Sluggande skuggminister
Klädd i grå kavaj, mörka byxor och små stålbågade glasögon möter Thomas Östros Affärsvärlden. Vi sitter utanför riksdagens plenisal, ett parlament som denna grådaskiga vinterdag annars är tömt på politiker. Men den diskreta klädstilen och den beskedliga Lennart Hyland-frisyren står i skarp kontrast till innehållet i de krutdoftande salvorna han på lugn norrländska avfyrar mot den borgliga regeringen så fort han får en chans. Ofta framförs de med en tyst, nästan viskande röst, som om han berättar en hemlighet.
Utan tvekan har det varit en lyckad vecka för Thomas Östros. Befordrad till ekonomiskpolitisk talesman. Traditionsenligt den näst tyngsta politiska positionen inom socialdemokratin. Tvåa bara efter partiledaren. Därmed vigd till att bli näste socialdemokratiske finansminister – om partiet återtar regeringsmakten 2010. Inte illa pinkat av en vänsterpolitiker vars mest prominenta mentor numera utnyttjar pigavdrag och jobbar för en moderatgrundad pr-byrå.
Ernst Wigforss, Gunnar Sträng, Kjell-Olof Feldt, Allan Larsson, Göran Persson, Erik Åsbrink, Bosse Ringholm, Pär Nuder. Alla kända socialdemokratiska finansministrar. Minsta gemensamma nämnare?
– Att de är goda socialdemokrater, säger han och skrattar åt sin egen kliché. Fortsätter snabbt med större allvar.
– En sak de har gemensamt, som hela socialdemokratin har gemensamt, är insikten att det är oerhört viktigt att hålla hårt i statsfinanserna. Släpper vi greppet, blir det en mycket olycklig ekonomisk utveckling som drabbar enskilda människor hårt.
En ständig dialog med näringslivet “för att hitta kloka gemensamma vägar” är den andra gemensamma nämnaren hos socialdemokraternas finansministrar, som Thomas Östros nämner.
Något intresse att förtala sin petade generationskamrat Pär Nuder har inte Thomas Östros. Tvärtom berömmer han sin företrädare så ofta han kan.
Vilka är de ideologiska skillnaderna mellan dig och Pär Nuder?
– Vi ligger väldigt nära varandra. En klassiskt socialdemokratisk syn, väldigt positiva till näringslivet, att entreprenörskap är viktigt och med en insikt att industrin fortfarande spelar en mycket avgörande roll.
Om det inte är några ideologiska skillnader, varför byta talesman då?
– Det är inte jag som har bytt. Jag blev tillfrågad om jag var intresserad av en position, som jag tackade ja till.
Mona Sahlin måste väl ändå ha motiverat sig?
– De diskussioner jag för med Mona Sahlin eller förde med Göran Persson blir ju aldrig förtroliga om de offentliggörs. Där har jag gjort journalister besvikna förr och tänker fortsätta att göra det.
Rent fysiskt flyttar Thomas Östros nu in till högkvarteret för partiets mäktiga riksdagsgrupp, skuggregeringens eget Rosenbad. I partiets ännu mäktigare och betydligt exklusivare verkställande utskott har han varit ordinarie medlem i ett knappt år.
I snabbt tempo klättrar han alltså uppåt i den socialdemokratiska hierarkin. Men helt nöjd kan inte Thomas Östros vara. Vrider vi blicken några grader där vi sitter i en fåtöljgrupp i Riksdagen ser vi regeringskvarteret trona på andra sidan panoramafönstret. Maktens verkliga kommandohöjder. Dit har han inte tillträde.
Finansminister Thomas Östros. Hur låter det?
– Jag skulle tacka ja till ett sådant erbjudande. Det är ett väldigt viktigt uppdrag. Men det är ett val som ska vinnas först.
Den 5 februari, några dagar efter Thomas Östros befordring, hörs en tung varning. Kjell-Olof Feldt, 1980-talets store socialdemokratiske finansminister, skriver på Dagens Nyheters debattsida. Han är bekymrad över partiordföranden Mona Sahlins uttalanden om lagarbete. Inom rörelsen har annars traditionellt finansministern haft en särställning, partiledarens och statsministerns consigliere, obrottsligt lojal mot sin chef håller han ihop budgeten och trycker ner spretande särintressen från fackministrarna.
“…en oundviklig konsekvens är att den ekonomiske talesmannen (som förhoppningsvis snart blir finansminister) får en särställning i laget” skriver Kjell-Olof Feldt.
Thomas Östros har inga planer på att bli en svag ekonomisk talesman, eller finansminister för den delen. Kjell-Olof Feldt, idolen, har helt rätt, tycker han.
– Det är en urstark tradition vi har inom socialdemokratin. Ska vi hålla ihop politiken och bara använda de pengar vi har, då måste den finanspolitiskt ansvarige ha en mycket stark ställning, säger han.
När talade du senast med nuvarande finansministern Anders Borg?
– Det kan ha varit sista debatten innan kammaren stängde före jul, då just skattesänkningarna diskuterades. Vi debatterade och önskade varandra god jul.
Även om de bägge nationalekonomerna i dag uppenbarligen inte hörs så ofta, separerade av blockklyftan, är de faktiskt bekanta från studietiden vid Uppsala universitet.
Aningen oväntat knackar nu socialdemokraten på dörren till sin moderate motståndare. Thomas Östros är orolig för att den globala krisen i den finansiella sektorn spiller över på realekonomin, också i Sverige. Han vill att Anders Borg bjuder in oppositionen för att diskutera saken.
– Jag utgår från att läget är hälsosamt i den svenska banksektorn, men önskar att landets finansminister regelbundet informerar oppositionen. Vi har en tradition i Sverige att vi ställer upp för varandra i krislägen, för att se till att det blir stabilitet.
Hur stora kan konsekvenserna bli för Sverige, tror du?
– Den bästa prognosen nu är att det blir en avmattning, att tillväxten avtar i år och nästa. Än så länge finns inga tecken på att det blir allvarligare än så.
Demagogen Östros kommer tydligare fram när vi talar mer konkret om skatter. Här missar han inga chanser att svinga mot borgarna. Ett givet tema är förmögenhetsskatten, som han i Ekots lördagsintervju lovade att försöka återinföra. Beskedet skakade liv i en ganska avancerad retorik hos Affärsvärdens läsare. Nordkorea och Sovjetunionen nämns bland kommentarerna.
Du talar om en msodern förmögenhetsskatt. Vad var fel med den gamla?
– Den har undantag och saknar bredd, samtidigt har vi fritt rörligt kapital och allt större möjligheter att undandra oss. Den var mogen för en översyn och förändring. I en global miljö var det svårt att upprätthålla den gamla typen av förmögenhetskatt. Det har jag varit med och fört diskussioner om många gånger.
Vilka betalar för lite skatt i Sverige i dag?
– Det går inte att säga rakt av, inte på det sättet. Vi måste ha tillräckliga skatteinkomster för att ha ett starkt välfärdssamhälle. Det gäller då att hitta en rimlig fördelning. Det senaste året har vi sett en historisk omfördelning, som jag tycker är mycket problematisk. De som har det riktigt gott ställt har fått mycket stora skattelättnader på mycket kort tid.
Ska det tolkas som att höginkomsttagarna bidrar för lite?
– Inte nödvändigtvis på sina inkomster. Jag talar om den samlade effekten av sänkningen av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Den är så stor att jag tror många som själva fått lättnader frågar sig: Är detta verkligen sant?
Just detta återkommer han till gång på gång: kombinationen av förändringen av fastighetsskatten och slopandet av förmögenhetsskatten. Han poängterar att det är en sammanhållen fråga. Han verkar se förändringen som närmast omoralisk, en signal till de allra rikaste att de inte behöver vara med och betala.
Drygt 28 000 personer betalade sammanlagt 5,9 miljarder kronor i förmögenhetsskatt 2006. Inga jättesummor, mindre än en procent av statens skatteintäkter. Finns det inga andra skatter att höja, skatter som inte är lika skadliga och symboltyngda? Exempelvis en höjd moms slår ju också mot rika storkonsumenter, särskilt om de väljer att flytta hem sina gömda miljarder till Sverige igen?
– Att höja momsen tror jag inte är rätt reaktion. Jag tvivlar på att det har den fördelningspolitiska effekt som är önskvärd.
Har du själv betalat förmögenhetsskatt någon gång?
– Nej.
Betalar låginkomsttagare för mycket skatt?
– Jag tycker inte att man ska betala en krona mer än nödvändigt i skatt. Som skatteminister har jag själv lagt grunden för skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, så det har jag inget emot. Finns det ett utrymme för det, är en sänkning tänkbart.
Lägre bolagsskatt?
– Den ska inte vara högre än att den hela tiden gör Sverige konkurrenskraftigt. Vi har inte lagt något sådant förslag i vår budgetmotion, så något sådant är inte aktuellt för oss just nu. Men det är en fråga som jag har funderat en tid på. Är den på en nivå som fortfarande gör Sverige konkurrenskraftigt? Det måste diskuteras.
Om du tittar på dagens system, vilken är den skadligaste skatten?
– Just nu börjar det instiftas ett stort antal undantag, speciallösningar, särskilda avdrag, olika arbetsgivaravgifter. Min erfarenhet säger mig att det skadar tillväxten. Man börjar i stället söka efter den lägsta beskattningen, vilket är väldigt olyckligt.
Thomas Östros lyckas alltså både ducka för frågan och vant kontra med en vänsterkrok mot den sittande regeringen.
– I slutet av den här mandatperioden kommer vi ha ett allt mer ihåligt skattesystem. Jag tror, att om några år har vi en stark opinion kring en stor översyn av skattesystemet, för att återgå till breda baser och enkla system.
En ny underbar natt, denna gång med Thomas Östros i huvudrollen?
– Ja, sådant kräver ju att vi talar med varandra över blockgränserna. Jag önskar att vi kommer till en sådan situation. Men det kommer att dröja några år.
ERIK WALLIN
erik.wallin@affarsvarlden.se
_________________________________________________________
Bor i radhus i Uppsala
Född: 1965.
Bor: Radhus i Uppsala.
Familj: Hustru, tre barn.
Utbildning: Fil lic. i nationalekonomi. Läste vid Uppsala universitet.
Karriär: Riksdagsledamot för socialdemokraterna sedan 1994. I regeringen från 1996 fram till valförlusten 2006. Först som skatteminister, sedan som utbildningsminister. 2004 utsågs han till näringsminister. Efter valförlusten tillbaka i riksdagen, nu som socialdemokraternas näringspolitiske talesman. Vid månadsskiftet befordrad till ekonomisk talesman när Pär Nuder petades. Därmed näst tyngsta politikern efter Mona Sahlin inom socialdemokratin.
Kör: Citroën C8 årsmodell 2003.
Det visste vi inte: Hans föräldrars modersmål är tornedalsfinska, men de fostrade barnen på svenska. Thomas Östros “meänkieli” är numera rostig.
________________________________________________________
Fyra kunskapsfrågor
Vad ska man tjäna i månadslön för att betala statlig skatt, den så kallade brytpunkten?
– Jag brukar använda tabeller för att svara på sådana frågor. Kan det ligga på 23 00-24 000 kronor?
Rätt svar: brutto 28 408 kr i månaden under år 2008.
Hur stor var statsskulden vid årsskiftet?
– Numera på väldigt låga nivåer, fyrtio procent av BNP.
Rätt svar: 1 168 miljarder kronor eller cirka 45 procent av bruttonationalprodukten.
Vilket är Sveriges största börsföretag sett till omsättning?
– Till omsättning… det var klurigare. Trodde du skulle säga största till värde.
Rätt svar: AB Volvo.
Hur mycket betalade du själv i fastighetsskatt för inkomståret 2006?
– Det är jag faktiskt osäker på
Rätt svar: 7 484 kronor.)
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.