Perssons hemliga vapen

Enligt uppgifter planerar regeringen att föra över pengar frånAP-fonden till riksgäldskontoret, vilket i praktiken skulleinnebära att statsobligationer stämplas ut. AP-fonderna äregentligen bara ett uttryck för kreativ bokföring. Det finnsknappast skäl att ha en offentlig jättefond och samtidigt ettstort svart hål i form av en statlig skuld. Logiskt sett skulleman kunna stoppa ned fonden i hålet.

Ett skäl till planerna kan vara införandet av det nyapensionssystemet med premiereservfonder. AP-fonden skallanvändas för utbetalning av pensioner under en övergångstid.Detta medför i sin tur en avveckling av AP-fonden, som i ställetersätts av växande premiereservfonder. Vi får därmed ett lägesom gör det möjligt och lockande att rensa i balansräkningen.Samtidigt är det ju tänkt att AP-fonderna skall få friareplaceringsregler, vilket innebär att de kommer att öka sinaaktieinnehav med oerhört stora belopp. Av detta skall 30 procentfå placeras i utländska aktier.

De nya placeringsreglerna kommer att medföra att AP-fondernasäljer ut obligationer, som efter utstämpligen utgörs avbostadsobligationer, för att i stället köpa aktier. Planerna påfriare placeringsregler har redan börjat driva upp räntorna påbostadsobligationer.

I dag betalar staten räntor till AP-fonden som i sin tur skallbetala ut pensioner. Om man för tillbaka AP-fondensstatsobligationer, som i dag uppgår till omkring 250 miljarderkronor av totalt omkring 600 miljarder, skulle staten kunnabetala en del av pensionerna direkt, i stället för att gåomvägen via räntor till AP-fonden.AP-fonderna tillkomursprungligen därför att man väntade att ett statligttjänstepensionssystem skulle medföra en ökning av den privatakonsumtionen som kunde orsaka överhettning. Man trodde blandannat att de avtalsenliga pensionerna för tjänstemän delvisskulle ersättas av ATP. I så fall skulle pensionsavgiften istället betalas ut som lön.

För att undvika en konsumtionsökning tog man tidigt ut för högapensionsavgifter, som därmed kom att bygga upp ett fondkapital.I praktiken hade man lika gärna kunna höja någon annan skatt ochlåta pengarna gå in i statsbudgeten. Men detta skulle leda tillstora synliga överskott i statsbudgeten som kunde medföra ökadeutgiftskrav. Dessa kom ändå, i form av att regeringen lät AP–fonderna till låga räntor finansiera det så kallademiljonprogrammet i bostadsbyggande under 1960-talet.Motiveringen för fonduppbyggnaden har försvunnit i takt med enväxande statsskuld. Det ligger ju också en motsättning i attstaten å ena sidan är starkt skuldsatt, å andra sidan storlångivare. Att den offentliga sektorn nu på nytt börjar fåöverskott betyder dock egentligen att det gamla motivetåterkommer, nämligen att det kan finnas skäl att dölja attstatens finanser förbättras. Problemet är att AP-fondens innehavav statsobligationer inte räknas in i statsskulden, enligt EU:skonvergenskrav. Inte heller budgetunderskotten, som egentligenär den totala offentliga sektorns underskott, påverkas. Ettpolitiskt problem är förstås att politikerna under många årförsökt intala folk att AP-fonderna är pensionstagarnas pengaroch garanti för pensionerna. Så är inte alls fallet. Problemetmed pensionerna är att lägre sysselsättningsgrad, svagareproduktivitet och ett växande antal äldre gör det allt merakännbart för den förvärvsarbetande generationen att avstå ettkonsumtionsutrymme åt pensionärerna. Hur man sedan får de yngreatt lämna utrymme för en rimlig standard åt de äldre äregentligen ett helt annat problem.

BILDTEXT: Regeringen kan flytta pengar från AP-fonden tillstaten.