Red Valör

Förmodligen var det rasslet från kedjorna och de högljudda stönen som fick Valör att slita blicken från de sinnligt exponerade manschettknapparna i skyltfönstret på Birger Jarlsgatan i huvudstaden. En ömkansvärd gestalt haltade Signaturen till mötes från Stureplanshållet: en äldre, härjad herre iförd jutesäck, lädersandaler och lång, ovårdad behåring. Axlarna var späda som en kanariefågels men bukpartiet tilltaget mer som ett välvuxet sjölejons. Fysionomin kunde bara tillhöra en man: Holger Pågåker, Valörs opportunistiske gamle bekant. Men varför såg denne normalt så optimistiske natur ut som en domedagsprofet?

– Pågåker! Vad har hänt?- Å ve oss, ve oss! kved Pågåker. Allt går utför, börsen upphör och kronan med den! Ve oss! Det är dags att ångra våra synder!- Vad menar du?- Detta är straffet för vårt högmod och vår otacksamhet!- Vilket högmod, respektive vilken otacksamhet?- Minns du för något år sedan? Alla satt och önskade att de nya internetentreprenörerna skulle gå åt helsefyr. Man irriterade sig så mycket på Ericsson att en socialdemokratisk politiker var ute och rekommenderade köpbojkott emot företagets mobiltelefoner?- Jo. Det minns jag väl.- Det är såhär det går när man är på det sättet! Pågåkers ögon lyste av förtvivlan innan han fortsatte:- Vi hade allt, men vi var inte nöjda. Vi kunde inte sitta i båten och njuta av resan. Och nu lider vi sviterna av vår tjurskallighet. Är det någon som har mage att föreslå en köpbojkott mot Ericsson nu, kanske?- Nej, bolaget har ju visat vilken betydelse det har för hela den svenska ekonomin.- Just det. Men börsgudarna har tröttnat på oss. Jag ser bara en väg framåt och det är en brant utförslöpa. Om vi inte ändrar inställning – NU!Pågåker piskade sin rygg och kved hjärtskärande. Valör noterade att piskan var sammansatt av sinnrikt sammansvetsade kommunikationsfibrer.- Likadant är det med allting annat, frustade den besvikne domedagsprofeten när han grimaserat färdigt. På åttiotalet utsattes finansmarknaden för idel påhopp och förföljelse. Alla som var yngre och smartare än Stig Malm – av vilka vi hade åtskilliga, vill jag påpeka – fick sig en släng. Följden? Alla som vill någonting har stuckit till investmentbanker, konsultföretag och multishuvudkontor i London och New York, och dom som är kvar är antingen värdelösa, eller satsar på (här antog Pågåkers stämma en ironiskt sirapssöt ton) »livskvalitet« – de målar, skriver böcker, konsultar litet grand och lever ett allmänt depraverat tio-till-fyra-liv på hästgårdar utanför tullarna. Sitter och umgås med småttingarna och ojar sig över Lundin Oil. Bah! Vi måste ångra oss! Måste!- Vad händer annars?- Gissa! Nationens förfall! Just nu är det ånyo säsong för att häckla direktörerna för deras höga löner. Vad tror du blir resultatet av den häcklingen? Jag kan berätta för dig att det redan idag är jätteproblem med ledarförsörjningen i svenskt näringsliv. Den kampanj som drivits i mer än ett decennium börjar bära frukt. Det är bara personer med allvarliga attitydproblem som överväger ett superchefsansvar när det finns så många mer underhållande jobb och affärsidéer att ge sig i kast med. Och för all del: större rikedomar att skörda. Hur snabbt tror du att Lars Thunell eller Percy Barnevik skulle ha skapat ett företag värt miljarder om dom startade i egen regi – från noll – i morgon bitti? På två år? Tre? Varför i så fall klaga på om dom får tio eller tjugo miljoner i årslön?- Och din lösning på problemet är?- Ångra dig, Vi måste ångra oss! Riket måste börja att bejaka sin positivism igen, annars är det bara syndafloden, ättestupan och utförsbacken som gäller! Ve oss! Slutet är nära!- Hur får vi igång den positiva spiralen igen då?- Lustigt att du skulle fråga. Jag har här under jutesäcken några exemplar av min nya CD-rom »Positivism med Pågåker«. Kostar bara 995 kronor plus moms. Hur många vill du ha? Köper du fler än tio har du dessutom fritt inträde till mitt Ångestseminarium i nästa vecka på Berns.