Oljan blockerar uppgång

De flesta ekonomiska bedömare tonar ner de negativa effekterna av det höga oljepriset. Ofta med hänvisning till att oljeberoendet är långt ifrån lika stort som på 1970-talet och att oljepriset rensat för inflation fortfarande ligger ungefär 50 dollar per fat under toppnoteringen från 1979.

Därför räknar man med att ett fortsatt högt oljepris bara ska kapa några tiondelar av den högsta globala tillväxten på drygt 30 år. Den internationella valutafonden (IMF) räknar med att effekten av den här oljeprischocken bara kommer att ha en tiondel av den ekonomiska skadeverkan som oljeprischockerna under 1970-talet bidrog till.

Inte heller inflationsimpulserna ger någon större anledning till oro. Ännu så länge är spridningseffekterna från oljeprishöjningarna i princip obefintliga. Ett skäl till detta är att arbetsmarknaden fortfarande är relativt svag i stora delar av den industrialiserade världen. Och så länge det inte blir några spridningseffekter så kommer inte oljepriset att skapa några räntehöjningar.

Det kan dock komma att visa sig vara ett lite för enkelspårigt sätt att se på problemet med ett högt oljepris, framför allt för att de regionala effekterna kraftigt skiljer sig åt. Och för att det är de senaste årens två stora motorer i världsekonomin, USA och Kina, som ser ut att drabbas hårdast. Delvis för att dessa länder betalar fullt ut för prishöjningen och inte skyddas av valutaeffekter.

I USA skylls den relativt sett svaga ekonomiska utvecklingen under årets andra kvartal på höga energipriser och sedan dess har prisuppgången tagit förnyad fart. Framför allt drabbades den privata konsumtionen av höga bensinpriser under den stora bilåkarsäsongen på sommaren. Nu är det också dags att fylla på oljetankarna inför vintern.

Drabbar konsumtionen
Det lär svida i plånboken eftersom priset på eldningsolja är det högsta någonsin. Därför bör ingen bli förvånad om den privata konsumtionen i USA fortsätter att överraska nedåt. Att sysselsättningsuppgången ser ut att bli lägre än väntat dämpar också konsumtionshumöret liksom stigande korträntor och en stramare finanspolitik. Ett högt oljepris kommer därför mycket olägligt för hushållen.

I Kina är problemet att höga råvarupriser i allmänhet och oljepriserna i synnerhet blir allt svårare att klara för företag och hushåll. Visserligen bidrar höga energipriser till en efterlängtad uppbromsning av den kinesiska ekonomin, men som det ser ut just nu är det främst hushåll och mindre företag som kläms mellan å ena sidan höga energikostnader och å andra sidan de politiskt beslutade kreditrestriktionerna.

Att de höga olje- och energipriserna bidragit till att de kinesiska bytesbalansöverskotten krympt samman skapar också huvudbry i det politiska lägret. Det är något som måste hanteras, kanske med hjälp av en revalvering av valutan, yuanen. Uppbromsningen av ekonomin kan därför visa sig bli starkare än de flesta väntat sig.

Normalt brukar Europa drabbas hårdare än de andra industrialiserade regionerna när oljepriset stiger. Den här gången är dock Europa mer skyddat från de direkta effekterna av oljeprisuppgången. Orsaken är den allt starkare euron. Oljepriset är, omräknat till euro, fortfarande lägre än det var så sent som 2000.

Från svensk horisont går det ännu inte se några påtagligt negativa effekter av det höga oljepriset. Vi skyddas delvis av kronförstärkningen och av att inflationseffekterna har varit blygsamma. Det mest markanta som skett är att oljesektorn faktiskt har varit svensk industris mest framgångsrika exportbransch under årets första halvår med en uppgång på hela 32 procent.

Raffinaderierna vinnare
Oljeraffinaderierna har med andra ord täljt guld när de visat sig att raffineringskapaciteten i världen inte varit tillräcklig för att möta de stigande behoven. Samtidigt har svenska oljebolag sålt av en del lager. Dessutom sjönk den svenska importen av oljeprodukter med 18 procent under samma period. Det innebär att energisektorn stått för nästan en tredjedel av den kraftiga förbättringen av det svenska handelsöverskottet under första halvåret i år.

Mycket talar för att den här exceptionella exportökningen och importminskningen är mer av tillfällig natur och att den har blåst upp det svenska handelsöverskottet under årets första halvår. Så när effekten ebbar ut kommer tillväxten sannolikt att bli mer dämpad. Till detta kommer att ett högt oljepris med en negativ effekt på världshandeln trycker ner den väntade exportökningen.

Om oljepriset fortsätter att ligga på eller över 40 dollar så räknar Affärsvärlden med att effekterna på den globala tillväxten blir betydligt högre än ”några tiondelar”. Främst för att oljeprisökningen kommer vid en olycklig tidpunkt i såväl USA som Kina. Risken för lägre tillväxt på grund av höga oljepriser var också något som företrädare för de bägge länderna förde fram i sitt gemensamma uttalande i samband med G7-mötet i Washington under helgen.

Fortfarande rör det sig inte om någon oljekris. För även om man justerar ner IMF:s prognos för årets globala tillväxt på 5,0 procent något, så handlar det trots allt om den högsta tillväxten på över 30 år. Däremot är det svårt att se hur världen ska klara av 4,3 procents tillväxt under 2005. Framför allt som det höga oljepriset ska hanteras samtidigt med en statsfinansiell åtstramning och med centralbanker som strävar efter att normalisera ränteläget.

Frågan är om hushållen, framför allt i USA men även i Europa klarar av all denna åtstramning på en gång.