Släpp gubbarna loss!

Signaturen slogs häromdagen av en obehaglig misstanke. Tänk om ekonomismen, som blivit normen för hur samhället skall byggas och utvecklas, är feltänkt.

Till grund för hela det moderna ekonomitänkandet ligger ju påståendet “The rational man prefers more to less”. Om människan hela tiden strävar efter att få det materiellt bättre, kommer tillvaron att fixa sig till det bästa, är innebörden.

Visserligen försöker nationalekonomerna i sina inledande resonemang i ämnet också införa någonting som kallas för “nytta”. Men det enda rimliga sättet att mäta nytta tycks vara att göra det i form av pengar.

Därför blir kontentan av allt det vi lär oss på ekonomutbildningarna: Vill man bli en väl fungerande samhällskomponent och, per definition, en lycklig sådan gäller det att sträva efter att maximera bankkontot.

Häromdagen utbröt även debatt på en rosa tidnings internetsida. Den gällde nyutexaminerade Handelshögskolestudenters löner och var mycket upplysande. Det förefaller som om dessa studenter och deras belackare har förläst sig på lärosätets teorier, ty inläggen var en elakartad samling av pösmagat löneskrävel.

Det mest intressanta, anser Valör, som framkom i den här debatten var att ingen en enda gång nämnde ordet “lycka” eller “livskvalitet”. Kanske anses sådana flummiga begrepp inte ha med Handelshögskolestudenters karriärer att göra.

När vi diskuterar jämställdheten mellan män och kvinnor gör vi det med hjälp av männens ekonomistiska måttstockar. Tjänar kvinnor lika bra som män? Har de lika höga befattningar som män? Har de lika mycket makt (låt gå för att det är ett flummigt begrepp) som män?

Eftersom svaret är “nej” på frågorna, måste vi göra någonting åt det. Eller hur? Eller kanske inte?

Tänk om alltsammans är feltänkt från början?

Är verkligen Lars-Eric riktigt lycklig just nu? undrar Valör. Han har ju väldigt mycket pengar.
Percy har sitt på det torra. De flesta som jobbar på finansmarknaden har hyggliga löner. Många har blivit stormrika. Om vi återinför “nytta” och “lycka” i resonemanget – håller finanskillarna och näringslivstopparna med om att det verkligen är i stålarna som lyckan sitter?

Signaturen har under en tämligen lång karriär som ekonomijournalist mött många näringslivspersoner och dragit många slutsatser av alla dessa möten. En av slutsatserna är klar: Det är inte bara i pengarna det sitter.

Den som inte håller med om detta resonemang kanske utbrister: “Jag gråter hellre i en Porsche Cab än på Roslagsbanan” och bläddrar tillbaka till börssidorna. Hej då!

Ni andra kan börja fundera på om det inte i själva verket är så att det är kvinnorna, och de andra icke-karriäristerna, som egentligen har rätt.

Kvinnor brukar i allmänhet utvecklas långsammare makt- och lönemässigt sett än män. Men har ni någonsin hört en gammal kvinna på sin dödsbädd utbrista: “Jag tillbringade alldeles för mycket tid med barn och familj”? Jämför det med antalet bittra näringslivsgubbar som gör det motsatta påståendet.

Kanske skulle vi i den sanna jämställdhetens tecken börja kvotera ut gubbar ur styrelserna för att ge dem ett drägligare liv. Kanske skulle Handelshög- skolan lära ut självkännedom redan i första förberedande.

Ekonomismen bör nog inte avskaffas, men kanske skall vi lära “The rational man” att fundera över frågor som “more of what?” och “less of what?”