Ny sheriff i stan

Erik Thedéen blev måttligt road när han för tre månader sedan hamnade på Affärsvärldens förs­tasida och utnämndes till att ha fått Sverige svåraste jobb, som ­generaldirektör för Finansinspektionen.

Inte för att jobbet skulle vara lätt, långt därifrån, utan för att rubriken kunde tolkas som att Thedéen närmast ensam skulle ha ansvar för, och möjlighet att lösa, den kanske svåraste samhällekonomiska frågan: hushållens växande skuldberg och de skenande bostadspriserna.

Meritmässigt har Erik Thedéen alla förutsättningar. Han är ekonom från Handelshögskolan i Stockholm, med en lång och framgångsrik karriär med erfarenhet från allt man rimligen kan behöva som chef på Finansinspektionen: myndigheter i form av vice riksgäldsdirektör, den politiska världen som statssekreterare på Finansdepartementet och från finansbranschen – bland annat som vd för Nasdaq OMX och senast vd för KPA Pension.

Han är också tillräckligt gammal (född 1963) för att ha upplevt ett antal finanskriser. Under den för Sveriges del värsta, tidigt 1990-tal, var han som räntehandlare på JP Bank framgångrikt med och spekulerade i kronans fall.

Problemet ligger på en annan nivå, Erik Thedéen sammanfattar det själv:

– Vi kan göra allt rätt och ändå få en finanskrasch.

Spricker bubblan hamnar han som högste ansvarig för att värna det finansiella systemets stabilitet på de anklagades bänk. Samtidigt tycks han slåss mot en drake med pennkniv. Finansinspektionens verktygslåda är begränsad och den långvariga nollräntan skapar en farlig och oberäknelig miljö. När det går att få krediter till i stort sett ingen kostnad alls sätter man i gång krafter som är mycket svåra att stävja, säger Erik Thedéen.

– Vi befinner oss i ”uncharted territory”, vi har aldrig upplevt detta tidigare.

Verktygslådan har hittills i princip bestått av olika kapital- och buffertkrav på bankerna och ett tak för belåningen av bostäder. Nu talar allt för att den utökas med amorteringskrav ned till 50 procent av värdet på nya lån. En sjupartiuppgörelse finns och den 1 juni blir förslaget verklighet.

Men Thedéen säger sig vara frustrerad över att inte kunna göra mer. Han vill bland annat ha möjlighet att införa ett skuldkvotstak på 600 procent av den disponibla ­inkomsten. FI tittar också på olika idéer om att begränsa hur stor del av inkomsten som ska få gå till räntor och amorteringar. Men det är en fråga för det politiska systemet när och om det kan genomföras, säger han. Om beslutfattarna satte fart nu skulle de i bästa fall kunna genomföra förslagen 1 januari 2017.

– Problemet är att man inte ens har påbörjat processen.

Vilket leder in tanken på ett annat huvudbry för Thedéen: tajming. En synnerligen oönskad bieffekt är ju att det är Finans­inspektionens lek med verktygslådan som får finansbubblan att spricka, att tuffa krav sätts in när marknaden redan har börjat svalna. Målet är inte en kraftig reduktion av skulderna, säger Thedéen, det leder till lågkonjunktur. Och även om han får möjlighet att införa ett skuldkvotstak så genomförs det inte om priserna redan har börjat falla.

– Jag vill ha pyspunka på ­bostadspriser och skulder.

Den som nyligen gått till en bank och försökt få ett lån ställer sig kanske frågan vad det betyder i praktiken. Bankerna har ju redan i dag självmant infört hårdare regler, de flesta har amorteringskrav i kombination med att låntagaren ska klara högre räntor. Till exempel kräver Nordea att låntagaren ska klara 6 procents ränta för att få låna. Det har uppenbarligen inte fått marknaden att lugna sig nämnvärt, så varför skulle Finansinspektionens åtgärder ge effekt?

Thedéen svarar att amorteringskrav och skuldkvotstak är en försäkring för att bankerna inte börjar rucka på sina villkor. Regleringen skulle hålla systemet i schack och med rätt kalibrering skulle det i alla fall dämpa nuvarande skulduppbyggnad. Men han utesluter inte att åtgärderna kan vara verkningslösa.

– Det kan visa sig vara mycket svårare än vi trodde.

Och vad gör man då? Kanske finns en lösning i den utvärdering av Riksbankens penningpolitik som nyligen presenterades av Bank of Englands tidigare chef Mervyn King och professor Marvin Goodfriend. De anser bland annat att Riksbanken bör få större ­frihet i inflationsmålet, att det är bättre att acceptera låg inflation under en tid än att göra något som riskerar att skapa obalanser och en artificiell boom i svensk ekonomi. Penningpolitik är känsliga saker och Thedéen väljer sina ord noga när han svarar på frågan om han håller med. Det är inte hans område, säger han. Thedéen vill inte uttala sig om Riksbanken skulle ha haft högre eller lägre styrränta.

– Men jag värjer mig från bilden att världen är så enkel att vi kan ha en myndighet som är ansvarig för inflation, en annan som ska se till att det aldrig blir någon bostadskrasch. Det här är ett sammanhang.

Exakt vad det innebär är något oklart, Thedéen säger att han inte tror på idén att Riksbanken sköter ett och Finansinspektionen ett annat, att man, som King och Goodfriend framhåller, måste diskutera och ”ta hänsyn till”. Men innebär inte det att ta hänsyn till att Riksbanken måste överge ett strikt inflationsmål?

– Det är vad King och Goodfriend pekar på. Jag säger inte att så ska ske, det är inte mitt område.

Relationerna mellan Finansinspektionen och Riksbanken har periodvis varit ansträngda, Thedéens företrädare Martin ­Andersson hade sina duster med Riksbankschefen Stefan Ingves. Någon samsyn finns inte nu heller, medger Thedéen. Generellt har Riksbanken en mer alarmistisk bild av läget, i synnerhet hur motståndskraftigt banksystemet är inför en finansiell kris.

Erik Thedéen lutar sig mot Finansinspektionens stabilitetsrapport och säger att bankerna skulle klara ett bostadsprisfall på 20–25 procent, de svenska bankerna är mycket mer stabila än vid tidigare finanskriser. Storbankerna har i runda tal 100 miljarder kronor mer i kapital än de hade år 2008.

Han påpekar också att bankerna knappt förlorade en krona under 1990-talskrisen, att vi av erfarenhet och utifrån hur konkurslagstiftningen är utformad vet att hushållen kommer att betala sina räntor.

– Hushållen drar i stället ned på allt annat. De slutar köpa bilar, åka på semester och börjar äta blodpudding.

Eftersom företagens skuldsättning är högst måttlig är inte den mest uppenbara risken med stigande räntor och fallande ­bostadspriser att banksystemet skulle klappa ihop. I stället är det ett kraftigt konsumtionsfall som kan föra in Sverige i en besvärlig lågkonjunktur. Riksbankens direktion har som nämnt en annan syn på saken. De har också åsikter kring hur kapitaltäckningskraven mot bankerna ska vara utformade. Riksbanken vill höja kapitaltäckningen och ha en nivå oavsett vem banken har lånat ut till. Erik Thedéen försvarar i stället riskviktningen. Det är en bra princip att lån till ett nystartat internetbolag i Järfälla kräver mer kapital än ett lågrisklån till hushåll med stabila inkomster, säger han.

– Om man inte har ett riskbaserat system blir bankens incitament att skicka ut allt med ­liten risk och låg avkastning och in med internetbolag som betalar högre ränta.

Samtidigt medger han att det riskbaserade systemet kräver mer övervakning från Finansinspektionens sida, det finns tendenser till att bankerna trycker ner riskvikterna och att kapitalet därför blir urholkat. Modellerna utformas som att många år utan kreditförluster garanterar låg risk även kommande år.

– I själva verket kan det vara tvärtom, att riskerna ökar efter många goda år.

Och det är inte bara bankerna som invaggas i falsk trygghet, det är ett generellt problem att lågränteekonomin har blivit norm, säger Thedéen. Att bostadspriserna stiger 10 procent per år och räntan är 1 procent har blivit det normala. Han jämför med 1990-talskrisen då det var ”common wisdom” att kronan aldrig skulle falla.

Hur orolig är han då för en finanskrasch, är den med problemen i Kina och börsfallet närmare i dag än för ett halvår sedan? Erik Thedéen ligger inte sömnlös, men är väldigt bekymrad. Även om risken är liten kan konsekvenserna bli stora. Men om det är Kina, börsen, oljan, Storbritanniens utträde ur EU eller något annat som kan bli en utlösande faktor är omöjligt att veta, säger han.

– ”Vi som förutsåg finanskrisen”, det skulle kunna vara titeln på världens tunnaste bok.

Erik Thedéen om…

… att anmälda och dömda för ­insiderbrott var rekordmånga i fjol:

– Vi har inte dragit slutsatsen att aktiemarknaden har blivit mer ohederlig. Det är en effekt av ett mer väloljat system där vi samarbetar med börsen och Ekobrottsmyndigheten.

… att storbankerna sluppit undan med låga böter för penningtvätt:

– Det är ett nytt system nu. Beloppen är relaterade till balansräkningen, Nordea hade fått väsentligt högre böter än 50 miljoner kronor, det hade handlat om miljardbelopp.

… ränteavdragen bör trappas ned eller avskaffas:

– Dagens system gynnar låntagande och skapar inlåsning i bostadssektorn. Vi vill ha mindre lån och effektivare utnyttjande av bostadsbeståndet.

Erik Thedéen

Född: 1963.

Familj: Gift, tre barn, 22, 20, 17 år.

Bor: Bromma, sommarställe på Gotland.

Karriär: Civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm. Analytiker och strateg inom Riks­banken, JP Bank, Brummer & Partner. Biträdande generaldirektör för Riksgälden, vd för Nasdaq OMX Stockholmsbörsen, statssekreterare på Finansdepartementet, vd KPA Pension. Sedan oktober 2015 generaldirektör för Finansinspektionen.

Lön: 130 000 kronor i månaden.

Fritid: Hängiven löpare (3,27 på Stockholms maraton), segling.