Red Valör: De hemliga Ap-fonderna

De förhållanden som nedan beskrivs har aldrig tidigare redovisats för allmänheten och hade sannolikt förblivit hemliga om inte läckor på ministernivå gjort en publicering nödvändig.

I början av hösten 1999 gick “Projekt King-Kong-Fond” in i sin avgörande testfas. Genom ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Handelshögskolan i Stockholm, zoologiska institutionen vid Lumumbauniversitetet i Uganda och Världsprimatförbundet WPS hade ett antal primater under strikt veterinäruppsikt genomgått ett treårigt utbildningsprogram i svenska för invandrare, allmän civilisationsteori, försäkringskassans grundkurs samt lägre och högre kurs i finansiell teori. Den huvudfråga som forskningsprojektet skulle besvara var, i lekmannatermer: “Kan en apa göra det bättre?”

Den första oktober 1999 gick startskottet. De aderton apor som visat de bästa studieresultaten fördelades på sex stycken så kallade Ap-fonder och gavs i uppgift att skapa den bästa riskjusterade avkastningen med varsin Sverigefond.

Uppgiftsfördelningen aporna emellan följde exakt samma mönster i samtliga fonder. De sex äldsta babianhannarna lade beslag på chefstiteln i respektive fond och lät sedan de yngre göra merparten av jobbet.

Kontakterna med omvärlden sköttes helt per telefon och gick oväntat smidigt, trots att de flesta apor hade haft uppenbara svårigheter att tillägna sig några som helst färdigheter i talad svenska. Motparterna (huvudsakligen mäklare samt småsparare) lät sig uppenbarligen nöja med primaternas stående reaktion på förslag eller spörsmål – ett gutturalt “uhuhum”. Den administrativa personalen i respektive fond, som hållits helt ovetande om förvaltarnas identitet, reagerade inte heller på apornas totala nonchalans i samtliga formaliafrågor.

De första månaderna förflöt således närmast helt problemfritt. Avkastningen i Ap-fonderna låg varje månad i genomsnitt tjugo punkter högre än Affärsvärldens generalindex. Efter en viss inledande vildsinthet i positionstagningen, tycks aporna ha insett att en portfölj som i allt väsentligt liknade index var att föredra framför egna mer experimentella strukturer. P.A. Gråttskägg, aktiechef i tredje Ap-fonden, kommenterar:

“Varför skulle vi anstränga oss för att hitta egna vägar? Vi fick ju bara uppmärksamhet i pressen om vi torskade mot index, aldrig ap-plåder (uhuhuhu) om vi outperformade”.

Efter hand blev experimentet svåradministrerat. Primaternas nonchalans i arbetssituationen eskalerade. De kom till kontoret allt senare på förmiddagarna, gick tidigt och tog långa luncher “med kontakter”. Experimentledningen mottog vid flera tillfällen ultimatum från såväl babianhannar som gorillainvesterare med innebörden “mera bananer, annars drar vi till Skandinaviska Enskilda Bananskalet, eller någon annan konkurrent”. I januari 2000 slog veterinärerna larm. Samtliga djur hade under december uppnått en sjuklig övervikt, till följd av mäklarfirmornas generösa julluncher och lyxiga fruktkorgar som presenter inför millennieskiftet. Några gibbonapor visade också tecken på alkoholism.

När bokslutsperioden närmade sig i februari noterade personal inom projektets avdelning för riskmätning klätterspår på väggar och i tak och genomförde en fördjupad revision. Inga oegentligheter uppdagades emellertid.

I mitten av april drabbades experimentet av ett dråpslag. Samtliga apor sade upp sig, sedan bonusen betalts ut. Skälen synes ha varit två:

o Kritiska kommentarer i pressen på temat “En handelsminister skulle göra det lika bra eller bättre”.

o Insikten om att förvaltning i egen regi skulle löna sig mer.

Efter detta lades projektet ned. Slutsats: Det spelar egentligen ingen roll om förvaltare är människor eller apor. Problemet är att även goda apor är svåra att finna.

Primaterna hade formellt inte någon skyldighet att rapportera vart de tog vägen. Uppgifter om att samtliga individer numera lever lyxliv i Thailand tillsammans med sin kollega Ola har emellertid kommit till experimentledningens kännedom. Vistelsen där sägs vara finansierad med avkastningen från de placeringar som gjordes bland annat i kvällspressens aktietest.

Nästa veckas avslöjande: “Min ekonomichef var en iller.”