Småland bäst i klassen

Hur stor makt har landstingsdirektören? Kan man verkligen jämföra hans arbete med en vd:s i ett företag?

Nej, anser Sven-Inge Carlsson, enhetschef för ledning och uppföljning på Landstingsförbundet. Att jämföra företag med landsting är vanskligt. Landstingen är ju starkt beroende av skatteintäkter och ytterst är det den politiska sammansatta styrelsen som avgör.

Uppfattningen om att landstingsdirektören skulle vara vingklippt av politiker är vanlig även bland landstingsdirektörerna själva.

Så tycker till exempel Sören Olofsson som sedan i fjol är landstingsdirektör och vad som kallas koncernchef i Stockholms läns landsting med närmare 42 000 anställda.

Han basar därmed inte bara för landets största landsting. Ekonomiskt är det också det landsting som har den sämsta ekonomin och de högsta skatterna. En tuff utmaning för Olofsson som fick jobbet efter att ha skrivit en kritisk rapport om ledarskap i landstingen.

Men, konstaterar han i dag, det demokratiska styret gör att ledarskapet i landsting inte kan vara lika utvecklat som i företag.

Enligt honom är arbetet i landstinget långt mer komplext än i ett företag. I ett aktiebolag skulle styrelsens ledamöter aldrig öppet gå ut och vädra sina olika ståndpunkter. I en demokratiskt styrd organisation som landstinget är det just det som är meningen.

Vad kan han göra för att få landstinget på fötter igen?

– Mitt uppdrag som landstingsdirektör är att hjälpa politikerna att fatta och genomföra rätta beslut. Det finns massor att göra. Det handlar om rationaliseringar och budgetdisciplin. Det handlar också om att cheferna måste lära sig att hålla budget och att de annars riskerar sanktioner, säger Olofsson.

En som inte alls tycker sig vara vingklippt är Sven-Olof Karlsson, landstingsdirektör för landstinget i Jönköping.

Han är ett lysande undantag i ett annars kompakt landstingsmörker. Dels har han suttit på sin post i fjorton år. Dels är han den som har den bästa kontrollen över ekonomin. Kostnaderna är lägst och skatterna är näst lägst i landet. Senast Jönköpings landsting höjde skatten var för 22 år sedan. Kontroll över ekonomin har alltid haft högsta prioritet för Karlsson.

– Som landstingsdirektörer har vi ett stort inflytande. Kontroll över ekonomin är grundförutsättningen för handlingsfrihet. Vi ska jobba långsiktigt och inte satsa på dagsländor i form av olika styrmodeller. Modeller innebär snarast en fara att ledarskapet hamnar i skymundan, säger Karlsson. Han konstaterar samtidigt att den politiska kontinuiteten i länet underlättat hans arbete.

Ett annat exempel på att ledarskap har betydelse för landstingens ekonomi är Kalmar. Här sitter Johan Assarsson sedan 2001 vid rodret. När han tog över var inte bara landstingets ekonomi i kris. Det rådde dessutom fullständig oordning i föregångarens papper.

– Jag var chockad. Det fanns inga prognoser och vi visste inte hur stort underskottet skulle bli, säger Assarsson.

Han första lärdom blev att inte förlita sig på rapporter. För att få veta sanningen hoppade han över klinikcheferna och talade direkt med avdelningscheferna som ofta är sjuksköterskor.

Två år senare är Kalmar på väg ur sin kris. Kostnadsökningarna är nästan noll, skulderna har sänkts och det egna kapitalet har ökat. Assarsson vill inte heller känna sig begränsad av politikerna.

– Vi har mycket stora möjligheter att påverka. Man måste förstå att det handlar om ett triangelspel mellan politik, administration och profession. Det gäller att få politiker och profession att ta sitt ansvar. Som chef måste jag våga sticka ut och inte försöka vara politikerna eller läkarna till lags, säger Assarsson.