SKATTER: Kampen om skatterna

1980-talet var skattereformernas årtionde i Sverige, med börjani den underbara natten 1981 och kulmen i århundradetsskattereform 1990. Även därefter har skatterna ändrats.Förändringarna, mest höjningar, har dock huvudsakligen varit ettled i saneringen av statens budget. Syftet var inte så mycketatt ändra själva skattesystemet.

Nu börjar det bli dags igen för mer rejäla skattereformer, tycksdet. Skatterna kan bli den hetaste politiska frågan redan i 1998års val. Alla politiska partier vill sänka skatten för låg- ochmedelinkomsttagare. Enligt regeringen skall en del av detframtida budgetöverskottet kunna användas till skattesänkningar.Men det är inte säkert att det i en kanske uppåtgåendekonjunktur om några år går att släppa loss ökad köpkraft.Överskott i budgeten är inte alls någon tillräckligförutsättning.

Det tycks finnas ett växande politiskt missnöje med höga skatter,trots den stora skattereformen, eller kanske snarare till följdav att reformen omfördelade skattetrycket så att det blev merakännbart för grupper som är tillräckligt stora för att påverkapolitiken. Det finns därtill ett internationellt tryck motförändringar av främst kapitalbeskattningen samt punktskatteroch moms.

Gränshandeln har redan tvingat fram en sänkning av skatten på öl.Men det finns också en risk att både kapital och kvalificeradarbetskraft lämnar landet. Även om regeringen inte i dag tycksse något behov av skattesänkningar för att motverka kapitalflykt,gränshandel och brain drain måste den gardera sig mot attsänkningar kan bli nödvändiga i framtiden och därför fortsättaatt hålla tillbaka de offentliga utgifterna. Starka protestergäller också fastighetsskatten. Även energiskatten ochkoldioxidskatten är ifrågasatta, eftersom dessa skatter gersvenska företag en konkurrensnackdel och därför kan skadasysselsättningen. Många vill dessutom se sänkningar försmåföretagare.

En skatt som däremot de flesta tycks nöjda med är bolagsskatten.Sverige anses ha en bra bolagsskatt, egentligen inte för att denär lägre än i andra länder utan för att den är neutral iförhållande till olika typer av företag och till olika metoderför finansiering, med lånade pengar eller eget kapital. Tysklandhar till exempel annars nästan dubbelt så hög formell skattesats,medan avskrivnings- och dispositionsmöjligheter medför att defaktiska skatteinbetalningarna är lägre än i Sverige, mätt somandel av BNP.

Det blir naturligtvis svårt att tillfredsställa alla önskemål omskattesänkningar. Flera önskemål eller krav är dessutommotstridande. Det är välutbildade höginkomsttagare ochfinansiellt kapital som kanske flyttar utomlands, medanlåginkomsttagare och egnahem stannar kvar. Varkensamhällsekonomiska eller internationella hänsyn motiverarlångtifrån alltid sänkningar av de skatter som vållar störstfolkligt missnöje.

Dessutom är det en felsyn att framtida budgetöverskott utanvidare kan användas till skattesänkningar. Enligtvårpropositionen skulle 15 miljarder kronor 1999 och ytterligare11 miljarder år 2000 kunna överföras till hushållen, utan attmålen om överskott i budgeten äventyras. Skatteminister ThomasÖstros har därefter sagt att regeringen tänker sänka skatternaför främst lågavlönade.

Men möjligheten till en generell skattesänkning blir beroende avhur efterfrågan i ekonomin utvecklas och om tendenser tillinflation kan hållas tillbaka. Om skatterna sänks, utanmotsvarande utgiftsminskningar, får man en stimulans av ekonominsom kan komma vid alldeles fel tidpunkt. Resultatet blir då ökadinflation, som riksbanken i så fall kommer att möta medräntehöjningar.

Det finns en risk att socialdemokraterna har byggt in ettframtida strukturellt överskott i den offentliga budgeten, sominte är lätt att bli av med eller ens hålla under kontroll. Detär nämligen inte säkert att vi inom några år får ett läge då detblir lämpligt att öka efterfrågan i ekonomin. Regeringens plantycks vara att det i alla fall sker en kraftig åtstramning genomatt budgetsaldot ökar från noll nästa år till ett överskott påmotsvarande 1,5 procent av BNP vid sekelskiftet och 2 procentdärefter. Det är en förbättring utöver detta som i så fall skallanvändas till skattesänkningar. Skattesänkningarna skulle därförinte medföra någon stimulans av ekonomin utan bara en lindringav åtstramningen.

Men även detta förutsätter att löneökningarna blir måttliga, ochlägre än under de senaste åren då den höga arbetslöshetentydligen inte varit en tillräckligt återhållande kraft. Omsamtidigt den öppna arbetslösheten halveras genom att utbudet avarbetskraft begränsas talar mycket för att det inte utan vidaregår att sänka skatterna för hushållen så att efterfrågan ökarytterligare.

Den kraftiga minskningen av budgetunderskottet har medfört enåtstramning som har ökat arbetslösheten. På motsvarande sätt kanen minskning av de framtida överskotten medföra en stimulans avekonomin som ökar sysselsättningen. Men nu tillkommer att dettaockså kan ge inflationsimpulser som riksbanken har till uppgiftatt undanröja.

Antagligen förutsätter därför framtida skattesänkningar att mansamtidigt genomför reformer som skapar nya villkor förlönebildningen. Regeringen kan inte stimulera ekonomin genomskattesänkningar såvida inte även riksbanken gör bedömningen attdetta kan ske utan risk för ökad inflation.

Ett sätt att långsiktigt minska framtida budgetöverskott utanstabiliseringspolitiska effekter vore att det privata sparandetsamtidigt ökar. I så fall skulle man få en överföring avoffentligt sparande till privat. En sänkning av skatten förlågavlönade skulle därför, något paradoxalt, i princip kunnagenomföras lättare om man samtidigt sänkte kapitalbeskattningen.Regeringen har ju under den djupa ekonomiska krisen motiveratpraktiskt taget alla impopulära åtgärder med budgetunderskottet.

Den ensidiga hänvisningen till budgetunderskottet kan iframtiden göra det svårt för socialdemokraterna att sänkaskatten om det dessutom krävs strukturella reformer som vållarstrid med LO samtidigt som utlovade skattesänkningar trotsbudgetöverskott kanske måste finansieras, som det ju brukar heta,med nya utgiftsnedskärningar.

Här följer en genomgång av olika områden inom beskattningen därförändringar planeras eller kan väntas.

INKOMSTSKATTEN: Högtryck

Det svenska skattesystemet ger inte så stora fördelningseffektersom många tror – skatten är hög för alla.

I en intervju i Finanstidningen har skatteminister Thomas Östrossagt att man inom regeringen håller på att se över helainkomstbeskattningen i syfte att genomföra en ny skattereform1999 som skall kosta 15 miljarder kronor. LO har redanprotesterat mot Östros uttalande och vill i stället höjabidragen.Även moderaterna vill sänka skatterna för främst låg-och medelinkomsttagare, vilket säkert är en del av förklaringentill partiets framgångar i opinionsmätningarna. Nu är det intelängre främst höginkomsttagare och kapitalägare som gynnas avpartiets skatteförslag. Partiet vill sänka skatterna med 70miljarder kronor, vilket sägs ge låg och medelinkomsttagaremellan 1.500 och 2.000 kronor mer i behållen månadsinkomst.

Skälet till att många, från vänster till höger, ser en sänkningav skatterna för låginkomsttagare som nästa stora reform är attSverige har internationellt sett höga skatter för särskilt dennagrupp. Efter sänkningen av marginalskatterna i början av 1990–talet har vi mindre skillnad i skattebelastning mellan lågochhöginkomsttagare än många andra länder.

Det svenska skattesystemet har alltså vid en internationelljämförelse inte särskilt stora fördelningseffekter. Detta är isin tur en följd av att det totala skattetrycket är så högt attdet i praktiken måste bli ganska jämnt fördelat.

De tidigare höga marginalskatterna gav ett litet bidrag tillstatens skatteinkomster, men hade troligen starkt negativaeffekter för samhällsekonomin, antagligen också negativaeffekter för de totala skatteintäkterna. I själva verket varinte heller den omfördelande effekten av de högamarginalskatterna särskilt stor, vilket berodde på möjligheternatill avdrag för utgiftsräntor och andra typer av skatteplanering.En statlig utredning konstaterade 1995 i en utvärdering av denstora skattereformen att den omfördelande verkan av skatter ochbidrag är minst lika stor efter reformen. Detta strider motuppfattningen att skatterna i dag hårdare drabbar de lägreinkomsterna. Kanske dock skattereformen på sikt ger en ökaddifferentiering just därför att den i vissa fall stimulerar tillmer arbete och ökat sparande.

En höjning av grundavdraget, som skatteminister Thomas Östroshar uttalat sig för, är tänkt att riktas främst motlåginkomsttagare. Nackdelen är att en sådan åtgärd framför alltgynnar deltidsarbetande. Eftersom marginaleffekterna i densvenska beskattningen inte längre är så höga beror en stor delav skillnaden i skatt mellan olika personer på arbetstidenslängd. Med ett höjt grundavdrag ökar denna skillnad. Den totalaskatten tar, enligt beräkningar som presenterats avSkattebetalarnas förening, nästan två tredjedelar avarbetskostnaden för en medelinkomsttagare, på marginalen ännumera.

Det enklaste sättet att undgå skatt är därför att minskaarbetstiden. Fritiden blir billig och den genomsnittligaårsarbetstiden är följaktligen kortare i Sverige än i de flestaandra länder. Troligen har skatterna också inverkat på denutbredda önskan om en allmän arbetstidsförkortning.

FÖRETAGSBESKATTNING: Status quo

Räkna inte med några större förändringar av bolagsskatten. Närdet gäller själva bolagsskatten finns inga planer på någragenomgripande förändringar. De flesta är nöjda med det systemsom i hög grad har Industriförbundets skatteexpert Sven-OlofLodin som upphovsman. Socialdemokraterna röstade emot denytterligare sänkning, från 30 till 28 procent, som den förraborgerliga regeringen genomdrev, men har nu accepteratförändringen. Bl.a. har näringsminister Anders Sundström använtjust bolagsskatten för att framhålla att Sverige har ett gottföretagsklimat.

En nyligen gjord förändring är att utrymmet för de s.k.periodiseringsfonderna har sänkts från 25 till 20 procent avvinsten (fonderna medger en skattefri vinstavsättning under femår). Den faktiska bolagsskatten höjdes därmed från 23 till 25procent, vilket ökade statens skatteinkomster med 3,5 miljarderkronor. Men pengarna var avsedda att finansiera lättnader föricke-noterade bolag, vilket lär ha accepterats av de flesta.Kritiken mot företagsbeskattningen kommer framför allt frånegenföretagarna. Det som företagarna tycks vara mest missnöjdamed är tidigareläggningen av momsinbetalningar. En ändringtillbaka har skett för de mindre företagen, men även ifortsättningen gäller att omkring 10.000 företag med över 40miljoner kronor i omsättning skall ha levererat in momsen den 20i månaden efter försäljningsmånaden, från nästa år den 26.Tidigareläggningen betyder att företag i vissa fall måste betalamomsen innan de har fått betalt av kunden. Engångsindragningentill budgetsaneringen troddes bli 6-7 miljarder kronor, men denverkliga effekten blev ungefär den dubbla, enligtriksrevisionsverket.

Den tidigarelagda momsinbetalningen har tillsammans med denförlängda sjuklöneperioden blivit en stor politisk fråga ochnågot av en symbolfråga för företagarna. Även en delsocialdemokrater uppges anse att det var okloka åtgärder, somskadade socialdemokraternas (och centerns) anseende blandsmåföretagarna.

Ett nytt regeringsförslag är att man vill förändra det såkallade ställföreträdaransvaret. Det innebär att VD eller ägarenkan bli tvungen att betala bolagets skatter och avgifter omföretaget inte gör det.

Enligt Industriförbundet innebär förändringen att det ipraktiken införs regler om s.k. ansvarsgenombrott för ägare ochföretagsledare i aktiebolag och ekonomiska föreningar.Industriförbundet är också kritiskt mot andra skatteregler somdirekt tar sikte på företagare, t.ex. stoppreglerna ibeskattningen av fåmansföretag. Man anser att det går att kommatillrätta med eventuellt skatteundandragande med allmänna regler,i stället för sådana som riktar sig mot en bestämd kategori avmedborgare.

En stor fråga är hur egenföretagare skall beskattas, tillexempel hur fördelningen skall ske mellan arbetsinkomster ochkapitalinkomster. Mer om detta nedan, under kapitalbeskattning.Reglerna har blivit allt krångligare, även de som egentligensyftar till att ge företagarna vissa lättnader. Ocksåenmansföretag måste ofta anlita dyrbar experthjälp meddeklarationen, samtidigt som skattemyndigheterna har problem medatt företagare, utan denna hjälp, inte klarar av att fylla itill exempel uppgifter om räntefördelningsregler.

I det stora hela kan man nog ändå inte räkna med några storaförändringar av företagsbeskattningen. En utredning skallförsöka hitta förenklingar för småföretagare. Men regeringensvillkor är att den ekonomiska effekten inte skall förändras, dvs.att företagarna inte skall gynnas av skattesystemet iförhållande till löntagare, vilket i sin tur gör utsikterna tillförenklingar ganska små.

KAPITALBESKATTNINGEN: Fördelar och krångel

Den nordiska modellen, med lägre skatt på kapitalinkomster, ärbra för samhällsekonomin – men krånglig för företagarna.

Ett viktigt inslag i den stora skattereformen 1990-1991 var attman gjorde kapitalinkomster till ett särskilt inkomstslag, medformellt lägre skattesats, 30 procent, än på arbetsinkomster.Denna uppdelning var något nytt som väckte internationelluppmärksamhet och som har kommit att kallas the Nordic Model.Efter reformen i Sverige har Norge och Finland genomfört sammauppdelning.

I andra länder läggs kapitalinkomsterna i regel ovanpåarbetsinkomsterna vid beskattning, så som tidigare var fallet iSverige. Denna hårdare beskattning kombineras i många länder medhöga grundavdrag och skattefrihet för vissa kapitalinkomster,men marginaleffekterna kan bli mycket höga.

I Sverige tillkommer förmögenhetsskatten, som annars haravskaffats i allt fler länder. Förmögenhetsskatten är exempel påen skatt där skadeverkningarna har medfört att man tvingats göraundantag för s.k. arbetande kapital, inklusive aktier ionoterade bolag. Följden har blivit den mycket godtyckligauppdelning mellan placeringskapital och ägarkapital som blandannat har lett till flykt från börsens A-lista.

De flesta bedömare anser samtidigt att den svenska uppdelningeni inkomst av tjänst och av kapital innebär stora fördelar.Sänkningen av skattesatsen på kapital har utan tvivel fåttgynnsamma effekter på kapitalbildningen och ökat rättvisan ibeskattningen.

Det tidigare systemet, med höga marginalskatter påränteinkomster och utdelningar, var förstås förödande försparandet. Eftersom skatten inte tog hänsyn till inflationenmedförde det ren förlust att spara, medan man ofta fick betaltför att låna. Hushållens sparkvot var ju också starkt negativ islutet av 1980-talet, trots att en avdragsbegränsning till 50procent skedde redan 1982.

Samtidigt skapar den särskilda kapitalbeskattningen nya problem.Det gör det i Sverige, till skillnad mot i andra länder,intressant för bland annat företagare att försöka omvandlaarbetsinkomster till lågbeskattade kapitalinkomster. EnligtGunnar Johansson, skatteexpert på Industriförbundet, bör vi vararädda om det nuvarande systemet för kapitalbeskattning, vilket isin tur medför att man även i fortsättningen måste ha regler somförhindrar omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster.

Gunnar Johansson är medveten om att detta är en kontroversiellåsikt, eftersom en del andra företrädare för näringslivet villskapa större frihet för företagare att ta ut en del avförtjänsten som kapitalavkastning. Men Johansson tror att dettakan leda till att systemet bryter samman. Att man i andra länderkan vara mindre noggrann med vad som är kapitalinkomster och vadsom är arbetsinkomster beror på att de läggs ihop och beskattaslikformigt. Därför blir det inte lika betydelsefullt att skiljadem åt som i Sverige.-Man kan tänka sig en advokat eller en konsult som arbetarmycket hårt, kanske 60 timmar i veckan. Det är inte rimligt attderas arbetsinkomster skall kunna omvandlas tillkapitalinkomster, anser Gunnar Johansson. En sådan möjlighetkunde leda till att allt fler blir egenföretagare i stället föranställda och att så småningom systemet blir ohållbart.-Däremot bör man försöka nå större träffsäkerhet i vad som ärarbetsinkomster och vad som är kapitalinkomster. En person somsatsar kapital på en god idé och tar en stor risk bör omvänt, omsatsningen lyckas, få kapitalbeskattning på en större del avintäkten än i dag.

Kapitalbeskattningen ger mycket små inkomster till staten. Detberor på att utdelningar och räntor medför skatteavdrag förutbetalare och beskattning för mottagare, som i princip tar utvarann.

NYA KRAV: Om den ökande rörligheten tvingar fram ändringar avskattesystemet lär det handla om skattesänkningar.

Tidskriften Economist hade nyligen en uppmärksammad artikel omhur den internationella rörligheten gör det allt svårare förstaterna att beskatta sina medborgare. Kvalificerad arbetskraftoch kapital kan flytta till utlandet om skatten i hemlandet blirför betungande. I framtiden kommer det också att ske en starkökning av antalet affärer över internet, som blir mycket svåraatt kontrollera för skattemyndigheterna (även om Sverigesriksdag nyligen antog en ny lag som anslöt till EU:s regler förmoms på internettjänster).

Man kan samtidigt diskutera hur stor omfattning deninternationella rörligheten kan få. Att, som Economist skriver,många begåvade vetenskapsmän och ingenjörer har lämnathögskattelandet Sverige är kanske inte riktigt sant, ännu. Detär dock troligt att en viss internationell anpassning avskatterna måste ske på sikt.

Just inkomstskatten är ändå inte det mest akuta problemet. Förde flesta vanliga anställda är utlandstjänst knappast någotalternativ. Även för höginkomsttagare är det ett stort steg attbosätta sig i ett annat land. Det största problemet är kanske istället hur Sverige i motsvarande omfattning skall få hitutländska experter.

Flera EU-länder har nästan lika höga skatter som Sverige förvälavlönade, i vissa fall till och med högre. En undersökningsom gjorts av nationalekonomen Erik Norrman åt Skattebetalarnasförening visar att de totala skatterna för höginkomsttagare(direkta och indirekta skatter samt arbetsgivaravgifter) liggerkring 70 procent i Sverige och flera andra länder och är 60procent eller högre i alla västeuropeiska länder utom Schweizoch Storbritannien. Även USA och Australien har väsentligt lägreskatter än Sverige.

En lösning som regeringen nu funderar på, efter ett par årspåtryckningar från Industriförbundet och flera storföretag, äratt man liksom i bland annat Finland och Danmark inför ensärskild beskattning för utländska experter. Principen är att deges skattefrihet för belopp över till exempel 50.000 kronor imånadslön. De får dock bara skattenedsättning om de stannar ilandet i två år. Stannar de längre krävs de på att retroaktivtbetala skatt även för de båda första åren.

Personer som är bosatta i utlandet men har tillfälliga uppdrag iSverige betalar i dag 25 procent i skatt. Ett problem som sällanberörs är att utlänningar som är bosatta i Sverige också skallbetala svensk förmögenhetskatt för sina tillgångar i hemlandet.När det gäller kapitalbeskattningen är trycket större mot enharmonisering, och troligen snabbt växande. Det går numera lättatt flytta kapital. För en tid sedan anmärkteriksrevisionsverket på att skattemyndigheterna gjorde för litetför att spåra kapital som svenskar placerat i utlandet, men imycket liten utsträckning tycks deklarera.

Det är i dag fullt tillåtet att föra ut pengar i en resväska ochplacera dem utomlands (däremot skall man deklarera och skattasom vanligt). I framtiden kanske det också går att föra utelektroniska pengar, som matats in på ett kort och som liksomsedlar är anonyma. En svensk är skyldig att ge till exempel denutländska banken bemyndigande att lämna kontrolluppgift till densvenska skattemyndigheten, men vissa länder har i gengäld enbanksekretess som förbjuder detta.

Det största problemet är knappast att kapitalbeskattningenskiljer sig mellan olika länder. Det är i stället möjlighetenatt helt undvika skatt, eftersom ingen rapportering sker mellanländerna. Ett säkert system skulle vara en definitiv källskattpå kapitalinkomster, alltså en procentsats som dras av tillexempel av banken. Men länderna inom EU är ovilliga attharmonisera skatterna. Dessutom återstår problemet med taxheavens i andra delar av världen.

Momsen är en annan skatt som kan bli problematisk. Det ärframför allt vissa dyrbara kapitalvaror som kan vara lockandeatt köpa utomlands. Handeln över internet kommer troligen attutvecklas snabbt.

Men det som i högre grad kan tvinga fram en harmonisering är nogatt man inom EU vill ändra principerna för hur momsen skall tasut. I dag tillämpas vid export destinationslandsprincipen, detvill säga exporten är momsfri. Därefter läggs det egna landetsmoms på av importören.

Att i stället låta leverantören lägga på momsen, så som i dagsker inom ett land, och låta importören dra av den skulleinnebära en klar förenkling. Men då uppstår problemet att allaköpare inte kan dra av momsen. En inköpare inom EU som inte ärmomspliktig skulle alltså tvingas betala 25 procent i moms på envara eller tjänst från Sverige, men 15 procent på enkonkurrerande produkt från Tyskland.

Eftersom den ökade internationella rörligheten hotar att utarmavissa skattebaser har det uppstått en tendens att beskattasådant som inte är rörligt. Det är säkert en orsak till attfastighetsskatterna har höjts så kraftigt i Sverige. Men dettahar samtidigt väckt starkt missnöje. Om det internationellatrycket tvingar fram skatteförändringar är det troligt attskattetrycket som helhet måste sänkas i framtiden. Det gårknappast att låta en allt större del av skatten drabbalågavlönade och fastigheter.

En möjlig lösning blir att nästa stora reform kommer att omfattainte bara skatterna utan också socialförsäkringarna. Enutveckling mot medborgarkonton, eller liknande system medindividuella avgifter, kan medföra att den faktiskt upplevdaskattebelastningen minskar utan att den traditionella svenskavälfärdspolitiken dras ned.

Räddningen kan bli att omfördelningen genom skatter och bidragtill samma person under olika skiften i livet, från barnbidragtill pension, läggs utanför skattesystemet. Ett steg som redantagits är att de blivande pensionärerna skall få behålla det somde har betalat in i avgifter. Den som drar sig undanpensionsavgiften drabbas själv av lägre premier. För de allraflesta blir därför pensionsavgiften en önskad utgift.