Redarna som flyttar

Redarnas krav på 0-skatt, som lades fram i veckan, kan varabörjan till slutet för svenskt skattetänkande. Med öppna gränseroch fria kapitalrörelser får staten allt svårare att beskattaföretag. De flyttar dit där villkoren är bäst och de som harlättast att flytta är rederier som kan kasta loss på någratimmar. I Europa kappas länderna om att erbjuda goda villkor förrederier och redare.I Sverige ställer redareföreningenregeringen och facket inför ett ultimatum: slopa kraven påsvensk skatt och skyddet för svenska jobb: annars får ni inteens de få svenska jobb som kan bli kvar och ni mister glädjenmed en svensk flagga på svenskägda fartyg. Och vad skall enfattig regering göra? Facket tycks på väg att stryka flagg ochacceptera utländska besättningar med lägre löner än de svenskapå svenskägda fartyg. Regeringen har i längden knappast någotval. Men det kan sitta långt inne och det är inte säkert attredarna orkar vänta.

Den senaste i en alltför lång rad utredningar ska lämna endelrapport i oktober och vara klar på nyåret. Då kanske redarnafår besked.

Förr eller senare måste alla, i synnerhet Europas, regeringarinse att skattesystemen måste harmonieras i riktning mot samma,sannolikt mycket låga, skatt på företag, kapital och lättflyttatarbete. Gör man inte det flyttar företagen och staten blir avmed både skatten och jobben.

Om de svenska rederierna i dag skulle betala vanliga skatterskulle de bidra till folkhushållet med ca en miljard per år. Nubetalar de några hundra miljoner netto och redan det anser devara för mycket.Säger regeringen nej flyttar flera av rederiernautomlands och staten mister både dagens skatteinkomster ochSverige mister ett par tusen jobb. Säger regeringen ja måsteandra branscher fråga sig varför just rederierna är så viktigaatt de skall slippa betala skatt. I vilket fall som helst måsteregeringen förbanna sig själv för att inte i tid ha lyckatssamordna sin och EU:s sjöfartspolitik. Nu har flera EU-länderoch Norge skaffat sig olika stödformer och undantagsregler föratt locka rederier och deras huvudkontor. Följden blir attredarna kan spela ut de olika länderna mot varandra.

Vilka är då alternativen för rederierna. Det är stora skillnadermellan företag som egentligen arbetar inom vitt skilda branscheroch bara har havet.Stortankrederierna är i praktiken redanutflyttade. I Sverige sysselsätter de på sina kontor ett hundrapersoner totalt. Fartygen är registrerade och ägda utomlands(flaggade), och besättningarna hämtas från lågskatteländer. Föratt slippa svenska fackliga krav går fartygen aldrig tillsvenska hamnar. Någon företagsskatt har de nästan aldrig betalat.Vinsterna har varit låga och avskrivningsmöjligheterna generösa.Nu när det ser ut att gå mot bättre tider är det dags att flytta.För om aktieägarna vill ha utdelning måste företaget ta frambeskattningsbara vinster. Och på vinst följer skatt och det villman helst undvika.Så vad gör rederierna? Argonaut kontrolleras avNordström & Thulin, som numera ägs av en storredare i Hongkong.En sannolik utveckling är att de båda läggs samman och flyttartill Hongkong. Kanske blir det kvar som dotterbolag i Oslo.Concordia, huvudägt av Stena, kan välja mellan att ta fram devinster som nu kan komma och då flytta ut. Ägaren kan satsa hårtpå att beställa nya fartyg, i stället för de mycket gamla manhar nu, och därmed få avdrag och fortsätta som nolltaxerare. ICB,med en modern flotta och ca tio anställda i Sverige har redanbestämt sig för att flytta till Singapore.

Frontline köptes upp av en norrman förra året och flyttade,följaktligen till Oslo, där inte minst börsklimatet för redareär bättre.

De traditionella fraktrederierna som seglar på Europa är de somverkligen känner av konkurrensen från grannländernas fartyg somkan gå med lägre löneskatter, färre anställda ombord ochbilligare miljö- och säkerhetskrav.

Utan ett positivt besked från regering vill nog Bylock &Nordsjöfrakt, Wallenius, Bro-ströms och en rad icke börslistaderederier flytta ut. Men eftersom de fortfarande gärna vill seglapå svenska hamnar riskerar de bråk med facket som hittillsställt hårdhänta avtalskrav på svenskägda fartyg i svenskahamnar. Frågan är om B&N vill ta den striden, om det nu blirnågon, eller kan avstå från trafiken från Sverige.

De här rederierna sysselsätter ett par tusen svenskar som alltsåriskerar jobben hur regering och fack än gör – antingen därföratt fartygen flyttar ut eller därför att flera av dem blirutpetade av låglönebesättningar från andra länder.

Färjerederierna, slutligen seglar i en klass för sig. De ärberoende av trafiken på Sverige och får finna sig i de lokalaregler som gäller. Någon utflyttning är inte aktuell. Derasproblem gäller EU:s beslut att 1999 avskaffaskattefriförsäljningen ombord och till fartygen.

Om så sker hotar branschen med att tiotusentals jobb försvinneroch att industrin drabbas av prishöjningar på sina nödvändigatransporter. EU:s politiker, har helt riktigt, pekat på detosunda i denna dolda skattesubvention till flygbolag ochfärjerederier som förutom att ha skapat snedvridnatransportmönster slår hårt mot landbaserade restauranger ochkonferanshotell.

Eftersom det här gäller en miljardindustri och Europas allainblandade företag gör gemensam sak lär skattefrifrågan bli enav årtiondets stora lobby-kampanjer.