Rörlig ränta

De senaste veckornas räntenedgång har verkligen tagit räntebedömarna på sängen. När nyhetsbyrån Reuter genomförde sin ränteenkät för en knapp månad sedan var det ingen av de tretton tillfrågade (svenska och utländska prognosmakare) som trodde att räntan skulle kunna falla så lågt som den har gjort. Den lägsta prognosen för tioårsräntan om en månad låg på 5,8 procent. I förra veckan var den nere på 5,5 procent.

Planerna på att sälja ut Telia redan i år verkar ha satt riktig fart på nedgången. Utförsäljningen innebär att statens överskott för i år, enligt riksgäldens beräkningar, trefaldigas. Nu tycks det sprida sig en oro för att det ska bli brist på statspapper. Placeringsregler som tvingar vissa svenska placerare att köpa just svenska statspapper innebär att den svenska marknaden i någon mån avgränsas från omvärlden och åtminstone tillfälligt kan gå sin egen väg.

Annars borde egentligen inte en “brist” på svenska statspapper sänka de svenska räntorna särskilt mycket. När de svenska räntorna faller borde placerare hellre köpa utländska statspapper till bättre ränta. Egentligen är det ju bara skillnader i inflationstakt som ska bestämma ränteskillnaderna mellan olika länder. Med högre inflation än i omvärlden måste ju valutan försvagas för att inte konkurrenskraften ska gröpas ur. Och försvagningen av valutan kompenseras med en högre ränta. Men om inflationen är densamma som i omvärlden så behöver inte valutan förändras och då behöver det inte heller vara någon större skillnad mellan räntenivåerna.

Rekordliten skillnad

Skillnaden mellan svenska och tyska räntor var nere på rekordlåga nivåer i förra veckan. Och så mycket har inte fundamentala faktorer, framför allt inflationsutsikterna, förändrats under de senaste veckorna att det motiverar en nedjustering av tioårsräntan med en halv procentenhet och av ränteskillnaden mot Tyskland med en kvarts procentenhet.

Det är det främsta skälet till att svenska räntebedömare knappast tror att dagens nivåer blir varaktiga. Både på Handelsbanken, Meritanordbanken och Föreningssparbanken tror man att trenden vänder uppåt igen. Det kan dröja ett tag. Erfarenheterna från USA, som befinner sig i en liknande situation med växande överskott i statsbudgeten, visar att effekterna kan hålla i sig åtminstone i några månader. Den amerikanska trettioårsräntan sjönk ju kraftigt i början av året och har sedan legat kvar på den låga nivån. Detta trots att ekonomin har fortsatt att vara förvånansvärt stark och att riskerna för inflation rimligtvis har ökat ännu mer.

Vänder uppåt

Mats Kinnwall på Handelsbanken tror att det kan dröja upp till några månader innan räntetrenden vänder uppåt igen. Han menar att en rimlig ränteskillnad mellan Sverige och Tyskland just nu är omkring 0,6 procentenheter. Dessutom bör även den tyska räntan vara på väg uppåt eftersom den tyska konjunkturen liksom den svenska är på väg uppåt.

Tomas Pousette på Merita-nordbanken tror att det räcker om de svenska räntorna ligger ungefär 0,3 procentenheter över de tyska. Hans bedömning är att den svenska långräntan är ungefär 6,0 procent om ett halvår.