NY SJ-CHEF: Omöjligt jobb

Regeringen utsåg i förra veckan Daniel Johannesson, 54 år, tillny SJ-chef. Han har jobbat länge i Stenbeckssfären och lämnar nuen befattning som VD för Telenor Bedrift, Norges största IT–leverantör, ägt den statliga norska motsvarigheten till Telia,Telenor.

Johannesson har gjort sig känt som stark kritiker av Telia ochdess tidigare monopol.

Det återstår att se om han ser några fördelar med monopol påjärnvägsområdet. Avgående SJ-chefen Stig Larsson gör det i allafall. Han har gjort vad han kunnat för att motarbetaavregleringen på järnvägsområdet.

Om ett mått på framgång är ökade marknadsandelar och starkekonomisk ställning så har inte Stig Larsson varit så lyckosamunder sina tio år som chef. SJ har fortsatt att tappa tillkonkurrenterna, både inom persontrafiken och på godsområdet. OchSJ har klara lönsamhetsproblem.

Hårda rationaliseringar som gjort SJ till Europas effektivastejärnvägsföretag har inte hjälpt. Underskotten växer.Godstrafiken har länge varit ett bekymmer och givit storaunderskott.

Persontrafiken har tidigare visat ett positivt rörelseresultat,men det sjönk kraftigt i fjol och enligt riksrevisionsverket(RRV) går även denna division med stora underskott om hänsyn tastill finansiella kostnader.

SJ:s resultat är svårtolkat eftersom koncernen gjort storareavinster under senare år och fått stora poster avengångskaraktär som påverkat vinsten. Men enligt RRV gjordeaffärsverket, alltså själva kärnverksamheten, i fjol en förlustpå 884 miljoner kr, rensat från engångseffekter. I år lär detockså bli storförlust, även om omstruktureringsprogrammet börjatge resultat (1.500 personer skall bort). Under årets första åttamånader var förlusten för affärsverket 442 miljoner kr, jämförtmed 722 miljoner kr motsvarande period i fjol.

Planen var tidigare att SJ nästa år skall göra en vinst på 300miljoner kr. Men den prognosen har fått revideras.Trafikutvecklingen har inte blivit den väntade och frågan är omSJ ens klarar ett nollresultat nästa år.

Det pressade ekonomiska läget har medfört att investeringstaktenhalverats.

SJ borde egentligen satsa offensivt för att utnyttja det lägesom uppstår åren framöver när många helt nya banor blir klaraför trafik.

Nu är risken att SJ inte kommer att ha lämpligt rullandemateriel att sätta på spåren (se analys av Banverket ochjärnvägsinvesteringarna på sidan 36). SJ:s problem är attverksamheten i så hög grad är beroende av politiska beslut. EU–anpassningen av lastbilstrafiken, som givit högre tillåtenlastkapacitet, har exempelvis försämrat för godstågen. Ochpersontrafiken drabbades hårt för några år sedan av beslutet attinföra moms på resor. En SJ-chef kan därför nästan alltidförklara ett dåligt resultat genom att hänvisa till försämratkonkurrensläge som följd av politiska åtgärder. Det ger ingenbra grund för att driva förändringar.Frågan är om det går attdriva SJ företagsekonomiskt? Järnvägen är starkt beroende avstatligt stöd i olika former. Intäkterna räcker inte för atttäcka kostnader för baninvesteringar, drift och underhåll.

Stöden motiveras med de samhällsekonomiska vinster som erhållsom tågtrafiken ökar. Men skall trafiken öka rejält måstepriserna sänkas så mycket att SJ riskerar att gå med ständigaunderskott. Utmaningen för Daniel Johannesson blir att hitta enbalanspunkt så att detta inte sker.