Red Valör

Det börjar bli höst. Hur skyddar du dig bäst från regn? Och hur gör andra?

Det sägs att en bankman är en person som gladeligen lånar dig sitt paraply när solen skiner, men kräver det tillbaka när det börjar regna. Den fråga som omedelbart infinner sig är: Vad har i sådana fall andra yrkeskategorier för paraplybeteende?

Valör har som vanligt gjort de efterforskningar som ingen i näringskedjan verksam kan vara utan.

Aktiemäklaren lånar dig utan en sekunds tvekan sitt dyra paraply. Även om det regnar katter, hundar och småspik.

V illkoret är emellertid att du gör så många affärer genom mäklarens firma att han själv har råd att köpa femton nya paraplyer för varje han lånar ut.

Ekonomijournalisten kan också tänka sig att låna ut ett paraply. Han har nämligen inte för avsikt att någonsin gå ut i regnet. Han nöjer sig med att sitta i fönstret och konstatera saker i stil med: “De som nu går ute i regnvädret måste torka ordentligt innan dom kan sägas vara helt oblöta”.

Finansanalytikern rekommenderar dig, när det har regnat i ett par timmar, att betala vad som helst för ett paraply. Så fort det klarnar upp råder han dig att helt bortse från möjligheten att du någonsin kommer att behöva ett paraply igen.

Fondförvaltaren går mitt i floden med alla andra fondförvaltare och försöker hålla näsan över vattenytan. Han bryr sig inte om ifall paraplyet slits ur hans händer, om stövlarna läcker eller om minkar fastnar i hans kräftburar, så länge som han inte har en sämre position än genomsnittet av konkurrenterna.

Företagsledaren vill ha både paraply, regnrock, galoscher, kondom, flytväst och fallskärm för att ge sig ut i regnet. Detta med tanke på hur blöt man kan bli och hur välskyddade “internationella” kolleger sägs vara. Särskilt i USA lär man numera sällan korsa vattenpölar utan dykarklocka. Däremot är han djupt oroad över merkostnaderna för svenskt näringsliv av miljöpartiets nya förslag om enkla ponchos till cykelbuden i stadskärnorna.

IT-analytikern hävdar med emfas att priset på paraplyer inte ska jämföras med priset på regnrockar. Snarare bör paraplyer prismässigt jämställas med riktigt exklusiva golfklubbor, eftersom formen på de senare stämmer bättre överens med paraplyets. Därför kan paraplyer numera betinga priser på uppemot trettio tusen kronor stycket, bara man kan hävda att Tiger Woods har designat dem.

IT-profilen menar att “Wow, liksom. A hard rain’s gonna typ fall, men vi kommer att kicka some ass, om du ser vad jag menar, för mina visioner är så groovy att dom hänger över huvudet på mig som stora röda jätteparaplyer eller…ja…hallonbomber. Har någon registrerat www.hallonbomb.nu förresten? Herregud, vems är den här värdefulla idén nurå? Yeah, yeah. Fan, vad blött det blev! Har vi inte bytt blöja på juniorkonsulterna? Eller är det en finansmarknadsläcka igen?”

Miljöpartisten vill exportera regn till tredje världen där det behövs bättre.

Näringsministern meddelar stolt att han har avskaffat allt regn efter hårda förhandlingar med Gud Fader.

Näringsministerns ställföreträdare anser sig inte ha “tagit sig vatten över huvudet”, men har mycket att göra med dykningsfrågan just nu.

Riskkapitalisten satsar ofantliga mängder pengar på femtio små, kulörta drinkparaplyer i hopp om att något av dem ska växa upp och bli en Stureplans-svamp. Vattnar sedan duktigt, kelar med sina telningar och meddelar att “allt går enligt plan”. Ser ändå till sin förfäran att färgen på paraplyerna bleknar snabbt.

Statsministern tror att han är Gud Fader och är glad över att någon annan tycks ta ansvaret för regnfrågan, som länge vållat slitningar i rörelsen.

Teliadirektörer frågar sig, när det drar ihop sig till oväder, om det var så lyckat att rationalisera bort alla käcka, brandgula televerksoveraller.

Vänsterledaren bekymrar sig inte. Vaddå vatten? (Se vidare “Gäss”.)