Risken för en grekisk exit är underskattad

Med viss förvåning noterar jag att medierna har lättat på bevakningen av utvecklingen i Grekland. Men de kanske är trötta på soppan. Fast egentligen borde de ha Stridsberedskap 1. Vårbudget, tågstopp och den ständigt aktuelle fotbollslegendaren och lottvinnaren Glenn Hysén har fått medial förtur. Men nu känner jag – för första gången på länge – att vi står i skarpt läge där konsekvenserna blir stora men svåröverskådliga om Grekland och dess borgenärer inte hittar en ny mer varaktig lösning.

I korthet är problemet rätt enkelt. Grekland har väldiga skulder men inga pengar. Det sittande regeringspartiet Syriza med den karismatiske ledaren Alexis Tsipras vann valet mot löften att inte genomföra de av Trojkan (EU, ECB, IMF) stipulerade åtstramningsåtgärder som skulle omvandla Greklands löpande budgetunderskott till ett överskott. Paketet skulle, över tid och i princip, ge landet finansiella möjligheter att betala sina skulder. Euroländerna i framför allt norra Europa är trötta på att betala för Greklands ekonomiska excesser som, kombinerat med en sällsynt låg betalningsvilja när det gäller skatter, har försatt landet i den nuvarande prekära situationen. Till exempel går 17,5 procent av grekisk BNP till pensioner, en tredjedel mer än i Tyskland och dubbelt så mycket som i Slovakien. Och många pensionärer är det; endast 34 procent av grekerna i åldersgruppen 55–64 år arbetar. I Sverige ligger motsvarande siffra över 70 procent.

När jag pratar med kolleger och kunder i marknaden får jag en känsla av att de räknar med att ”det fixar sig”. Grekerna uppfattas som taktiska mästare i förhalning/förhandling. Det hela är ett spel där Syriza/Tsipras balanserar mellan vallöften och lövtunna eftergifter för att krama ur nästa peng från Trojkan. Sublima grekiska hot om att inte betala sina skulder blandas med Putin-flirtar och Moskva-besök, känsligt för Nato som ser Grekland som en utpost i sydost vilket är ett viktigt skäl till att amerikanarna inte vill att Grekland lämnar EMU. Trojkan, å sin sida, hotar med att inte ge fler lån om inte grekerna på allvar redovisar och genomför ett vettigt reformprogram, också det förhandlingstaktik, enligt många. Men, Grekland har ju suttit på Fisens mosse sedan 2010 och de är kvar där fortfarande. ”Det fixar sig.”

Förra året gick Grekland miste om drygt cirka 7 miljarder euro i nödlån på grund av avtalade strukturella reformer som inte genomfördes. Det har skapat en akut kassabrist vilket är ett av skälen till att snaran runt Alexis Tsipras hals nu dras åt ytterligare. Han borde kippa efter andan; när pensioner och offentliga löner har betalats ut i april är kassakistan i stort sett tom. Därmed kommer Grekland sakna medel att betala de lån till IMF som förfaller i maj och juni. Om de inte betalas hamnar landet i ”default” – betalningsinställelse – och då kommer ECB inte längre kunna låna ut pengar till de grekiska bankerna. Detta vet naturligtvis det grekiska folket som därför har flyttat pengar ur landet under en längre tid för att undvika valutarestriktioner och värdeförluster till följd av den devalvering som följer om och när Grekland överger euron, en så kallad Grexit. Detta har ytterligare försvagat banksystemet.

Nu på fredag träffas finansministrarna i EU åter för att diskutera det förslag på reformer som Grekland nyligen presenterat. Om förslaget anses för tunt eller orealistiskt kan det vara game over. Inga mer pengar. På finansmarknaden spekuleras redan i vilken form Grekland skulle kunna lämna EMU; fullt ut, lite grann eller med ett ben utanför och det andra innanför. Grekiska 10-åriga statsobligationer ger nu en ränta kring 11,5 procent, vilket indikerar en viss krismedvetenhet. Men en Grexit och dess konsekvenser på de finansiella marknaderna i Euroland – det är inte inprisat.

Brexit är det nya svarta

Grexit i all ära men det senaste temat på finansmarknaden är ”Brexit”. I maj går britterna till val. Det parlamentariska läget är ovanligt stökigt och inget av de gamla Tory/Labour- blocken ser ut att få egen majoritet. Om det blir en konservativ regering har man lovat en folkomröstning om EU-medlemskapet. Det mesta pekar på någon kladdig koalitionsmodell med inslag av skotska nationalister, liberaler och EU-fientliga Ukip, eller någon form av minoritetsregering. Eller varför inte ett nyval? Place your bets.