom), tre vuxna barn.
Tjänar: Cirka 12,5 miljoner kronor.
Utbildning: Civilekonom Handelshögskolan i Helsingfors 1969.
Hedersdoktor: Bland annat Helsingfors Handelshögskola maj 2001.
Arbete: Enso-Gutzeit 1970-1984, bland annat som finanschef, vice vd och ansvarig för sågverksdivisionen, bankdirektör Kansallis-Osake-Pankki 1984-1988, Vd Enso 1988 och vd för Stora Enso 1998.
Intresse: skidor, tennis, jakt och fiske.