Säkerhetsbolaget har gått i baklås

Under nära två decennier har säkerhetsföretaget Gunnebo varit noterat på börsen i Stockholm. Resultatet? Bolagets aktie har stigit med i genomsnitt bara dryga 3 procent om året. En aktie som handlades till 21 kronor har klättrat till 37 kronor 18 år senare.

Efter bankkrisen i början av 1990-talet löstes löntagarfonderna upp och flera riskkapitalbolag bildades. Ett av dem var Hidef Kapital AB som investerade i industriföretag och 1994 köpte kassaskåpsfabrikanten EA Rosengrens. Samma år börsnoterades Hidef. Med köpet av Gunnebo Industrier 1995 bytte företaget namn till Gunnebo och en mångårig period av förvärv med inriktning på säkerhetsbranschen satte fart. De första åren på börsen var fartfyllda och förvärven applåderades av investerare.

Problemen började för snart tio år sedan när grundarduon Roger Holtback och Bjarne Holmqvist sköt ut sig strax efter att aktien noterats på rekordnivåer strax över 80 kronor. Då hade företaget omvandlats till ett konglomerat med bolag utan inbördes samordning.

Förste vd att städa upp och konsolidera rörelsen blev industrimannen Göran Gezelius. Denne fick fyra år på sig och kom halvvägs. Hans ambitioner att dubbla lönsamheten kom på skam. Tvärtom stabiliserade sig marginalerna på nya lägre nivåer. Under hans år vid rodret gav rörelse­marginalen ett genomsnittligt utfall på knappt 3 procent.

Hans efterträdare, Per Borgvall, fortsatte uppröjningsarbetet och avskaffade den organisation som medförde att över 20 personer rapporterade till honom. Han nöjde sig med fem personer i ledningsgruppen. Utbytet blev magert. Under åren 2010–2014 var rörelsemarginalen i snitt 4,8 procent, vilket är en bit under bolagets mål på minst 7 procent.

Borgvall hade också ambitionen att koncentrera bolagets krafter på att öka försäljningen och att öka andelen service i omsättningen med det dubbla till 40 procent. Det gick inte alls: serviceförsäljningen var oförändrad under perioden och i fjol utgjorde service 23 procent av Gunnebos försäljning.

Sedan i somras leds bolaget av vd Henrik Lange, som hämtades från finansdirektörsposten på SKF. Han tog jobbet när kullagerfabriken vid årsskiftet plockade sin nye koncernchef Alrik Danielson utifrån, från Höganäsgruppen:

– Jag hade gjort det mesta på SKF. Jag har varit fabrikschef och divisionschef i nio år inom den största divisionen och sedan ett par år som CFO. Sedan fick jag ett samtal från styrelseordföranden i Gunnebo och det kändes som en spännande resa att börja här, säger han.

För Henrik Lange återstår en hel del arbete för att vända ett stagnerande Gunnebo till ett bolag med lönsam tillväxt. Han talar i intervjun här intill om de olika enheterna i koncernen som isolerade öar som behöver knytas samman med broar för att personalen ska ha möjlighet att utbyta erfarenheter och att lära sig av varandra. Det framstår för en utomstående som obegripligt att inte de broarna är slagna sedan länge.

I takt med att världen blir en alltmer orolig plats att leva på så ökar efterfrågan på just säkerhet. Gunnebo, som tillverkar och säljer bland annat inpasseringskontroller till banker, flygplatser och tunnelbanesystem liksom valv och säkerhetsskåp, kontanthanteringssystem och system för elektronisk säkerhet, borde ha fullt upp. Visst ökade bolagets försäljning med 9 procent under första halvåret i år, men ökningen beror på valutaeffekter. Den organiska tillväxten var minus 4 procent.

Tidigare år har intåg i länder som Indien, Kina och Indonesien pekats ut som räddande manövrar av Gunneboledningen. Men under det senaste året har strategin inte utvecklats enligt planerna. Av de tre folkrika länderna i Asien är det enbart Indien som återfinns på listan över Gunnebos tio största marknader. Och det senaste året krymper Indienaffären när bankerna drar in på utbyggnaden av kontor i landet.

Möjligen kan Indonesien placera sig på tio-i-topp-listan under något av de kommande kvartalen. Gunnebo fick en order värd 220 miljoner kronor under sommaren till ett pappersbruk i önationen.

Bakslagen i Asien ger anledning till oro. Två tredjedelar av koncernens affärer sker i Europa och att det är här som problemen är störst. Henrik Lange är mer tydlig än sina föregångare när han säger att bolaget för att långsiktigt kunna lyckas ”måste få ordning på Europa”. När han om några månader är klar med sin genomlysning av bolaget kan nya sparåtgärder och nedläggningar av verksamheter i Europa vara att vänta.

Frågan är om sparpaketen räcker för att bolaget ska nå det viktigaste av sina finansiella mål, en rörelsemarginal på 7 procent, en modest nivå i de flesta industrisektorer, men likafullt en nivå som Gunnebo inte nått upp till på 15 år. Affärsvärlden bedömer att bolaget är trögrörligt och att de högre vinstnivåerna kan dröja flera år till.

Enligt Lange har han fullt stöd från ägarna för att genomföra planer och eventuella förändringar men sedan återstår frågan hur mycket stödet är värt. Också styrelsen har ju ett ansvar för de många åren av stagnation. Huvudägarna Stena och Vätterledens Invest kontrollerar nästan hälften av bolaget. ­Stor­ägarnas representanter Martin Svalstedt, ordförande, respektive Mikael Jönsson har suttit 12 respektive 15 år i styrelsen. De är i allra högsta grad ansvariga för att Gunnebo under flera år har kört fast i stagnationsträsket.

Den som följde vårt råd att köpa aktien i februari i år kan tyvärr bara glädjas åt att inte ha förlorat på placeringen i en tid när börsen fallit 8 procent.

Med de flesta mått mätt är Gunnebo nu fullvärderad. Direktavkastningen på 2,5 procent lockar ingen. För i år räknar Affärsvärlden med ett svagt resultat, när den nye vd:n tar fram engångsposter under hösten. Nästa år kan p/e-talet närma sig 12, vid en rörelsemarginal kring 6 procent. Det är inte dyrt, men Gunnebo med sin trassliga historia ska värderas med rabatt. Den som tror på vd tar rygg på honom. Han köpte aktier för 1,3 miljoner kronor när han tillträdde. För oss andra väntar troligen bättre köptill­fällen längre fram. Under tiden finns det andra verkstadsaktier som lockar mer, i Göteborg Volvo och SKF.

nullnull