Perssons sken

Statsminister Göran Persson sken som solen när han efterregeringens möte på Harpsund förklarade att det inte behövsnågra besparingar i den kommande budgeten. Att han inte redan nuville utlova skattesänkningar nästa år berodde väl mest på atthan för formens skull först måste växla några ord medstödpartierna. Men det går i den riktningen, sade han. PartisekreterarenIngela Thalén såg inte mindre belåten ut när hon några dagar senarekunde kommentera socialdemokraternas starka uppgång i Sifosväljarbarometer. Men det är svårt att tro att Sverige inte längre harnågra långsiktiga ekonomiska problem. Tvärtom blir nog en del meraoroade än tidigare av den nya optimismen, som gör det ännumindre troligt att regeringen kommer att föreslå åtgärder tillexempel för att arbetsmarknaden ska fungera bättre. Samtidigtuppges dock att reglerna för a-kassan när det gällertillgänglighet och krav att anta arbetserbjudanden skagenomdrivas striktare, vilket var en av punkterna i OECD:s långalista över förslag till reformer.

(s)kutt

Det är helt enligt traditionen att en uppåtgående konjunkturgynnar den sittande regeringen. Säkert är en ny optimism blandhushållen huvudorsaken till socialdemokraternas skutt uppåt iSifo-mätningen, dock bara ungefär tillbaka till fjolårets dåligavalresultat. Att v och mp tvärtom gick tillbaka följer kanske enannan, nyare, trend: det är otacksamt att varasocialdemokraternas stödparti, något som tidigare centern fåtterfara. Men det är för tidigt för socialdemokraterna att känna sig säkrapå framgångar i nästa val, år 2002, eller att räkna ut denborgerliga oppositionen, där en ny ledare för moderaterna kanbli både en belastning och fördel. Om ekonomin visar tendensertill överhettning så att det blir dags för räntehöjningar, vilkai sin tur kan göra det nödvändigt med nya impopulärabudgetnedskärningar, förändras snabbt det politiska läget.Högkonjunktur gör det roligare att regera.Risken är stor att ökande brist på personal inom viktiga områdenkommer att driva upp lönerna under de närmaste åren. Samtidigtges en respit i att tre fjärdedelar av löneavtalen inte går utförrän 2001. Det finns alltså chans till hög tillväxt utaninflation under ett par år framåt. Under tiden kan det dockbyggas upp kompensationskrav genom att de som förhandlar före2001 lyckas driva igenom höga lönekrav. Lärarna är till exempelen grupp som nu bör ha marknadsförutsättningar för ett rejält lönelyft.

Äventyrlig sänkning

Det måste därför bedömas som äventyrligt att sänka skatternaunder de närmaste åren, utan motsvarande nedskärningar avutgifterna och utan strukturella reformer. Det verkar heltbakvänt att låta budgetsaldot styra skatterna, så att störreöverskott ger större skattesänkningar.Resultatet blir att man gasar på mera ju högre tillväxten blir,vilket under den keynesianska eran brukade benämnas perverspolitik. Enligt olika kalkyler, bl.a. av OECD, går minst 70,kanske 100 procent av en tillväxtökning rakt in i statensbudget. I princip är det ingen konst att sätta fart på ekonomin. Detsvåra är att samtidigt hålla tillbaka inflationen.Ändå finns det en chans att skattesänkningar, till skillnad frånutgiftsökningar, kan stimulera tillväxten utan inflation,nämligen om de bidrar till att öka utbudet av arbetskraft. I såfall krävs nog framför allt sänkningar av marginaleffekterna förganska höga inkomster så att personer med eftertraktadeyrkeskunskaper lockas att arbeta flera timmar, vilket skulleminska bristen på utbildad arbetskraft.

Bidragsfällan

Det är också viktigt att folk inte fastnar i bidragsberoendeutan aktivt söker arbete. Därför kan skattesänkningar också förlåga inkomster öka sysselsättningen och minska risken förinflation. Förutsättningen är att lönerna efter skatt ökar iförhållande till olika former av bidrag. Men inom vänsterpartietär man, liksom LO, troligen emot skattesänkningar i form avförvärvsavdrag, som är avsedda att öka inkomstskillnaden mellande som har arbete och de som lever på någon form av bidrag.En tumregel är att sänkta marginalskatter stimulerar dem somredan har arbete att öka sin arbetstid, eller skaffa sig bättrekompetens, medan en generell sänkning ökar antaletarbetssökande. Båda sakerna behövs.En effekt av skattesänkningar kan förstås bli att löntagarnablir mindre angelägna att föra fram höga lönekrav, även om LO:savtalssekreterare Hans Karlsson har försäkrat att man intekommer att skänka bort pengar till arbetsgivarna för att statensänker inkomstskatten.