Stackars Salus livsparare

Traditionella livbolag är bästa alternativet för de som är över 50 år och vill spara extra till sin pension. Det skriver Affärsvärlden i artikeln “Livslång pension bäst”.

Dock finns ett stort problem med livbolag, nämligen att de tjänstemän som styr ibland gör affärer som uppenbart inte gynnar spararna. Det senaste exemplet gäller Salus Liv.

Den 31 december 1997 ägde pensionsspararna i Salus Liv tillgångar med ett marknadsvärde på 3.640 miljoner kronor. Nästa morgon, den 1 januari 1998, ägde de bara tillgångar värda 3.390 miljoner kronor.

Förändringen berodde på samgåendet med Ansvar Liv, och bildandet av det nya Salusansvar Liv. Före samgåendet hade Salus Liv tilldelat pensionsspararna 2.704 miljoner kronor, så konsolideringen (marknadsvärdet dividerat med den tilldelade summan) var 134,6 procent. Vid årsskiftet tilldelade Salus Liv spararna ytterligare 128 miljoner kronor, en engångsutdelning som sänkte konsolideringen till 128,4 procent.

Men det nya Salusansvar Liv har bara en konsolidering på 119,5 procent. Pensionsspararna i Salus Liv har därmed förlorat 250 miljoner kronor.

»De har betalat för att få tillgång till Ansvars datorsystem och personal« säger Staffan Blomberg som är koncernchef i det börsnoterade Salusansvar.

Men 250 miljoner kronor ser ut att vara en helt onödig kostnad för att uppnå detta. Pensionsspararna i Salus Liv har betalat för något de kunde ha fått gratis.

Skulle ha kunnat tjäna

Källor inom de stora svenska livbolagen säger att det är troligt att de till och med skulle ha betalat en mindre summa för att få införliva ett sparande på 3,6 miljarder kronor hos sig. Det verkar rimligt, eftersom livbolagen normalt har stora kostnader för att få nya kunder. Pensionsspararna i Salus Liv skulle alltså ha kunnat tjäna på att bli del av ett större kollektiv. Men så blev det inte.

Nu är det istället pensionsspararna i Ansvar Liv som har gjort en vinst på 250 miljoner kronor. De har nämligen över en natt fått sin konsolidering höjd från 103,0 till 119,5 procent. Grattis!

Dessutom har Salus Liv köpt 51 procent av Ansvar Sak, en investering som är svår att motivera om man enbart ser till att ge pensionsspararna i Salus Liv bra avkastning till låg risk. Fallet liknar Wasa Livs kritiserade köp av Wasa Sak under 1996.

Det hela är ett ovanligt grovt exempel på det allmänna problemet med ömsesidiga livbolag: tusentals enskilda försäkringstagare är både kunder och ägare. Därmed saknas en stark ägare som hindrar tjänstemännen i bolagens ledning att fatta beslut som gynnar tjänstemännen men missgynnar försäkringstagarna. Andra exempel är Folksam Livs köp av fastigheter från Folksam Sak och Skandias gynnande av sin allemansfond på livbolagets bekostnad.

Men vad tjänar tjänstemännen i Salus på affären? Det mest näraliggande är intresset att skapa en större koncern som ger ledningen högre löner och/eller status.