Sänk byggtakten

KRÖNIKA. I maj skrev jag en krönika i Affärsvärlden och argumenterade för att vi riskerar att bygga för mycket. Att följden kunde bli en sättning på bostadsmarknaden. Sedan dess har risken ökat. Men ropen efter fler bostäder fortsätter. Många politiker hävdar att vi ännu ska öka byggtakten. Och Riksbanken anser att vi har ett strukturellt underskott av bostäder, för att ge några exempel.

Min bedömning är att det är fel. Att vi inte kan och inte heller ska öka byggtakten. Befolkningsökningen talar snarare för 50 000 nya bostäder per år än de 70 000 Boverket efterfrågar och som många hänvisar till.

Strax efter sommaren vaknade aktieanalytikerna och frågade om de skulle vara oroliga för fastighetsbolagen. I höst har flera av bolagens aktier fallit rejält. Vi har sett en omsvängning av bostadsmarknaden från att ha varit säljarens till att det nu snarare är köparens. I alla fall inom vissa segment.

Det finns tecken på att även räntemarknaden oroas av utvecklingen. Räntorna på bostadsobligationer har börjat röra sig uppåt, vilket kan vara ett tecken på att förtroendet är skadat. I så fall är det ett underbetyg och första gången sedan finanskrisen som investerare börjar tvivla på stabiliteten i den svenska ekonomin.

Vi har byggt väldigt mycket under en längre tid och den bostadsbrist vi kunde tala om för några år sedan finns inte längre i stora delar av landet. Kommunerna håller inte alltid med, men jag tror dessvärre att det finns flera kommuner som redan i dag bygger för mycket. Det gäller även vissa högskole- och universitetsstäder.

Både i Stockholm och på en del andra håll i landet finns det dessutom betydligt fler aktörer på byggmarknaden i dag än vad som är normalt. Flera av dessa aktörer är nya och oerfarna med små balansräkningar. Balansräkningen är central när det svänger och det vet de erfarna och det vet bankerna. Att vi nu ser att flera av dessa aktörer låter sina balansräkningar svälla är en signal om att de räknar med ett skifte i marknaden. En större balansräkning ska dels ge stöd om marknaden viker, dels fungera som kassa för att kunna köpa om det blir ett större prisfall.

Att i ett känsligt skede införa nya regler för såväl bygg- och fastighetsbolag som för hushåll, kan få allvarliga konsekvenser. Det har redan vidtagits flera stora åtgärder som banker och hushållen har anpassat sig till. Vi amorterar betydligt mer i dag än för några år sedan och enligt min mening tillräckligt mycket. Vi har heller inte fullt ut sett konsekvenserna av de förändringar som gjorts.

Med Stefan Ingves kvar som riksbankschef lär räntan förbli låg länge än. Med val runt hörnet kommer inte politikerna att vidta åtgärder för en väl fungerande bostadsmarknad. Kvar finns Finansinspektionen, och risken är att alla nu förväntar sig att den gör mer. Men att göra lagom och i rätt tid är svårt. Det finns många länder i historien som har försökt bromsa, men råkat rycka i nöd­bromsen.

Avsaknad av politiska beslut under många år är huvudskälet till att bostadsmarknaden fungerar dåligt för att inte säga uselt på sina håll. En alltmer reglerad marknad löser inte de problemen. Tvärtom, risken är att marknaden fungerar allt sämre och det vore önskvärt att avvakta nu. Det som behövs är ett antal politiska beslut. Svåra beslut som helst ska ske över blockgränserna. Att det är val nästa år gör att ingen tycks tro att den sortens beslut kommer till stånd. Tyvärr är det min bedömning också. Men att det är val är inget carte blanche för politiker att stoppa huvudet i sanden. Priset om det går snett är mycket högt. För Danmark tog det tio långa år att komma tillbaka efter prisfallet i samband med finanskrisen 2008. Låt oss undvika att hamna där.

Nya tag

Nu händer det. Arbetskraften ökar mycket snabbt tack vare invandringen. Sysselsättning måste bli nästa fas, men för det krävs det krafttag.