Sänka eller inte – det är frågan

Det var inte länge sedan diskussionen bland ekonomer i första hand handlade om när nästa räntehöjning skulle komma. Det ansågs bara vara en tidsfråga. Nu handlar diskussionen i stället om en eventuell sänkning. Trendskiftet syns tydligt i de korta marknadsräntorna som har fallit rejält, ettårsräntan låg på nästan fem procent i våras och ligger nu på ungefär fyra procent.

Dagens reporänta på 4,25 procent kan nog betraktas som en ganska neutral nivå, varken åtstramande eller stimulerande. I en internationell jämförelse är den hög. Den europeiska centralbanken (ECB) bestämde sig vid förra veckans penningpolitiska möte att räntan ska ligga kvar på 3,25 procent. Den amerikanska styrräntan ligger sedan länge på rekordlåga 1,75 procent. Men hittills har ju Sverige, med undantag för vissa branscher, också klarat den internationella konjunktursvackan ovanligt bra. Framför allt har arbetslösheten legat kvar på låga nivåer runt fyra procent.

Varslen ökar

Under de senaste månaderna tycks dock den svaga internationella konjunkturen ha börjat slå igenom också på Sverige. Industrikonjunkturen, som var på god väg upp ur förra årets svacka, har tappat fart. Varslen har börjat öka och börsen har fortsatt att falla. Dessutom kommer hushållens inkomster inte alls att öka lika snabbt nästa år. Vice riksbankschefen Lars Heikensten har också antytt att riksbanken har svängt och nu om något överväger att sänka räntan. Det blir förmodligen huvudbudskapet när inflationsrapporten presenteras i morgon.

Men det mesta talar för att räntan inte sänks i morgon. Marginalerna i den svenska ekonomin är inte särskilt stora. Med en arbetslöshet på fyra procent och inflationen ungefär i nivå med målet, två procent, behöver tiderna inte bli så väldigt mycket ljusare för att en räntehöjning återigen ska bli aktuell. Och även om konjunkturutsikterna ser fortsatt skakiga ut så finns det en hel del som talar för att inflationen kortsiktigt kommer att stiga. Sven-Arne Svensson på Skandiabanken räknar med att den ökar till närmare tre procent i december. Elbolag och försäkringsbolag har aviserat kraftiga prishöjningar, oljepriserna har redan stigit en hel del och kan stiga ännu mer om krigshotet mot Irak skulle bli verklighet. Och även om riksbanken egentligen ska titta längre framåt än så, skulle det se konstigt ut att sänka räntan samtidigt som inflationen närmar sig den övre gränsen i toleransintervallet.

Ökade lönekrav

Ett annat skäl att inte sänka är förstås att LO:s största förbund Kommunal överväger att säga upp sitt avtal. Beslutet ska tas under oktober och risken finns att det får kompensationskrav och stigande löneökningar som följd. Löneökningarna har visserligen dämpats en del under det senaste året. Men vi ligger fortfarande över EMU-ländernas löneökningar på omkring tre procent. Och med fyra procents arbetslöshet i utgångsläget kan vi snabbt hamna i ett läge när löneökningarna är på väg uppåt igen.

Trots att det ser så dystert ut finns det alltså knappast någon anledning att tro på särskilt mycket lägre räntor. Så länge inte situationen i omvärlden blir ännu värre lär räntan ligga kvar på dagens nivå.