Sälj Japan och köp Europa

Vilka fonder kommer att ge högsta avkastning 1998? Den frågan är det många som skulle vilja ha svar på. Frågan kan delas upp i två delar: (1) Vilken marknad kommer att utvecklas bäst? (2) Vilka förvaltare kommer att lyckas bäst på den marknaden? Affärsvärldens fondindikator har hittills varit framgångsrik att svara på fråga två.

Men fråga ett, att spå framtiden för världens alla börser, är den svåraste. Det är tillräckligt svårt att förutsäga hur Stockholmsbörsen kommer att utvecklas. Onekligen är valsituationen för en förmögen svensk mer komplicerad i dag än för tio år sedan. År 1987 hade Sverige fortfarande valutareglering och skattereglerna gjorde att det enda vettiga var att välja allemansfonder, pensionsförsäkringar och 2-årsinnehav i svenska aktier.

Idag är perspektivet helt förändrat. Stockholmsbörsen står bara för en procent av börsvärdet i världen och alternativen är inte bara de traditionella börserna, utan även Sydostasien, Latinamerika, Östeuropa och Ryssland. Dessvärre är skillnaderna i avkastning mellan världens börser varje år skrämmande stora. Och om valet av marknad är felaktigt så hjälper det inte hur skicklig förvaltaren är, om en börs faller så följer alla fonder som investerar där med nedåt. Affärsvärlden har därför försökt hjälpa våra läsare att besvara den inledande frågan genom att fråga de verkliga experterna. Vi har frågat de som ägnar sig heltid åt att följa alla världens börser: förvaltarna av globalfonder.

Men det vore inte meningsfullt att fråga alla globalförvaltare. Med skrämmande regelbundenhet visar våra utvärderingar att de flesta misslyckas jämfört med index. Och det vore dumdristigt att be de som tidigare misslyckats att göra nya försök att förutsäga framtiden.

Därför har utgångspunkten varit betygsättningen i Fondindikatorn. Den visar att fem globalfonder tydligt har lyckats bättre än världsindex: Alfred Berg, Fidelity, GT, Skandiabanken och Sparbanken. Vi har därför intervjuat deras fem förvaltare för att få svar på varför de viktar sina fonder som de gör och hur de ser på de ur svenskt perspektiv mest intressanta börserna.

Svaren sammanfattas i tabellen på nästa sida. För att förstå svaren bör man dock känna till att förvaltarna har radikalt olika metoder att investera.

Alfred Berg har valt att anlita externa rådgivare utanför Europa, så globalförvaltaren Björn Kvarnskog koncentrerar sig på att välja rätt länder och branscher. Framgången hänger därför till stor del på att förvaltarna hos Bernstein i New York och ABN Amro i Hongkong väljer rätt aktier. Fidelity har däremot nästan alltid exakt samma landviktning i fonden som länderna har i världsindex. Överavkastningen försöker man istället skapa genom att välja rätt bolag. Förvaltaren har till sin hjälp 250 egna analytiker som tillsammans följer 5.000 företag.

LGT Asset Management (vars fonder heter GT och som ägs av Invesco) är just nu mycket negativ till aktier och visar det genom att placera hälften av kapitalet i obligationer och kontanter. Få aktieförvaltare har den valfriheten om de tycker att aktier generellt är för dyra, vilket gör att det är de som har köpt fondandelarna som måste välja mellan aktier och obligationer. Att en av de få globalförvaltare som har frihet att välja bort aktier just nu gör det i så hög grad är onekligen en varningssignal.

Skandiabanken har tidigare haft ett förvaltningsråd bestående av sex personer från olika delar av Skandia som har fattat de övergripande be-sluten. Men sedan två år tillbaka fattas istället alla beslut enbart av den ansvarige förvaltaren, när det gäller globalfonden, Björn Olsson. Fortfarande är det dock de regionala förvaltarna som, inom de ramar som Björn Olsson bestämmer, väljer enskilda aktier på respektive marknad.

Sparbankens förvaltare Mikael Näslund förlitar sig i första hand till tio egna branschanalytiker och låter deras val av företag styra fondens innehåll. Men eftersom bolagen trots allt hör hemma i olika länder, kan man indirekt sluta sig till hur Sparbanken ser på de olika ländernas börser. Just nu har dock Sparbanken inte tydlig övervikt i någon del av världen.

Ej entydiga

Som tabellen visar kan man sällan dra någon entydig slutsats av att fråga experterna. Inte ens de kan ge säkra eller entydiga svar på vilka börser som kommer att ge högst avkastning 1998.

Men läsare som tror att historisk avkastning bättre än index tyder på god förmåga att spå den framtida börsutvecklingen kan ändå dra två tydliga slutsatser av de fem intervjuerna: sälj Japan och köp Europa.

Man kan tycka att det är störande att inte alla fondförvaltare är överens om vilka marknader som är över- och undervärderade. Men om alla vore helt överens så skulle omvärderingen troligen redan ha skett.

En skicklig fondförvaltare lever på att ha 55 eller 60 procent rätt. Mer kan man inte begära, med tanke på hur många okända faktorer som påverkar den framtida utvecklingen. Och 55 procent rätt räcker faktiskt för att ge kunderna en högre avkastning än index.

Lärdomen är att det gäller att vara realistisk och inte sätta allt på ett kort. Välj en globalfond, så att riskspridningen blir bra och avkastningen därmed jämnare. För att få en långsiktigt godtagbar avkastning är det nämligen viktigare att undvika verkliga bottennapp än att pricka vinnarna.

Försök att hitta bra förvaltare och överlåt åt dem att på heltid försöka hitta undervärderade aktier och marknader, men räkna inte med att ens de bästa experterna lyckas träffa rätt mer än 55 procent.

Nämner inte byten

Var också vaksam på förändringar i förvaltningen. Fondbolagen är, milt sagt, inte särskilt bra på att tala om när de byter förvaltare för fonderna. Nuförtiden står det visserligen normalt i fondrapporterna vem som förvaltar vilken fond, men byten nämns mycket sällan i texten, man är själv tvungen att kontrollera om namnen har ändrats.

Till exempel har Fidelity nyligen bytt ansvarig förvaltare för sin globalfond, från Richard Spillane till Dick Haberman (vilket i Fondindikatorn markeras med parenteser runt namnen eller med ett N). När det gäller globalfonder är dock gruppen av analytiker viktigare än en enskild individ.

Men lärdomen är, som sagt, att vara realistisk. Att acceptera att framtiden är okänd. Det går inte att få några säkra svar, särskilt inte när det gäller vilka börser som kommer att utvecklas bäst under 1998.