Se upp för förkylning

Den ekonomiska nedgången under 2001 blev den kortaste och mildaste under hela efterkrigs-tiden. Snabba räntesänkningar av världens centralbanker, skattesänkningar och sjunkande oljepriser visade sig vara effektiva stötdämpare när efterfrågan hastigt föll.

Vårens och försommarens förhållandevis goda nyheter om tillståndet i världsekonomin har därefter förbytts i beskare besked. Konjunkturindikatorerna viker nedåt. Börser runt om i världen sätter i stort sett dagligen nya bottenrekord.

Risken är därmed påtaglig för att den negativa spiral som världen håller på att hamna i ska knäcka även de ståndaktiga amerikanska och brittiska konsumenterna som hittills gjort sitt bästa för att shoppa världen ur krisen.

Det är ingen lätt uppgift att sätta fart på världsekonomin igen. Problemet är att gubbarna som ska göra jobbet är ett sorgligt garde. De flesta av dem som skulle kunna göra något för att förhindra en recession har antingen redan slösat för mycket på krutet eller är bakbundna av regler och förordningar.

Kanske är det helt enkelt så att excesserna från slutet av 1990-talet måste ges tid att värka ut. Börsfallet är ett exempel på en nödvändig justering av allt för högt uppdrivna kurser och förhoppningar.

Om det finns tecken på att motsvarande bubbla håller på att byggas upp i fastighetssektorn är det antagligen ingen bra idé att sänka räntorna. Då eldas bara hårdare under bostadsbrasan.

Håll hjulen i rullning

Det argumentet bör ändå komma i skym-undan nu. Det är bättre att det är fart på hjulen i ekonomin, för annars kan det i värsta fall gå som i Japan. Asiens största ekonomi är numera inne på sitt andra decennium av ekonomisk kris.

Mirakelmedicinen här i väst heter sänkta räntor. Bra effekt blir det också med skattesänkningar som kan kombineras av höjda offentliga utgifter. Möjligheterna att genomföra dessa ekonomisk-politiska åtgärder skiljer sig dock markant mellan olika länder.

Ett av de länder som riskerar att hamna i en liknande utförslöpa som Japan är Tyskland, inte minst eftersom eventuellt planerade stimulansåtgärder har fastnat i EU:s byråkrati. Ledarna för det nya, “dynamiska” Europa har tyvärr kört fast i ett avancerat paragrafrytteri där det varken ges utrymme för sänkta räntor eller stigande offentliga utgifter. Bland ekonomiska bedömare växer irritationen framför allt mot den europeiska centralbanken och dess chef Wim Duisenberg. Han och banken anses hålla för hårt i regelboken.

Att inte sänka räntan när tillväxten i Västeuropa är på väg mot nollstrecket tangerar ren och skär dumhet. Något inflationshot är svårt att se, snarare är det väl risken för deflation (sjunkande priser) som överväger. Affärsvärldens prognos är att de nödvändiga räntesänkningarna kommer att genomföras, men risken är samtidigt uppenbar att de kommer att vara för små och komma för sent. Länderna i Västeuropa pressas också av stabilitetspakten inom EMU. Här är målet att statsbudgetarna ska vara i balans senast 2006, vilket betyder att de här länderna kan väntas strama åt finanserna.

Ett land har redan tröttnat på den hårdföra budgetordningen. Det gäller Frankrike som inte har gett något löfte om att minska budgetunderskottet under kommande år. Utvecklingen kan ses på två sätt. Det kan vara ett första tecken på att stabilitetspakten börjar krackelera. På kort sikt kan det samtidigt innebära bättre möjligheter att sätta fart på tillväxten.

Avgörande i Irak

USA är det land som gjort mest för att hålla sin ekonomi i gång. Men de nu rekordlåga räntorna och det växande underskottet i statsbudgeten försvårar ytterligare stödåtgärder. Räntan kommer att sänkas ytterligare, men det skulle nog kännas skönt för centralbankschefen Alan Greenspan om kollegerna vid ECB tog första steget. Det skulle göra att Greenspans räntesänkning mer ser ut som en stimulansåtgärd än en panikåtgärd.

Missar amerikanerna att sänka räntan så får de hoppas på att dollarn sjunker under kontrollerade former så att industrins konkurrenskraft stärks. Ett avgörande i Irakkonflikten skulle också kunna bidra till en ljusning om oljepriset pressas tillbaka.

Japan är redan illa ute. Med ett underskott i statsbudgeten på dryga åtta procent och en ränta på noll procent kan situationen tyckas hopplös.

Kodordet för att få i gång den japanska ekonomin är förtroende. Det är något som hushållen för tillfället saknar. Om premiärminister Koizumi jobbar för att få statsutgifterna under kontroll och samtidigt tar hjälp av centralbankschefen Hayami för att sanera det ruttna bank- och finansiella systemet så kanske japanerna åter börjar tro på framtiden.

Bäst utgångsläge bland världens ekonomiska stormakter har utan tvekan Storbritannien. Här gäller det nu att få kontroll över de snabbt stigande fastighetspriserna som annars kan utvecklas till en obehaglig bubbla. Dessutom skulle industrin må bra av en svagare valuta eftersom den delen av ekonomin har befunnit sig i recession under en längre tid.

Hoppet står till USA

Som vanligt är den framtida ekonomiska utvecklingen i allt för hög grad beroende på vad som händer i USA. Både Europa och Japan fortsätter att hoppas att amerikanerna ska importera deras ekonomier ur krisen.

Oförmågan att ta itu med strukturåtgärder på hemmaplan kritiseras bland annat av den Internationella valutafonden, som också pekar på det orimliga i de gigantiska bytesbalansunderskotten i amerikansk ekonomi. För att landet ska komma till rätta med dessa obalanser och samtidigt ge den amerikanska industrisektorn nödvändig stimulans skulle dollarn behöva sjunka kraftigt.

Dollarn har visserligen sjunkit något sedan förra årets rekordnivåer, men en större korrigering måste komma. Förhoppningen är att det ska ske i form av en långsam nedgång över lång tid. Men historien visar att det är betydligt vanligare med snabba förskjutningar när den här typen av processer väl sätter i gång. En sådan snabb kursjustering skulle ytterligare bidra till att öka osäkerheten i det finansiella systemet och påverka tillväxten negativt. ¿

Kan de här männen rädda världsekonomin?

Centralbankschef Alan Greenspan, USA:

Har sänkt räntan till rekordlåga 1,75 procent, men förbereder ytterligare sänkningar ner mot 1,0 procent. Utvecklingen beror på hur börsen utvecklas. Fortsätter den nedåt så kommer räntesänkningen rätt snart. Greenspan skulle nog helst se att ECB sänker räntan först.

Effekt på världsekonomin: liten

Sannolikhet för genomförande: stor

Finansminister Paul O´Neill, USA:

Storkapitalets man i Washington.Rekordstora skattesänkningar och stigande försvarsutgifter gör stora hål i den federala budgeten. Bör ge finanspolitiskt understöd. Har problem med stark dollar och vill se en försvagning under kontrollerade former. Det tidigare stöddiga verbala försvaret av en stark dollar har tonats ner.

Effekt på världsekonomin: liten.

Sannolikhet för genomförande: liten.

Centralbankschef Wim Duisenberg, EU/EMU:

Stirrar sig blind på ett obefintligt inflationshot. Så sent som i torsdags valde han att inte sänka räntan. Kommer att sänka räntan under de kommande månaderna. Det är i senaste laget.

Effekt på världsekonomin: ganska stor

Sannolikhet för genomförande: stor

EU-kommissionens ordförande Romano Prodi, EU/EMU:

Uppslutningen kring den europeiska stabilitetspakten börjar krackelera. Prodi skulle troligen tjäna på att redan i dag ta initiativet till en uppluckring av dagens alltför strikta regler. Annars är risken stor att de enskilda länderna kommer att göra det åt honom.

Effekt på världsekonomin: ganska stor

Sannolikhet för genomförande: mycket liten.

Centralbankschefen Eddie George och finansminister Gordon Brown, Strobritannien:

Ordentlig fastighetsbubbla under uppsegling. Under den senaste året har bostadspriserna stigit med 24 procent. Det var ett gott skäl till att centralbankschefen inte sänkte räntan i förra veckan. Men samtidigt skulle en räntesänkning hålla konsumenterna vid gott mod och förhoppningsvis ha en dämpande effekt på det starka pundet.

Effekt på världsekonomin: liten

Sannolikhet för genomförande: liten

Premiärminister Junichiro Koizumi och centralbankschefen Masaru Hayami, Japan:

Två japanska olycksbröder. Den ene kör med under-skott i statsbudgeten på nära 10 procent av BNP medan den andre har sänkt räntan till noll procent. Ändå får de ingen fart på ekonomin. Det börjar bli dags att ändra strategi, förhoppningsvis stramar man upp de offentliga utgifterna och inför samtidigt en “bankakut” för att reformera finanssektorn. Lite inflation skulle inte skada.

Effekt på världsekonomin: stor

Sannolikhet för genomförande: liten

Premiärminister Jean-Paul Raffarin och centralbankschef Jean-Claude Trichet, Frankrike:

Franskt dubbelspel. Premiärministern struntar i att sänka budgetunderskottet, en bra taktik för att få fart på ekonomin. Samtidigt är centralbankschefen främsta kandidat till att efterträda Wim Duisenberg som chef för ECB. Om han vill ha jobbet kan han inte hålla sig till den franska linjen utan måste hålla hårt på de ECB:s principer. Det lär bli konflikt.

Effekt på världsekonomin: liten

Sannolikhet för genomförande: stor

Förbundskansler Gerhard Schröder, Tyskland:

Har aviserat skattehöjningar samtidigt som den tyska ekonomin står på recessionens brant. Troligen är det bättre för honom att ta striden med EMU-blocket om en förändring av stabilitetspaktens regler. Tyskland är ett av de länder som har lägst offentlig skuldbörda.

Effekt på världsekonomin: liten.

Sannolikhet för genomförande: liten