RED VALÖR: Mot slutet av evigheten

En framgångsrik börsanalytiker bör vara så trendtroende att hanförutspår evig istid om vintern och talar om växthuseffektensommartid, brukar det heta. Skämt åsido: Hur bär man sig åtegentligen? Signaturen får då och då läsarfrågor om hur manhittar köpvärda bolag på en Stockholmsbörs där värderingarna ärså höga att vanligt låglandsfolk behöver syrgastuber för attförstå dem.

Knepet, vet ju alla som snurrar siffror i retoriskt syfte, äratt lyckas få ett investeringsobjekt klassat som tillväxtföretag.Har man bara denna lilla manöver i hamn, löser sig värderingenav sig själv, nämligen.

Tillväxtföretagen – bolag som Astra, Ericsson, H&M med flerasvarar för ansenliga och ökande delar av börsvärdet. Den somsynar 1996 års börsvinnare hittar många typiska tillväxtbolagäven på den listan.Tillväxt är, när man tänker närmare på saken,vad allting handlar om.

Alla de börsaktörer som förra året krävde en snar uppdelning avalla större noterade bolag gjorde det säkert av ett enda skäl:för att de särnoterade skulle bli så små att man skulle kunnabetrakta dem – allihop! – som tillväxtbolag.

De som tycker att bankerna i Sverige borde slås samman till enenda gigantisk fästning, ointaglig för europeiska finanshajar,vet inte vad dom snackar om.

Särnotera i stället varje bankkontor, varje rörelsegren, för sig,så skall ni få se på värderingar! Vad är då ett tillväxtbolag?Är fenomenet i sig rimligt? Den typen av frågor bör inte ställasså att analytikerna hör dem allt för ofta.Om man räknar en smulapå det, och det gör denna tidnings förnämliga börsredaktion tittsom tätt, visar det sig nämligen att börsens tillväxtbolag harytterst likartade förväntningar på sig.

Man skulle faktiskt, visar det sig, kunna påstå att etttillväxtbolag är ett bolag vars kassaflöden kommer att växa medi genomsnitt 8,5 procent per år i evig tid. I vart fall är detjust dessa förväntningar som just nu ligger i börskurserna förSecuritas, Ericsson, Allgon och allt vad de heter. Åtta och enhalv procent! Det låter ju inte så farligt. Många av företagenär ju dessutom just nu inne i utvecklingar där de växer bramycket mer varje år. Alltså behöver dom kanske inte ens växa såmycket som åtta och en halv procent när de väl tar sig ur denmest abnorma utvecklingen. En baggis att räkna hem, med andraord. MEN STANNA UPP OCH TÄNK ETT SLAG!Vad skulle hända om förväntningarna verkligen infriades? Det kanValör upplysa om. Vi har en världsekonomi som växer med tre Öfyra procent årligen. Asien och andra snabbväxare inräknat. FRAMEMOT SISÅDÄR ÅR TRETUSEN SKULLE VÄRLDEN – MEDStockholmsbörsens nuvarande förväntningar som bas – såledeskunna te sig rätt absurd.

H&M skulle ha bortåt sexhundra procents andel avklädförsäljningen. För varje jacka eller dess dåtidamotsvarighet som såldes skulle vår framgångsrika klädkedjaalltså sälja sex stycken, eller hur det nu blir. Men en sådanklädförsäljning skulle naturligtvis vara helt i sin ordning.Tänk bara på det implicita ekiperingsbehov som ligger i attSecuritas, med alla sina uniformerade vakter, vid samma tidskulle svara för hela världens bevakningsmarknad ett par gångerom. Och alla Ericssons mobiltelefoner – var skulle dessaplaceras om inte i fickorna på de nyssnämnda jackorna? Fastfrågan är förstås om människorna skulle ha tid att vistasutomhus iklädda sina jackor och tala i sina bärbara telefoner,med tanke på att man vid denna tid förutsätts ägna artontusenprocent av sin vakna tid åt surfande på internet kombinerat medögnande av någon av de 18 546 934 112 kommersiella svenskatevekanalerna som sannolikt kommer att finnas. Inte underligt iså fall om den magsårsepidemi som krävs för att hållaAstragrytan kokande verkligen uppstår.

Å andra sidan kanske inga träd växer genom himlavalvet. Men hurgår det då med börsvärderingarna?