SAS – Strejk alltid strejk

Förra helgen träffade SAS nytillträdde chef Mats Jansson en av sina företrädare, Jan Stenberg, i Köpenhamn. De var båda inbjudna till vad som var tänkt att bli det festliga tioårsjubileet av grundandet av Star Alliance och prata om alliansens framgångar och framtid.

Men årets tredje vilda strejk bland den danska personalen var precis avklarad och kabinpersonalens strejk i Sverige hade just aviserats. Så de båda direktörerna fick snarare ta sig tid att reflektera över SAS historia och över att alldeles för litet har förändrats i det som för länge sedan var Skandinaviens finaste och mest prestigefulla bolag.

Just Jan Stenberg borde kunna bidra med en hel del råd till nybörjaren Mats Jansson om hur de olika slitningarna i bolaget ska hanteras. Under Stenbergs sista fem år vid spakarna skakades SAS av hela 60 strejker, en i månaden i snitt.

– Men att jag skulle ge råd till Mats Jansson, det vill jag inte. Det vore förmätet av mig, säger Jan Stenberg i dag.

SAS har en tradition av arbetsmarknadskonflikter som så gott som undantagslöst drabbar passagerarna. Det beror på strukturen i bolaget som alla tillträdande SAS-chefer har lagt sig vinn om att ändra – men som alla fram till nu har misslyckats med.

Och verkligheten tycks redan ha hunnit i kapp Mats Jansson. Han har tvingats senarelägga sin femårsplan kallad Strategi 2011 som ursprungligen skulle presenteras under “maj månad”. Det senaste budet är att luntan nu presenteras i juni men i praktiken lär inte arbetet märkas internt i bolaget förrän tidigast i höst. Så 2007 är i praktiken ännu ett förlorat år.

Vad kommer det att stå i femårsplanen? En bra grund är förstås en analys av bolagets nuvarande situation. Och den som gör en sådan finner ett lufthav av problem:

Ägarna. Norska, svenska och danska staten äger tillsammans hälften av bolaget. De tre ländernas regeringar går i otakt när det gäller viljan att vara ägare. Den nuvarande svenska regeringen vill till exempel bli av med sin ägarandel. Sådana slitningar bäddar för trubbel. Och ingen ny storägare kan rimligen lockas in i getingboet, åtminstone inte så länge de andra staterna finns kvar. Risken finns också alltid att politiker i de olika länderna vill ta andra hänsyn än bolagets bästa, av till exempel arbetsmarknadsskäl eller regionalpolitiska skäl. Kastrup är Danmarks största arbetsplats och SAS en av de största arbetsgivarna. Sådant är känsligt för politiker som värnar om sina röster.

Personalen. Det jäser som sagt. Villkoren försämrades 2004 utan att lönen höjdes i motsvarande grad. Just den svenska kabinpersonalen inkluderar en stor grupp anställda med relativt låga månadslöner kring 21 000 kronor. Situationen kompliceras av att det finns ett fackförbund för varje kategori anställda i vart och ett av SAS-länderna, totalt 38 stycken. Nästan alla förbund är i stånd att lamslå trafiken i det aktuella landet. Därav de ständigt återkommande rubrikerna om flygkaos än här och än där. Efter kabinpersonalen väntar nya förhandlingar. I dagarna har flygarbetsgivarna inlett förhandlingar med Transport, som organiserar lastningspersonal och flygtekniker. Därefter står de svenska piloterna på tur. Av SAS egen statistik att döma är det sannolikt att det blir strejk igen någonstans inom två månader.

Kunderna. Hur länge står de ut? Historiskt har det ofta varit svårt att finna alternativ till SAS. Men det kommer ständigt nya aktörer och deras priser är ofta fördelaktiga. Ryanair och andra lågprisaktörer knaprar stadigt marknadsandelar på de nationella storbolagens bekostnad.

Kostnadsnivån. SAS har genomfört sparpaket på totalt 16 miljarder kronor. Ändå fick bolaget näsan bara precis över ytan 2006 efter fem förlustår i rad. SAS har högre enhetskostnader än konkurrenterna. Det gäller inte bara löner utan också det faktum att SAS flyger en äldre flotta som är dyrare i bränsle och underhåll än konkurrenternas. Enligt analytiker är SAS 15 procent dyrare och kostnaderna måste skäras ytterligare. Flottan måste dessutom bytas inom tre till fem år vilket kräver mångmiljardinvesteringar.

Miljökrav. Miljöpolitikerna har lärt sig av fiaskot med handel med utsläppsrätter. När flygbolagens utsläpp ska begränsas från 2011 lär det bli med rejält höjda skatter som höjer biljettpriserna ordentligt. Det kan begränsa flygandet.

Med den kartbilden till hjälp ska SAS-ledningen nu finna en väg ut ur stormen.

Inga enkla strukturgrepp återstår att göra. På några års sikt lär SAS sälja ut innehaven i Spanair (95 procent) och British Midlands (20 procent). De kan värderas till 3-5 miljarder kronor.

British Midlands är en uppköpskandidat främst tack vara att bolaget sitter på över 12 procent av start- och landningstillstånden på den knökfulla Londonflygplatsen Heathrow. Enligt brittiska medieuppgifter är konkurrenten British Airways villig att bjuda cirka 1 miljard pund för sin mindre konkurrent.

Andra, större strukturaffärer kan också bli aktuella. Flygbranschen i Europa genomgår en omfattande konsolidering. I början av 2000-talet havererade Swissair och belgiska Sabena. SAS självt har köpt norska Braathens och sedan dess har nederländska KLM och Air France slagit sig ihop. Både spanska Iberia och Alitalia är uppköpskandidater, och bland andra British Airways har anmält sig som köpare till det spanska bolaget.

SAS har ingen möjlighet att delta som en aktiv aktör i dessa förändringar utan har tvärtom i omgångar självt utpekats som en uppköpskandidat. Inte minst allianssystern Lufthansa återkommer som uppvaktare. SAS-chefen själv har garderat sig för en sådan utveckling när han i sitt anställningsavtal har skrivit in möjligheten att utlösa sin fallskärm om huvudägarskapet ändras.

Men så länge storägarna inte är eniga om att sälja lär en försäljning knappast bli av. Fokus ligger i stället på de nya besparingar på cirka 2 miljarder kronor årligen som SAS-chefen har aviserat. Det är ett krav för att nå upp till de vinstnivåer som Mats Jansson anser vara anständiga, 3-4 miljarder kronor före skatt och runt 6 procents marginal. Det betyder nya krav på neddragningar bland de anställda.

– Vi ska förbättra helårsvinsten med minst 3 miljarder och det kan ske genom rationaliseringar, besparingar och effektiviseringar. Större delen kommer vi att hitta på kostnadssidan, har Mats Jansson tidigare sagt till TT.

Fler uppsägningar att vänta alltså, men hur många som berörs vill Mats Jansson inte berätta nu. Det passar sig inte när SAS ligger i konflikt. Men han har anställts av styrelsen just för att han inte har dragit sig för att ta konflikter. Han har redan aviserat att flygningar och personal ska flytta från Kastrup till Oslo och Stockholm, främst till följd av de ideliga vilda strejkerna i Danmark. Det är att be om bråk.

Kommer den hårda stilen att gå hem? Möjligen när det gäller strejkerna och trafikkaoset. Jan Carlzon, som var vd 1981-1993, tog i med hårdhandskarna mot strejkande dansk personal och flyttade verksamhet till Sverige och Norge. Han fick flera år av relativt lugn.

Men strejkerna är, som framgått, långt ifrån Mats Janssons enda huvudvärk. Det är knappast någon överdrift att påstå att han har oddsen emot sig när det gäller att få ordning på bolaget.