Socialdemokraterna: Splittring kvarstår

Socialdemokraternas partikongress har som vanligt fått stor uppmärksamhet i medierna. Trots att socialdemokraterna tappat mycket i röstetal har de fortfarande en stark position i mitten som kan göra uppmärksamheten befogad.

Det är svårt att veta om kongressen får någon nämnvärd betydelse för regeringspolitiken vid sidan av det faktum att det nu sannolikt blir en folkomröstning i EMU-frågan.

Norges erfarenheter

Bakom partiledningens motvilja mot folkomröstning om EMU ligger förmodligen erfarenheterna i Norge. I folkomröstningen 1972 om medlemskap i dåvarande EG beslutade sig arbeiderpartiet för att propagera för ja-linjen.

Men många traditionella s-väljare anslöt sig till Folkebevegelsen mot EF och en del av dem stödde därefter den tillfälliga sammanslutningen socialistisk valgforbund, senare socialistisk venstreparti, som gjorde knallsuccé i 1973 års val där det fick 11,6 procent, efter att ha åkt ur folketinget 1969.

Arbeiderpartiet gjorde däremot ett uruselt val, förlorade tio procentenheter, och har sedan dess förblivit ett 35-procentsparti efter att tidigare stadigt ha legat kring 45 procent. De svenska socialdemokraterna har ju långt senare haft samma opinionsutveckling, efter krispolitiken under 1990-talet.

Nej-organisation

Men detta behöver inte betyda att de svenska socialdemokraterna nu är immuna mot de negativa verkningarna av en uppslitande folkomröstningskampanj där många socialdemokrater kommer att stå på samma barrikader som Gudrun Schyman och Birger Schlaug. Nej-sidan sägs redan vara i färd med att skapa en organisation, kanske med den framgångsrika norska Folkebevegelsen som förebild.

Socialdemokraterna är splittrade inte bara i EMU-frågan.

Det fanns framför allt två andra områden där kongressen flitigt ändrade i partistyrelsens riktlinjer.

Den ena var socialpolitiken, det som med partiets språkbruk utgör själva “välfärden”. Kongressens beslut gick en god bit utöver partistyrelsens vänsterinriktade och utgiftsökande förslag. Men det är knappast de konkreta förslagen som är det viktiga, utan kongressens markering av att den vill ha en ännu mer utpräglad vänsterpolitik.

Förändringar återkommer

Denna inriktning går igen på en mängd punkter i de beslutade riktlinjerna. Man godkänner partiledningens förslag om skattesänkningar, men infogar: “Först måste dock kvaliteten i skola, vård och omsorg säkras”. Till och med i avsnittet om brottsbekämpning har kongressen lagt till att den “ser en väl fungerande vård, skola, omsorg, kultur och föreningsliv som viktiga grundförutsättningar för att kunna minska brottsligheten”.

Den andra frågan som kongressen ägnade stort intresse var regionalpolitiken. Kraven på utbyggnad av bredband även i glesbygd är ett utslag av detta. Ett annat

tillägg från kongressen till partistyrelsens förslag är att det bör skapas en stark högskola och utökad forskning i varje län. Utöver detta har kongressen som en påminnelse petat in “i hela landet” här och var i partistyrelsens förslag.

Mer av vänsterpolitik

Det är uppenbart att stora delar av den socialdemokratiska kongressen, och förmodligen också medlemmarna, vill ha en ekonomisk politik som mera liknar vänsterpartiets. Stora delar av partiopinionen vill dessutom hellre ha statliga regionalpolitiska satsningar, snarare än en politik som främjar den ekonomiska tillväxten i expansiva regioner.

De tre inriktningar som var framträdande på kongressen, EMU-motståndet samt social- och regionalpolitiska satsningar, verkar i hög grad omfattas av samma grupper.

Partistyrelsen hade nog redan i förväg anpassat sig till kongressens vänsterinriktning. Både partiledningen och kongressen vill inför motvilliga väljare återupprätta socialdemokraternas traditionella anseende som reformparti. Att kongressen gått ännu längre behöver inte betyda särskilt mycket. Besluten om utgiftsökningar har dessutom förenats med reservationen “när ekonomin tillåter”.

Men tendensen har varit att konjunkturuppgången skapat större budgetöverskott än väntat. Det blir då allt svårare för regeringen att motivera avslag till de åtgärder som partiets högsta beslutande organ har fattat beslut om. Ännu svårare blir det förstås att, om detta blir nödvändigt, strama åt ekonomin för att förhindra ökad inflation och räntehöjningar.

Rikare eller fattigare

Samtidigt har dock finansministern Bosse Ringholm ståndaktigt försvarat utgiftstaket och avfärdat förslaget från bland andra näringsministern att pengar från utförsäljningen av Telia skulle användas för bredbandsutbyggnad. De flesta svenskar verkar nu köpa aktier för att bli rikare, medan Björn Rosengren tror att staten blir rikare om den säljer sina aktier.